Trots krav från studentkårer, fack och forskare och lärare fortsätter Göteborgs universitet sitt samarbete med israeliska forskare. Det hotar universitetets trovärdighet som plats för kritiskt tänkande, mänskliga rättigheter och civilkurage, skriver Taha Khatab.
DEBATT. Barn svälter ihjäl i Gaza. Samtidigt diskuterar vår rektor vid Göteborgs universitet huruvida forskare ska få samarbeta fritt, utan politisk inblandning. ”Jag försöker värna universitetets integritet och stå stadigt även när det blåser”, säger Malin Broberg (GP).
Men vad betyder det att stå stadigt när vinden kommer från 192 dagar av studentläger, hungerstrejker, demokratiska beslut och desperata rop på moralisk hållning – på universitetets egen tröskel?
Trots krav från studentkårer, fackförbund och över 200 forskare och lärare har universitetets ledning valt att behålla samarbeten med israeliska universitet. Den växande studentrörelsen har varnat för att dessa samarbeten riskerar att göra universitetet medansvarigt i ett pågående folkmord enligt flera internationella observatörer och jurister.
Akademisk frihet – men för vem?
Rektorn hänvisar till akademisk frihet. Men när samarbeten fortsätter med institutioner som har kopplingar till ett militärt ockupationssystem, samtidigt som studenter som demonstrerar för mänskliga rättigheter bemöts med tystnad eller utestängs från dialog – då handlar det inte längre om frihet, utan om vilka röster och liv som värderas högst.
Samtidigt har universitetet utan invändning följt statliga direktiv om att avbryta samarbeten med ryska universitet. Var fanns akademins självständighet då? Varför försvaras forskningssamarbeten i ett fall, men inte i ett annat? Vi ser en tydlig dubbelstandard.
Dubbla måttstockar
Rektorn varnar för att ett stopp för samarbeten med Israel kan tysta ”röster för fred”. Men i dagsläget är det palestinska akademiker som tystas – inte av bojkotter, utan av bomber. Flera universitet i Gaza har totalförstörts. Forskare, professorer och studenter har dödats. Vem talar för dem?
Göteborgs universitet lovade tidigare distansutbildningar för studenter i flyktingläger. Men dessa initiativ har i praktiken burits av ideellt arbetande forskare – utan formellt stöd från ledningen. Detta står i kontrast till det öronmärkta stödet som snabbt organiserades för ukrainska forskare och studenter.
Demokratin ignoreras
Studentkåren har röstat för att avsluta samarbeten med Israel.
Fackförbund har krävt samma sak.
Forskare har protesterat.
Men rektorn påstår att hon har stöd från en ”majoritet” – utan att visa några belägg.
Detta är inte akademisk integritet. Det är inte neutralitet. Det är en tystnad som riskerar att urholka universitetets trovärdighet som plats för kritiskt tänkande, mänskliga rättigheter och civilkurage.
Att samarbetena med Israel är få spelar ingen roll. Moraliska principer blir inte mindre viktiga bara för att de berör en liten del av verksamheten.
Vi står stadigt
När universitetets ledning säger nej till dialog med studenter – särskilt oss palestinska studenter – sänder det ett tydligt budskap: att vissa liv, vissa röster, vissa rättigheter väger mindre.
Jag har studerat mänskliga rättigheter på både grundnivå och avancerad nivå vid Göteborgs universitet. Men jag ser att dessa värden inte längre genomsyrar ledningens agerande.
Vi möts av nya vakter vid huvudentrén – som säger att de har ett nytt uppdrag. Men ingen förklarar varför.
Vi tänker inte tystas. Vi står stadigt – i solidaritet med det palestinska folket, med de värden vårt universitet säger sig försvara, och med alla människors lika värde. Vi ger inte upp. För varje röst som tystas, höjs en annan. Vi står inte ensamma – och vi står inte stilla.
