Fyra dagars vecka gav färre sjukskrivningar – och samma produktivitet

Ur ett krasst affärsperspektiv kan det låta som vansinne att låta sina anställda minska sin arbetstid med tjugo procent – och samtidigt låta dem behålla sin lön. Ändå valde tio arbetsplatser i Sverige och en i Norge att satsa på fyradagarsvecka i samband med en studie om effekterna. Möjligen uppmuntrade av att målet med studien var att upprätthålla 100 procent av verksamheternas produktivitet och värdeskapande. Nu finns facit för den sex månader långa pilotstudien. Det visade sig att kalkylen gick ihop, berättar Lena Lid Falkman, forskare vid Karlstad universitet, som lett studien.

– Vad vi kan se så har de som är vinstdrivande gått lika bra eller bättre (än innan studien) och de som är regionala eller kommunala har hållit budgeten och fortfarande utfört lika många klientmöten och till och med fler operationer, så att de här produktivitets- och leveransvärdena ändå upprätthållits, säger hon.

Noga förberedelser

Men det var inte bara tuta och köra. Inför testperioden fick verksamheterna skruva på sådant som att ”eliminera ineffektiva processer och minimera störningsmoment”. Lena Lid Falkman tar det energibolag som deltog i studien som exempel. Mycket tid går åt till att resa runt i kommunen för att sköta drift och skötsel av fjärrvärmenätet. Hur kunde resorna göras smartare frågade de sig.

– Då har de kunnat minska den tiden jättemycket.

”Skapar bara ångest”

För en revisionsbyrå som debiterar per timme var utmaningen en helt annan. Där handlade det istället om att minska på den debiterbara tiden i så hög grad som möjligt, med flera perioder helt fria från möten. På en operationsavdelning på ett sjukhus rörde det sig om schemaoptimering. Istället för att operationsteamet hade patientansvar i åtta timmar där de byttes av under lunchen fick samma team ha patientansvar i ett streck – men då i sex timmar innan de byttes av.

– Sedan har de haft möjlighet att gå hem. Det har också blivit patientsäkrare, då de inte gör flera byten under en pågående operation.

På socialtjänstkontoret har det rört sig om sådant som att blockera tid så att avbrotten minskat. Viktigt, fortsätter Lena Lid Falkman, är att organisationen som helhet som gör förändringen – tillsammans, för att det inte ska hamna på den enskilda individen.

– Den ekvationen skapar bara ångest.

Färre kortidssjukskrivningar

Även det skattade arbetstempot var något som forskarna studerade genom en enkät. Men trots att de nu skulle få mer gjort på färre timmar, såg forskarna inte att tempot ökade. Anställda skattade också sin hälsa högre, så som bättre sömn samt mindre stress och ångest. Den förbättrade hälsan märks också i den data som verksamheterna skickat in, där de flesta kan visa på färre kortidssjukskrivningar. Samma tendens märks dock inte vad gäller långtidssjukskrivningar. Men det är egentligen inte överraskande, menar Lena Lid Falkman.

– En allvarlig sjukdom kanske inte påverkas av möjligheten att jobba kortare, säger hon.

”Mindre gnäll”

Anställda erbjöds också skriva dagbok för att berätta om sina upplevelser utifrån en rad frågor, så som hur de ser till att få lika hög måluppfyllelse, trots kortare tid. Bland annat beskriver flera hur de minskade egna distraktioner som att kolla mejl för ofta eller fastna i sociala medier. Men också att de försöker växla mindre mellan olika uppgifter och dra ned på sådant som fysiska möten och ”tackar nej till möten som inte är direkt kopplade till kärnverksamheten eller de egna arbetsuppgifterna”. En del nämner också att de begränsat raster och social tid. Ändå har det inte gått ut över välmåendet, enligt vad Lena Lid Falkman sett i enkäterna.

– Man har ändå fått tid att prata med sina kollegor. Någon chef sa faktiskt att det har blivit väldigt mycket mindre gnäll.

Mer energi – både hemma och på jobbet

Så vad har de anställda gjort med sin nyvunna tid? Också det rörde en fråga som de anställda fick svara på i sina dagboksanteckningar. Träning är vanligt, ta promenader – och tillbringa mer tid utomhus. En pappa beskriver hur han för första gången haft tid och ork att följa med sin son till fotbollsträningen, ”Det har varit väldigt uppskattat. Nu känner jag vad jag missat”, skriver han. Flera nämner egentid, att varva ner och ta det lugnt, och att de uppskattar att få mer ro och tystnad, enligt rapporten. Något som inte minst uppskattats av anställda som haft små barn, barn med en npf-diagnos eller äldre föräldrar som behövt stöd, berättar Lena Lid Falkman.

