Forskare: Maten räcker vid kris – trots hög import 

”I dag har vi en situation där varannan tugga är importerad. Det gör oss sårbara. Så sent som på den andra halvan av 1800-talet skedde den stora svenska svälten”, skrev Sveriges landsbygdsminister Peter Kullgren (KD) i en debattartikel i Aftonbladet i fjol.

Han argumenterade för att regeringens livsmedelsstrategi, som förespråkar ökad inhemsk produktion, minskar vår utsatthet och risken för hungersnöd vid krig eller kris.

Bilden av att hälften av befolkningen skulle stå utan mat vid en kris har även förts fram av branschorganisationer och universitet. Och mer än sju av tio svenskar tror inte att dagens svenska livsmedelsproduktion skulle räcka vid en längre kris eller konflikt, visade en opinionsundersökning beställd av LRF i januari.

Men påståendet att Sveriges matimport gör att befolkningen riskerar hungersnöd vid kris stämmer inte, visar en ny rapport från Plate, forskningscentrum för resilienta måltider, där Elin Röös är forskningsledare.

– Det är överdrivet och en felaktig tolkning av matimportens betydelse. Det svenska jordbruket producerar tillräckligt med energi, protein och fett för att föda en större befolkning än vi har i dag. Själva matimporten består till stora delar av sånt som inte är kritiskt för kosten, säger hon.

Näringen räcker

Vår inhemska produktion motsvarar 150–200 procent av befolkningens behov av energi och 200–250 procent av behovet av protein, visar rapporten. Att hälften av maten vi i dag äter importeras säger alltså inte hur mycket näring som produceras i Sverige. Bland de importerade varor vi konsumerar mycket av hittas kaffe, te, ris, pasta, palmolja, olivolja och olika frukter och grönsaker. 

– Framför allt är det frukt och grönt som vi inte producerar i de mängder vi äter eller skulle behöva äta enligt näringsrekommendationer. På sikt kan det vara negativt för folkhälsan om frukt och grönsaker stiger mycket i pris, men det är inte farligt i ett kort perspektiv, säger Elin Röös. 

Vad vi producerar mycket av i Sverige, och skulle kunna äta mer av vid behov, är spannmål. I dag används mycket för industriändamål som etanolproduktion, men vi har även stor spannmålsexport.

– Vi äter bara ungefär en femtedel av det vi producerar av havre, vete, korn och råg. En hel del går till djurfoder, mycket av detta skulle vi kunna äta själva, speciellt i en allvarlig kris, säger Elin Röös.

Den nya rapportens budskap är ingen nyhet för beredskapsmyndigheterna Livsmedelsverket och Jordbruksverket, som i en rapport från 2025 drar samma slutsats: Den inhemskt producerade maten täcker energi- och näringsbehov, trots hög import.

Minska beroendet av konstgödsel och bekämpningsmedel

Därmed inte sagt att inget behöver göras i frågan om svensk livsmedelsberedskap. Men SLU-forskarna menar att om man bara försöker öka produktionen riskerar man att flytta fokus från mer ändamålsenliga åtgärder, som att arbeta med robustheten i hela livsmedelssystemet. Det kan handla om lagring och infrastruktur, men även minska beroendet av importerade insatsvaror som vårt svenska jordbruk är beroende av, som konstgödsel, bekämpningsmedel och fossila bränslen.

– En större strukturell omvandling av jordbruket kan göra det mindre sårbart. Om man vill kunna uppnå flera samhällsmål samtidigt kan man se det som ett tillfälle att ställa om produktionen så den blir mindre beroende av insatsvaror, säger Elin Röös.

Till exempel kan man designa odingssystem som tar tillvara på kväve från vallväxter som klöver, som Sverige odlar mycket av, och integrera dem i spannmålsodlingen och på så sätt minska beroendet av konstgödsel. 

Djur ingen lösning

Att gödsel från djur skulle kunna ersätta importerad konstgödning i händelse av importstopp är dock inte en lösning, enligt forskarna.

– Det är en vanlig missuppfattning, men generellt behövs det mer gödsel i djurhållningen än vad djuren producerar, säger Elin Röös, och syftar på att odling av djurfodret oftast kräver mer näringsämnen än vad djuren ger i från sig i form av gödsel.

Landsbygdsminister Peter Kullgren har hävdat att vi borde öka animalieproduktionen med argumentet att ”kor är vandrande, levande beredskapslager”, men inte heller det är någon rimligt alternativ, säger Elin Röös.

– Animalieproduktionen kräver mer resurser än den levererar i termer av mat. Levande djur kräver mer energi än vad de ger. Om de skulle gå och samla in sin föda utan större energitillförsel kunde man tänka sig det, men det är ingen storskalig strategi.

Dessutom räcker det inte långt. Skulle man nödslakta och äta upp alla djur i Sverige räcker energin bara 18 dagar, visar en analys av Livsmedelsverket och Jordbruksverket från 2025.

– Då förstår man hur ineffektivt det är med djurproduktion. I en verklig kris skulle man inte förlita sig på det, utan äta de grödor vi i dag i stor utsträckning utfodrar djur med , säger Elin Röös.

Saknar helhetssyn

Från politiskt håll saknar forskarna en helhetssyn på livsmedelsförsörjningens kopplingar till folkhälsa, miljö och klimat, skriver de i rapporten.

– Politiken i dag handlar mycket om att producera mer. Det är inget fel i sig, men vi har även klimatmål och miljömål och hela beredskapsfrågan att förhålla oss till, och då måste man tänka på vilka åtgärder som löser vilka problem. Att bara satsa på mer av samma är inte den mest effektiva strategin om man vill nå fler samhällsmål, säger Elin Röös.

Syre har sökt landsbygdsminister Peter Kullgren (KD).