Hela 80 procent av svenskarna anser att rättigheter för djur och ekosystem är en önskvärd framtidsvision, enligt en studie som kom förra året. Visionen beskrivs närmare så här: ”Samhället erkänner inte bara människors utan även djurs och ekosystems rättigheter, vilket sätter tydliga gränser för användningen av naturresurser”.
Att så många kan se rättigheter för djur framför sig som en önskvärd framtidsvision är ett resultat som borde generera en framtidsdebatt om djurs rättigheter. Hur skulle ett samhälle se ut där vi sätter gränser för vårt utnyttjande av djur?
I dag bygger djurskyddslagstiftningen på principen om ”skydd mot onödigt lidande”. Det görs alltså ett slags avvägning mellan djurs lidande och det mänskliga intresset av att använda dem. I praktiken innebär det att djurs intressen oftast får stå tillbaka, även för trivial mänsklig nytta. Man kan fråga sig om djurfabriker är nödvändigt lidande när det finns andra saker att äta.
Skulle djurskyddslagen däremot baseras på en annan princip, den om skydd för djurs egenvärde, så skulle det kunna se annorlunda ut. Faktum är att vi redan tagit vissa steg i den riktningen. I den svenska djurskyddslagstiftningen finns numera en skrivning som erkänner att djur har ett egenvärde oavsett vilken nytta de har för människan. I djurskyddslagen är det formulerat som ”respekt för djuren”. Men det finns ett problem.
Problemet är att respekten för djurs egenvärde inte är kopplat till några som helst praktiska åtaganden för staten för att skydda djurs egenvärde. Det finns ingen motvikt till människans intresse av att använda djuren. Till skillnad från principen om “skydd mot onödigt lidande” är egenvärde absolut. När någon har ett egenvärde är individen skyddsvärd i sig själv, alldeles oavsett hur stor nytta samhället skulle ha av att utnyttja individen.
Vad skulle hända om samhället skulle börja skydda djurs egenvärde på riktigt? På sikt skulle vi självklart behöva ställa om livsmedelsproduktionen. Djurfabriker skulle naturligtvis inte vara förenliga med respekt för djur. En början vore att äta i linje med näringsrekommendationer. Många skulle säkert äta mycket mindre animalier än så.
Regeringen skulle satsa på att utveckla bättre växtbaserade produkter, även för export. Istället för foder skulle det odlas mer baljväxter och traditionella matgrödor. I alla fall så länge det fortfarande finns människor som äter djur ibland skulle det mindre antal djur som ändå föds upp hållas utomhus där de betar och främjar biologisk mångfald. Det skulle finnas ett statligt stöd för att hålla djur som landskapsvårdare utan att döda dem för livsmedelsproduktion.
När fokus inte längre är på hög produktivitet går det att bevara hotade traditionella raser. På köpet skulle pengar frigöras inom sjukvården i och med färre kostrelaterade sjukdomar, och vi skulle minska matens utsläpp rejält.
Vi är redo för en framtidsdebatt om djurrättigheter.
Såg dokumentären Unanimal, om djuren i människans värld, på bio. SVT, köp in den!
EU kommer att sänka vargens skyddsstatus. Det är ett helt ovetenskapligt beslut.