– Man har både mer energi på jobbet men också efter jobbet.

”Klart det finns utmaningar”

Till och med deltagarnas nöjdhet med hushållets ekonomiska situation förbättrades ”signifikant”. Något som enligt studien kan tolkas som att de är mer medvetna om att annat i livet kan vara viktigare och skänka mer glädje än ekonomin. En annan möjlig förklaring som lyfts är att deltagarna tycker att lönen är rimlig för arbetsinsatsen. Så är det en win-win rakt av? Lena Lid Falkman pekar på några utmaningar, inte minst för de verksamheter som ska vara öppna fem dagar i veckan, åtta timmar om dagen.

– Då måste det krävas mer schemaläggning. Helt enkelt att man ser till att tillgänglighet och service och produktion ändå sker. Så det har ju varit något mer jobb för cheferna. Och det är också den grupp som har svårast att ta ut någon ledig tid.

Finns det någon risk att de här förändringarna är förknippade med nyhetens behag?

– Det gör det. Alla förändringar och förbättringar har ju en effekt på kort tid och sen en på längre sikt. Så det är klart att vi måste fortsätta följa och det gör vi också, säger Lena Lid Falkman som också nämner att alla organisationer utom en valt att fortsätta.

Så finns det något i resultaten som förvånade dig?

– Att vi skulle se fina hälsoeffekter hade jag väntat mig. Men att det blir så stor effekt på tillfredsställelsen på jobbet och arbetsförmåga. Det tycker jag ändå är en stor insikt. Vill vi att folk ska vara tillfredsställda med sitt jobb och kunna göra sitt bästa på jobbet så är det här ett sätt att öka det.

Svårare med bussbranschen?

Frågan om arbetstid är aktuell även i andra branscher än de som deltog i studien. Samma dag som intervjun med Lena Lid Falkman skvalpar radion till. Busschafförer är en bransch med många pensionsavgångar och samtidigt ett yrke med många problem att lösa för att göra det attraktivt, säger reportern som intervjuat forskaren Jonas Ihlström vid Statens väg- och transportforskningsinstitut, som undersöker deras arbetsvillkor i en stor enkätundersökning.

– Problemen handlar mycket om en stressig vardag, det handlar om balansen mellan arbete och fritid. Många busschafförer jobbar långa pass och har lågt inflytande över sitt arbete också. Som vi ser i vår enkät är det också en stor andel som faktiskt vill sluta köra buss. Det tycker jag var alarmerande, säger han och nämner att samma problem lyftes i samband med en stor utredning redan 1980.

Så hur skulle en fyradagarsvecka funka inom industrin och för busschafförer? I rapporten om fyradagarsvecka lyfts att en busschaufför inte kan köra bussen fortare och oftare under fyra dagars normalarbetstid för att kunna få vara ledig den femte. Att villkoren för arbete ser olika ut och därmed också förutsättningarna för konceptet. Men Lena Lid Falkman menar ändå att resultaten från studien även talar för att det skulle kunna vara en god idé även i de branscherna. I alla fall som ett sätt att få ned sjukfrånvaron och få flera att stanna i yrket.

– Man kan inte köra fortare för att få fler mil på kortare tid. Men hur man lägger upp scheman och hur många timmar man jobbar jämfört med hur mycket man då blir sjukskriven och hur många man har som faktiskt vill jobba där. Den ekvationen påverkas.

SKR skeptiska

Men Jeanette Hedberg, förhandlingschef på SKR, tror inte hellar att en 4-dagarsvecka skulle gå att skalas upp inom kommuner och regioner. Till Svt säger hon att det skulle försämra arbetsmiljön.

– Det finns absolut lyckade exempel och vi följer med stort intresse de studier som görs och vi tittar också på hur det gått i andra länder. Men det är någonting annat att hastigt göra en storskalig arbetsförkortning för alla kommuner och regioner. Det skulle få konsekvenser, för det finns i nuläget inte en plan för hur man skulle hantera förlusten av alla de här timmarna.

Istället vill hon se fler anställda på arbetsplatserna.

– Man behöver möjlighet att återhämta sig på arbetstid. Man måste kunna ta raster och pauser.