Det finns många fler aspekter på säkerhet än den militära – är det verkligen vapen och krigsmateriel vi behöver satsa på just nu? Bland annat behöver vi hejda och hantera klimatkrisen, se till att alla har rent dricksvatten och tillräckligt med mat och att ingen riskerar att bli förföljd, skriver Annika Lillemets.
Redan 1953 påpekade den amerikanske presidenten Eisenhower att varje vapen som tillverkas, varje krigsfartyg som sjösätts, varje raket som avfyras är en stöld från dem som hungrar och inte får mat, från dem som fryser och saknar varma kläder.
Redan 1953 påpekade den amerikanske presidenten Eisenhower att varje vapen som tillverkas, varje krigsfartyg som sjösätts, varje raket som avfyras är en stöld från dem som hungrar och inte får mat, från dem som fryser och saknar varma kläder.
Ändå, under brinnande klimatkris, med sjukvård som går på knäna och skenande ekonomiska klyftor, är Sveriges riksdag och regering rörande eniga om att satsa på massiv och omedelbar militär upprustning. Ingen ledande politiker tycks fråga sig om just mer vapen och fler soldater är det som bäst stärker vår säkerhet. Men seriös säkerhetspolitik måste beakta fler aspekter än de rent militära. Vilka är egentligen de stora hoten? Hur hanteras de bäst? Och hur hänger Sveriges säkerhet ihop med andras?
Sju slags säkerhet
En användbar utgångspunkt för en sådan analys är ”mänsklig säkerhet”. Begreppet lanserades 1994 i FNs Human development report. Författarna ville bredda det traditionella säkerhetsbegreppet som nästan helt handlar om staters territoriella säkerhet från externa militära hot. Mänsklig säkerhet flyttar fokus från staten som säkerhetsobjekt till individen. Statens säkerhet blir endast ett instrument för att skapa säkerhet för enskilda och olika grupper i samhället.
I rapporten delas mänsklig säkerhet in i sju områden. Med ekonomisk säkerhet menas att alla ska ha trygga inkomster och kunna försörja sig genom arbete eller sociala trygghetssystem. Matsäkerhet betyder att det finns tillräckligt med mat och att vi har råd med det vi behöver. Hälsosäkerhet innefattar tillgång till sjukvård, rent vatten och möjlighet att hålla god hygien och undvika smitta. Miljösäkerhet handlar om att få leva i en hälsosam och ekologiskt hållbar miljö, utan katastrofrisker. Personlig säkerhet innebär att slippa bli utsatt för våld av andra individer eller stater, både i det privata och det offentliga livet. Gruppsäkerhet betyder att ingen förföljs för sådant som sin religiösa, kulturella eller etniska tillhörighet. Slutligen tar rapporten upp politisk säkerhet, mänskliga rättigheter som yttrande- och mötesfrihet. Det kan sammanfattas som frihet från rädsla, frihet från brist på grundläggande behov och respekt för allas integritet och värde. Mänsklig säkerhet är universell och de olika områdena hänger samman.
Mänsklig säkerhet har inte fått något stort genomslag inom internationell politik då det ifrågasätter staters rätt till suveränitet och icke-interventionsprincipen. Det har inte heller ansetts operativt användbart. Men det har ändå inspirerat, bland annat till FNs principer kring humanitära interventioner och FN-konventionen om förbud mot personminor.
Press på stormakterna
Nyligen sa finansminister Svantesson att det viktigaste för regeringen är att skydda den svenska befolkningen. Gott så. Genom att utgå från mänsklig säkerhet kan regeringen bli varse att de största säkerhetshoten inte enbart är militära och se hur prioriteringarna i politiken kan förändras så att påståendet blir meningsfullt. Några exempel får illustrera tankesättet.
Regeringen och riksdagen agerar som om det allvarligaste hotet mot Sverige vore ett ryskt militärt angrepp. Men hur troligt är det egentligen? Och även om så vore, är kraftig militär upprustning det bästa och enda svaret? Varför inte i första hand fokusera på hur vi kan undvika ett krig med Ryssland i stället för att ta för givet att det kommer? Palmekommissionen för nedrustnings- och säkerhetsfrågor konstaterade redan 1982 att efftersom ett kärnvapenkrig inte kan vinnas måste internationell säkerhet vila på samarbete istället för på hot om ömsesidig förintelse. Det är lika sant nu.
I ett överraskande utspel den 13 februari sa den amerikanske presidenten att han vill återstarta samtal om kärnvapennedrustning med Ryssland och Kina och att han hoppas att alla tre länderna ska komma överens om att halvera sina massiva försvarsbudgetar. Han framhöll att det inte finns någon anledning att ta fram nya kärnvapen eftersom ”vi redan har så många att vi kan ödelägga världen 50 eller 100 gånger om” och att pengarna bör gå till annat som är mer produktivt. Oavsett Trumps motiv borde fredsvänner över hela världen dra nytta av detta, hur destruktivt han än agerar på andra politikområden. Sverige och EU borde passa på att sätta press på stormakterna. Så har inte skett. Däremot har EU-länderna beslutat att svindlande 9000 miljarder får gå till militär upprustning. Och i Sverige planeras runt 10 % av statsbudgeten gå till militärt försvar, 143 miljarder i år.
Billigare att förebygga
Det är orealistiskt att tro att detta inte skulle gå ut över välfärden, klimatarbetet och nödvändiga investeringar i eftersatt infrastruktur. Även den som inte är radikalpacifist borde se riskerna med att ensidigt öka den militära kapaciteten och negligera andra hot. Det är också mycket billigare att förebygga konflikter än att hantera dem. Och vad ger mest säkerhet? Fler bomber eller fler sjuksköterskor?
Klimatkrisen slår redan hårt mot oss. Fler än 60 000 personer dog av extremhettan bara i Europa under 2022. Svåra översvämningar och torka blir vanligare och slår mot jordbruket globalt vilket gör maten dyrare och tillgången osäkrare. Regeringens ”klimatpolitik” får förödande kritik, nu senast av klimatpolitiska rådet. Om mänsklig säkerhet är målet, måste regeringen börja föra politik som minskar istället för ökar klimatpåverkan. Och det vore klok säkerhetspolitik att driva på i EU för motsvarande stora satsningar på klimatet som för upprustning.
Tänk bortom krigshetsen
Om miljö- och hälsosäkerhet är målet, ser regeringen till att militären inte får fortsätta att förorena Vättern som försörjer hundratusentals människor med dricksvatten och att inget tillstånd gruva vid sjön ges. Istället för att höja kostnadstaket i högkostnadsskyddet sänker de det så att ingen behöver avstå från livsviktig medicin. Och vården får kraftiga tillskott så Sverige människor slipper skadas eller dö eftersom vårdplatserna är för få. Länsstyrelserna får mer, inte mindre anslag för att bekämpa invasiva arter som hotar våra förutsättningar att odla. Och så vidare.
Regering och riksdag har makt att avvärja eller mildra många hot mot människors säkerhet, inte bara militära. Det är inte för mycket begärt att de som leder landet orkar tänka bortom enfaldig och livsfarlig krigshets.
