Djur som föds upp för att bli mat, eller för att ge ägg och mjölk, lever hela sina liv inspärrade under hemska förhållanden, skriver Martin Smedjeback. Men vi behöver inte bidra till det.
DEBATT. ”Gård”. Vad tänker du när du hör ordet? Kanske någon slags Bullerbytillvaro à la Astrid Lindgren, där en familj hade några enstaka djur. Kanske några hönor som gick och pickade på gräsmattan och en gris som förnöjt badade i leran. Detta kunde man se på 1940- och 1950-talet, men det är ljusår från verkligheten för svenska djur i dag.
Trots detta fortsätter industrin envist att kalla det gårdar. Betydligt mer passande ord är fabrik eller industri. För i dag pratar vi knappast om några enstaka djur på varje ställe. I dag trängs hundratals, tusentals eller till och med tiotusentals djur på varje djurfabrik. Man ska akta sig för att romantisera hur det var förr i tiden, men det är samtidigt lätt att konstatera att det är betydligt värre för svenska djur i dag.
Järnstad gård fick utmärkelsen Årets nötköttsföretagare i Östergötland 2024. De hanterar 750 kor och tjurar per år. År 2023 gav LRF Ungdomen Västerbotten en utmärkelse till Tavlegårdens ägg, som har 51 000 hönor. En stor majoritet av djuren i Sveriges djurindustrier får aldrig någonsin gå ut. De sitter inspärrade dygnet runt tillsammans med otaliga andra under hemska förhållanden. Någon Bullerbykänsla är avlägsen. För djuren har utvecklingen under de senaste hundra åren varit katastrofal.
Men något som har utvecklats positivt är det rika utbudet av produkter från växtriket som är långt bättre för både djuren och miljön. Det är oerhört bra nyheter för oss som vill njuta av mat utan att bidra till lidandet i djurfabrikerna. Låt oss kalla saker för deras rätta namn och sen nyktert svara på frågan: vilken typ av matproduktion vill jag stödja genom mina inköp? Otaliga djurs öde ligger i dina händer.
