Debatten om könstillhörighetslagen har varit full av ogrundade påståenden, skriver Cleo Grundberg och uppmanar politikerna att rannsaka sig själva och be om ursäkt till transpersoner.
I somras blev vi det sista landet i norden att modernisera vår könstillhörighetslag. Bättre sent än aldrig, som man säger.
Men vägen dit blev allt annat än smärtfritt. Regeringen splittrades. Bråk uppstod inom Moderaterna och Annika Strandhäll (S) argumenterade öppet emot sitt parti.
Mitt i allt riktades strålkastarljuset mot transpersoner. En liten minoritetsgrupp som skaver hos konservativa världen över. Transpersoners erfarenheter ifrågasattes, likaså transvård och könsdysfori.
Längst fram stod Sverigedemokraterna och Kristdemokraterna som högt uttryckte sitt missnöje. De slog larm om biologiska män i kvinnliga omklädningsrum och att juridiska könsbyten kunde leda till irreversibla ingrepp på barn. Än idag går de ut i media och lovar att riva upp lagen om de får chansen.
I det stora hela var det inte ens en debatt. Det var en smutskastning som misstänkliggjorde transpersoner i kulturkrigets anda. Men varför?
Nya siffror visar att närmast 1 280 ansökningar om juridiskt könsbyte har kommit in till Socialstyrelsen sedan lagförändringen. Trots att det är en fördubbling kan det knappast kallas för en lavinartad ökning. Speciellt när man har i åtanke att flera transpersoner redan väntat i flera år för att äntligen få ändra sitt juridiska kön.
Lagförändringen påverkar alltså endast en liten grupp i samhället, som dessutom sällan ångrar sina juridiska könsbyten. Enligt en ny studie från Uppsala universitet bytte färre än en procent tillbaka till sitt ursprungliga kön under hela studieperioden på 10 år. Denna procent bestod av endast 21 personer.
I grund och botten handlade flera motargument om att transpersoner antingen var en fara för sig själv eller allmänheten. Faktum är att vi transpersoner känner oss själva bättre än politikerna i riksdagen.
Att vi dessutom skulle vara farligare än andra är ett skadligt och ogrundat påstående. Speciellt i ljuset av att det är fyra gånger mer sannolikt att transpersoner blir offer för våldsbrott än cispersoner. Mellan oktober 2024 till september 2025 mördades dessutom 281 transpersoner globalt, flera av dem aktivister. Detta är bara fallen som har rapporterats.
Dessa siffror betyder såklart inte att våld från transpersoner inte förekommer, som vi tragiskt nog blivit påminda om de senaste dagarna i media. Men att använda ett fall som slagträ i en debatt om en lagstiftning som hjälper en liten och utsatt minoritetsgrupp är inte bara oseriöst, det är farligt.
I ett demokratiskt samhälle ska man kunna diskutera och kritisera lagförslag. Men debatten om könstillhörighetslagstiftningen tog en helt annan riktning. Transpersoner blev en tacksam minoritetsgrupp att plocka politiska poänger på, utan någon hänsyn till att det faktiskt var människor som de kastade under bussen.
Jag föreslår därför att våra folkvalda kan kasta bort sina nyårslöften om att gå ner i vikt eller att sluta snusa. Istället kan de lova oss transpersoner självrannsakan. Ja, till och med en ursäkt.
Det är det minsta de kan göra.
