”Jag saknar mitt hem”, säger Chheng Deab, en kambodjansk bybo som flydde sitt hus fem kilometer från gränsen till Thailand. Bara några dagar efter att striderna mellan kambodjansk och thailändsk militär bröt ut berättade hon hur hon tillsammans med sina barn tog skydd i en grundskola, tillsammans med andra familjer som också lämnat området. ”Om skjutandet fortsätter flyttar vi igen. Vi vet inte när det tar slut.”
Chheng Deab var en av hundratusentals som tvingades lämna sina hem i den senaste gränskonflikten mellan Thailand och Kambodja: den blodigaste militära konfrontationen mellan de två sydostasiatiska grannarna på över ett decennium. Under fem dagar i juli utväxlades tung artillerield och raketbeskjutning på flera platser längs gränsen. Minst 43 människor dödades, varav flera civila, och över 260 000 människor tvingades fly sina hem.
Vapenvila har rått sedan slutet av juli, men den är bräcklig. Tre thailändska soldater skadades nyligen av en landmina i Sisaketprovinsen och en fanjunkare miste sin fot. Den thailändska armén säger att Kambodja brutit mot Ottawakonventionen genom att lägga ut nya minor, något som Kambodja förnekar. Misstron är djup och tiotusentals människor lever fortfarande på flykt.
Samtidigt som Chheng Deab tillsammans med tusentals andra tvingades lämna sina hem, kunde svensk vapenindustri gnugga sina händer. För första gången har Jas Gripen använts i ett militärt anfall! Militärhökarna jublar.
Nu rapporterar DN att Försvarets materielverk fått klartecken att skriva under ett nytt avtal med Thailand. Affären omfattar tre Gripen E, ett Gripen F samt utbildning, materiel och logistikstöd. Värdet: drygt 5,3 miljarder kronor. Leveranserna planeras mellan 2025 och 2030. Avtalet undertecknades i Stockholm under ett besök av Thailands flygvapenchef Punpakdee Pattanakul och utrikesminister Maris Sangiampongsa.
Försvarsminister Pål Jonson framhöll Gripenexporten som ett exempel på innovation och långvariga samarbeten. Utrikesminister Maria Malmer Stenergard betonade behovet av en stark försvarsindustri i ett försämrat säkerhetspolitiskt läge.
Men av någon anledning utelämnade båda ministrarna det faktum att Sverige nu ännu en gång säljer vapen till en diktatur som systematiskt bryter mot mänskliga rättigheter och gjort sig skyldig till grova övergrepp mot oppositionella och civilsamhället. I stället skakar man hand med utrikesministern i samma regering som under 2024 lät konstitutionsdomstolen upplösa det största oppositionspartiet och därmed cementerade militärens kontroll över den thailändska politiken.
EU:s gemensamma kriterier kräver att export stoppas om den riskerar att förvärra väpnade konflikter eller destabilisera en region. FN:s vapenhandelsfördrag förbjuder export när det finns en övervägande risk att vapnen används i brott mot internationell humanitär rätt. Gripen har redan använts i strid mot Kambodja, vilket gör riskerna mer konkreta än under fredstid. Sverige har dessutom egna regler som säger att brist på demokrati ska väga tungt i prövningen av vapenexport.
Demokratikriterierna infördes 2018 just för att förhindra den här typen av export, men de har visat sig så urvattnade att de i praktiken ger fria händer åt vapenindustrin. Förra året gick mer än en tredjedel av svensk vapenexport till länder som för krig utanför sina gränser och förtrycker människor inom sina gränser. Det är svårt att tala trovärdigt om mänskliga rättigheter samtidigt som man stärker regimer som förtrycker sitt eget folk och använder svenska vapen i väpnade konflikter.
Men regler spelar uppenbarligen mindre roll när miljardaffärer står på spel. Här visar vapenindustrin sitt rätta ansikte: finns pengar att tjäna, spelar det ingen roll vem mottagaren är. Det räcker inte att säga att varje affär ska prövas från fall till fall. Sverige behöver en grundlig översyn av vapenexporten och en politik som på allvar sätter fred och demokrati framför industrins vinster. Så länge det inte sker kommer fler människor som Chheng Deab (och alla de tusentals namnlösa döda) att betala priset.
Nedrustning.
Vapenindustrin.
