När miljömålsberedningen lämnade sitt betänkande idag stod det klart att Sveriges klimatmål ligger fast – så även det omtvistade transportmålet. Men något förslag om mål för upptag av kol i skog och mark lämnades inte.
– Fascinerande, säger Martin Wadmark, klimatexpert på WWF.
Sedan tidöregeringen tog makten har Sveriges klimatmål varit i hetluften i tid och otid. Inte bara för återkommande rapporter om att målen är på väg att bommas, utan också för att regeringen gav ekonomen John Hassler ett uppdrag att se över målen, för att de bättre skulle harmoniera med EU:s mål. I praktiken hade förslagen inneburit en ambitionssänkning, enligt flera experter. Men när riksdagens miljömålsberedning, där alla partier är representerade, nu lämnat förslag på omarbetade mål – så ligger ambitionsnivån fast, enligt beredningens ordförande Christofer Fjellner (M).
– Vi vill inte öka eller minska ambitionen i det svenska klimatmålet, säger han under en presskonferens där beredningens betänkande presenterades.
Transportmålet kvar
Förslag på förändringar har skett för att bättre harmoniera med EU:s lagstiftning och för att göra det lättare att nå det riktiga målet, 2045-målet, fortsätter han. Ett förslag är att ändra basår för 2030-målet, från 1990 till 2005 – samma som EU. Men ambitionsnivån skulle vara densamma, enligt Fjellner. En av de stora ”nyheterna” i miljömålsberedningens förslag är att transportmålet är kvar. Det är det enskilda delmål som av experter pekar ut som svårast att nå – ett mål Hassler istället ville skulle fokusera på elektrifiering. Till 2030 ska utsläppen från sektorn minska med 70 procent jämfört med 2010. Förvisso reserverade sig SD mot det och hade velat se det slopat. Men Fjellner konstaterar att det inte funnits någon enighet om att avskaffa det.
– Därför finns det inget förslag från miljömålsberedning om att avskaffa något transportmål.
MP och V ville samtidigt se skarpare skrivningar om att det skulle stå kvar.
– Det finns lite olika tolkningar och kanske lite olika önskemål. Men kring helheten så är vi eniga, kommenterar Fjellner reservationerna.
Kompletterande åtgärder
För 2030-målet införs också ett nytt krav, att utsläppsminskningen ska följa en linjär bana från 2015. Det vill säga inte enbart fokusera på målåret 2030. Motsvarande finns inom EU:s regelverk. Likt det nuvarande målet ska politiken också få möta målet genom att använda en viss andel av så kallade kompletterande åtgärder, till exempel utsläppsminskningar utomlands enligt artikel 6 i Parisavtalet, eller Bio-CCS – där skogsrester bränns och koldioxiden fångas in. Något som skapar negativa utsläpp. Även ökat nettoupptag av kol i skog och mark får användas – och miljömålsberedningen föreslår också att fler åtgärder ska tillåtas, samt att man ska mäta i vilken grad åtgärderna byggs ut.
– De är ju väldigt viktiga dels mot 2030 men framförallt när vi tittar mot 2045 så är just de kompletterande åtgärderna i stor del det vi förlitar oss till för att fortsatt kunna bedriva jordbruk.
Inget förslag om ökat upptag
Martin Wadmark, klimatexpert på Världsnaturfonden WWF, välkomnar att beredningen föreslår att klimatmålen ligger fast – och att hela riksdagen står bakom det.
– Det ger en säkerhet i det politiska läget i Sverige och det är bra att man slipper bråka om man ska nå målen under valåret.
Men Martin Wadmark är starkt kritisk till att beredningen inte förslår ett mål för upptaget av kol i skog och mark, det som inom EU faller inom LULUCF-sektorn.
– Det är fascinerande att man väljer att ignorera det om man nu ska göra en harmonisering mot EU, säger han.
Vad är den stora risken om ett sådant mål saknas?
– Dels att vi inte har nationell styrning mot det här målet. Men också, och här blir det lite bokföringstekniskt, att man inte tar hänsyn till det underskott som kan komma i LULUCF-sektorn redan efter perioden 2025.
Och för klimatet, vad skulle det ha för betydelse?
– Dels att vi inte tar höjd för den ambitionsnivå som vi faktiskt behöver ha och att man säger att man når de nationella målen men missar EU:s mål istället och det kan också leda till förvirring i klimatdebatten.
”Hoppas vara färdig med tramset”
Klimat- och miljöminister Romina Pourmokhtari (L) riktar under presskonferensen en känga mot delar av den samlade pressen om att det spridits ”falska påståenden” och ”illvilliga rubriker” om påstådda avskaffanden av klimatmål.
– Det har skapat stor oro för Sveriges klimatarbete, inte minst näringslivet. Men nu när du (Christofer Fjellner) som utsätts av Tidöregeringen lyckats visa svart på vitt, bläck på papper, att samtliga partier i Sveriges riksdag står bakom beredningens förslag om klimatmålen så hoppas jag att vi är färdiga med det här tramset.
Fokus på elektrifiering
På en fråga från DN under presskonferensen, där reportern konstaterade att trovärdigheten i sådana här mål hänger på att politiken strävar mot målen, hur troligt ministern ansåg det vara att Sverige ligger på målbanan för 2030-målet vid mandatperiodens slut, började Romina Pourmokhtari med att konstatera att ”det man har föreslagit nu är en bibehållen ambitionsnivå” och att ”Sverige har högre ambitioner än EU”.
– Sedan är det så att för att nå det här målet redan nu och ha en plan som går hela vägen så behöver man idag förespråka höjd reduktionsplikt och höjda drivmedelspriser. Det är det många partier i Sveriges riksdag som avstår från att göra. Tidöregeringen har inte en sådan agenda i nuläget utan ser att det finns behov av att avlasta bränslepolitiken i klimatpolitiken och fokusera inte minst på elektrifieringen.
Men om det skulle innebära ett ensidigt fokus på elektrifiering, har Martin Wadmark på WWF svårt att se hur det skulle gå ihop.
– Jag kan konstatera att elektrifieringen är en långsiktig lösning. Den kommer inte leverera snabbt på 2030-målen. Det snabbaste och mest effektiva skulle vara att man kan implementera ett nationellt utsläppshandelssystem och det blir ju då styrande så då hade inblandningsnivån också ökat (dvs mer biobränsle så som med en höjd reduktionsplikt reds anm.).
Artikeln har uppdaterats med ett stycke om MP, V och SD:s reservationer.
