Att vara med i en kärnvapenpakt är inte en trygghet – tvärtom. Mer och mer kärnvapen byggs nu i Europa, och Sverige har inget juridiskt skydd mot placering av kärnvapen här. Det är dags för en entydig lag, skriver Johanna Deinum.
DEBATT. Kärnvapen utgör en central del av Natos övergripande kapacitet för avskräckning och försvar, vid sidan av konventionella och missilförsvarsstyrkor. Nato påstås vara engagerat i vapenkontroll, nedrustning och ickespridning, men så länge kärnvapen finns kommer det att förbli en kärnvapenallians. Alla nordiska länder – Sverige, Finland, Norge, Danmark och Island – är nu medlemmar i Nato, en försvarsallians som är kärnvapenbaserad.
Debatten om kärnvapen i Sverige har nyligen intensifierats och handlar om att Sveriges ska bidra till stora, dyra strategiska kärnvapen. Risken är betydligt större för utplacering i Norden av de mindre så kallade taktiska kärnvapnen, som redan finns i sex andra Natoländer. Det finns därför all anledning att vara orolig för att kärnvapen ska placeras här och göra Norden till potentiellt mål för en attack.
Strategiska och taktiska vapen
Strategiska och taktiska kärnvapen skiljer sig främst genom räckvidd, sprängkraft och syfte. Strategiska vapen är långdistansrobotar (interkontinentala) avsedda att förinta städer och mål djupt inne i fiendeland, ofta med megaton-sprängkraft. Taktiska kärnvapen (ickestrategiska) är mindre och har mindre sprängstyrka som kan variera kraftigt, från en bråkdel av ett kiloton TNT-ekvivalenter upp till cirka 50–100 kiloton TNT (vissa 300 kiloton) och är avsedda för slagfältet med kortare räckvidd för att slå ut lokala militära mål.
Sedan 2025 finns nu i alla nordiska länder flera militärbaser som USA får använda under amerikansk lag. I Sverige gäller det 17 baser. Inget är skrivit i klartext i det omdebatterade DCA-avtalet om att USA inte får placera kärnvapen i Sverige, vilket däremot finns i avtalen som USA har med Danmark, Finland och Norge, något som jag beskrivit i en insändare i DN.
USA har sedan kalla kriget haft taktiska kärnvapen placerade på amerikanska baser i Nato medlemsländer som själva inte har egna kärnvapen. USA har sett till att dessa länder utbildar personal och ställer flygplan till förfogande för att kunna använda dessa vapen i en konfliktsituation. Dessa kärnvapen formar en central del i Natos avskräckningsstrategi (NATO nuclear sharing). Märk väl att den offentliga sekretessen kring alla amerikanska taktiska kärnvapen på europeiska baser delvis upprätthålls av Nato, och varken placeringen eller antalet vapen får offentliggöras. Däremot har forskare med hjälp av bland annat satellitbilder, spårning av militär logistik och läckt information kunnat få fram uppgifterna.
USA upprätthåller redan cirka 100–150 taktiska B61-kärnvapen på amerikanska baser spridda över sex militärbaser som tillhör Natoallierade: Kleine-Brogel i Belgien, Büchel i Tyskland, Aviano och Ghedi-Torre i Italien, Inçirlik i Turkiet och Volkel i Nederländerna. (Det exakta antalet B61 är inte offentligt). Vid krig ska brukandet av dessa bomber överföras till värdlandets piloter, som tränats för uppdraget vid Natoövningar. Även Sverige deltog i höstas för första gången i Natos årliga kärnvapenövning Steadfast noon med Jas 39 Gripen stridsflyg (som inte kan bära amerikanska bomber) och personal från försvarsmakten. Det var första gången Lockheed Martin F-35A stealth fighters deltog i övningen.
Mer kärnvapen i Europa
Beslut om utplacering av amerikanska kärnvapen i Natoländerna med början på femtitalet har alltid tagits i all hemlighet. Stationeringen av amerikanska B61-kärnvapen i Europa är fortfarande en kontroversiell fråga på båda sidor av Atlanten. USA har förra året genomfört en omfattande modernisering av sina taktiska B61-kärnvapen på alla amerikanska baser i Natoländerna, bland annat genom att i all hemlighet ersätta äldre B61-bomber med den moderniserade B61-12-varianten, som har ökad precision och kan styras mot målet. Denna modell är också längre än tidigare (B61-12 har en längd på 3,6 meter och väger cirka 360 kilo), vilket gjorde att Natoländerna blev tvungna att köpa nya dyra plan, i första hand amerikanska F-35A som har plats för två B61-12 bomber i sitt interna utrymme.
