Årets politikervecka i Almedalen dominerades av den krigskultur som tagit greppet om hela den offentliga debatten. Inte så att det blev debatt om säkerhetspolitiken. Inte heller om rimligheten av 300 nya miljarder som skall lånas upp för att försvarsbudgeten ska nå upp till 5 procent av BNP. Det handlar om drygt 20 procent av statens utgifter.
Det verkar som om tankeförmågan försvunnit ut i kosmos när man hör en del tala om den där siffran. Till exempel Gunnar Hökmark som inte bara är moderat ordförande för högersmedjan Frivärld utan också tycks sakna de mest grundläggande kunskaperna i matematik. Han meddelade att de där 5 procenten av BNP kan betalas genom att vi får en bra ekonomisk tillväxt. Och det märkliga var att debattledaren inte reagerade.
Som om ingen begrep att 5 procent är 5 procent av BNP oavsett tillväxt. Men det blir lätt så när krigskulturen drivs fram av något som dystopiskt nog liknar en sorts perverterad eufori, som ren galenskap. Tänkandet blir blockerat. Kritiska frågor är vare sig välkomna eller ens tänkbara. Risken är att utmålas som fientlig, som någon som – för att citera tidigare försvarsminister Peter Hultqvist – ”uppskattar split och splittring i försvars- och säkerhetsdebatten” och rent av är antagonist som ”har sin bas någon annanstans än i Sverige”.
Kan rädslan för att bli anklagad för det där vara skäl till att även Miljöpartiets ledning ansluter sig till kravet på 300 nya miljarder?
Första dagen på politikerveckan talade Björn Ulvaeus (ABBA-Björn) om hur illa det vore om Putin skulle ta över Sverige. Då skulle vi inte längre kunna tala fritt, vi skulle ägna oss åt självcensur. Vilket han verkligen har rätt i. Problemet är att när vi lever mitt i krigskulturen så ägnar vi också oss just åt … självcensur. Fråga forskarna som hotas av att bli stämplade som putinister om de framför kritiska synpunkter på Natomedlemskapet eller DCA-avtalet med USA.
Jag har ägnat ganska många krönikor åt de steg som kontinuerligt tagits för att föra in Sverige i en krigskultur där självcensur blivit normalitet och valet av ”experter” som ges utrymme i de stora medierna blivit alltmer snävt. Jag har tjatat om detta eftersom vi faktiskt håller på att tappa all form av sans och måtta. Som när Sveriges finansminister Elisabeth Svantesson (M) motiverar att 20 procent av statens utgifter skall gå till försvarsbudgeten med att vi antingen gör så eller lär barnen tala ryska. Ett uttalande som tydligen Natos generalsekreterare Mark Rutte tyckte var så läckert att han körde samma sak under Natomötet i Haag som gick parallellt med Almedalen.
Samtalet om vår säkerhet förs inom allt snävare ramar. Därför tappar vi förmåga att förstå och riskerar att förvärra situationen. Att försöka förstå är inte samma sak som att försvara. Att försöka undvika konfliktskapande åtgärder är underskattat när krigskulturen tagit sitt strypgrepp så syre inte längre når hjärnan. Förlåt den elaka retoriken. Men den kom från hjärtat. Och hjärnan.
Vi kan snart glo på EM i fotboll, en tröst för tigerhjärtan.
Jimmie Åkesson bad från Almedalens scen om ursäkt för SD:s historia, men glömde nämna att han gick med i partiet när det var som värst.