På basen förvaras bomberna i underjordiska valv och är avsedda att användas av landets stridsflygplan, med landets piloter utbildade för att ”leverera” bomberna. B61-12 bomberna är inställbara på 0,3 till 50 kiloton TNT-ekvivalenter. (Atombomben på Hiroshima hade en styrka på 15 kiloton). Dessutom har USA förra året börjat produktion av ännu en ny variant, B61-13, som är utformad för att kunna slå mot härdade mål som underjordiska ledningscentraler.
För första gången på 17 år har antalet taktiska kärnvapen som USA har stationerat i Europa ökat. Förra sommaren har USA på nytt placerat B61-bomber i Storbritannien utan att officiellt med ge det. Amerikanska kärnvapen hade funnits på Lakenheathbasen från 1954, men dessa togs bort därifrån 2008, efter omfattande offentliga protester, organiserade av Campaign for nuclear disarmament och lokala grupper. I juli 2025 levererade USA nya B61-12-kärnvapen i all hemlighet till den brittiska Lakenheathbasen. Denna bas drivs av det amerikanska flygvapnet. Detta innebär den första utökningen av antalet kärnvapen på Natos kärnvapenbaser sedan slutet av kalla kriget.
”Officiella” hemligheter
Även om det exakta antalet inte är offentligt fanns på Lakenheathbasen tidigare lagringskapacitet för upp till 110 B61-bomber. Nu visar satellitbilder att det pågår byggnation av bland annat fler förvaringsbunkrar. Allt detta borde vara i konflikt med gällande fördraget om icke-spridning av kärnvapen, som trädde i kraft 1970. Storbritanniens premiärminister Keir Starmer tillkännagav, en månad innan USA åter placerade B61-bomber på Lakenheath, den 25 juni, vid Nato:s toppmöte 2025 i Haag, Nederländerna, att de skulle köpa 12 amerikanska F-35A stridsflygplan avsedda att bära både konventionella bomber och de amerikanska B61-12 atombomberna.
Regeringens uttalande var ovanligt tydligt: dessa ska levereras till Marhambasen för att ingå i Natos gemensamma strategi för kärnvapenavskräckning. Beslutet om köpet togs innan parlamentet i Storbritannien var informerat. När det gäller Storbritannien är det viktigt att notera att dessa B61-bomber är amerikanska vapen, inte en del av Storbritanniens egen oberoende kärnvapenavskräckning, som består av cirka 225 Trident-ubåtsstridsspetsar..
Ett av de mindre kända exemplen på hur beslut om utplacering av dessa vapen har tagits är känt från Nederländerna. Först 2021 blev hemliga dokument offentliga från National Security archive, som visar att Nederländerna i ett hemligt avtal i januari 1960 gav den amerikanska militären tillstånd att lagra amerikanska kärnvapen vid två platser: Soesterbergs flygbas nära Utrecht och Volkels flygbas i Nordost-Brabant. Soesterbergs flygbas (Camp New Amsterdam) var en strategisk amerikansk flygbas i Nederländerna (1954–1994), central för kalla krigets luftförsvar. Den amerikanska militären lämnade Soesterberg helt 1994 och kvar blev Volkel. Men 2013 råkade Nederländernas tidigare premiärminister Lubbers i en dokumentär för National Geographic avslöja att det visst fanns atombomber kvar på Volker. Han sa då: ”I would never have thought those silly things would still be there in 2013.”
I oktober 1983, medan Lubbers var premiärminister, hade mer än 500 000 demonstrerat i Haag mot placeringen av amerikanska kärnvapenbestyckade kryssningsmissiler i Nederländerna. Ändå är avtalet och kärnvapenutplaceringarna fortfarande en ”officiell” hemlighet från både USA:s och den nederländska regeringens sida. Detsamma gäller för alla övriga Natobaser.
Efter intrång på Volkels flygbas av antikärnvapenaktivister 2014 och 2023 väcktes frågor om basens säkerhet. Debatten fortsätter i USA, Nederländerna och Tyskland om ifall ”nuclear sharing” överhuvudtaget behövs. Nu är Volkels flygbas inhägnad och bevakad med drönare och det finns uppskattningsvis 15 nya amerikanska B61-12 taktiska atombomber och basen hyser även en amerikansk skvadron.
Dags för entydig lag
Samtidigt som utökningen och modernisering av de taktiska kärnvapen i Natoländerna sker, upphörde den 5 februari det nya Start-avtalet mellan USA och Ryssland att gälla, vilket innebär att spärrarna för en utökad kärnvapenkapplöpning har öppnats. Om placering av kärnvapen skulle ske i Norden blir vi aldrig informerade. Därför är det viktigare än någonsin att Sverige står upp mot kärnvapen och för nedrustning.
Det är dags att det skrivs entydigt i den svenska lagen: Vi tillåter inte kärnvapen i Norden!
