Vi upprörs över att välnärda turister sitter fast på en luftkonditionerad flygplats full med mat och vatten. I Gaza kommer nästan ingen nödhjälp in, och när mat och vatten delas ut hämtar människor den med risk för sitt eget liv. Vi måste göra något nu, skriver Maria Sandblad.
DEBATT. Öppnar DN eller AB, överst, eller nästan överst: ”Svenska turister strandade”. ”Ingen mat, inget vatten på 13 timmar”. ”Oacceptabelt”.
Absolut. Ingen vill avsluta sin semester med en påtvingad påfrestning och uppskjuten hemresa. Både rubrik och bisatser speglar det orättfärdiga i att ett gäng svenskar, efter en stärkande semester, på sydligare breddgrader får man förmoda, gör bara en snabbkoll, mätta, och med pengar i plånboken får man också förmoda, blivit fast på en flygplats någonstans. Alltså inomhus, i luftkonditionerad trygghet, inte i stekande sol, med tillgång till toaletter, vatten i kranar i alla fall, och förmodligen allt annat de behöver också under samma tak och inom räckhåll – fast inte betalt av resebyrån/flygbolaget, som uppenbarligen missat något som lett till ”kaoset” på flygplatsen. Antar att det ska lösas under dagen, bläddrar vidare.
Öppnar Instagram, som alltid med hjärtat hopkramat, för senaste nyheterna från Gaza och det pågående israelska folkmordet. ”Distressing content” står det över en blurrad bild, från nyhetssiten Middle East Eye, men skymtar ändå konturerna av en utmärglad man, bara skinn och ben, ett skelett. Nu börjar alltfler palestinier dö av svält eftersom Israel sedan fyra månader vägrar släppa in alla hundratals lastbilar, fullastade med mat, som står vid de stängda gränsövergångarna, säger mannen som står böjd över den döde, förmodligen läkare. Inte bara barnen, som var de första att dö.
”Aldrig trodde vi här i Gaza att vi skulle se människor dö av svält”, säger han bittert. ”Dessutom utan att någon politisk ledare, vare sig de arabiska eller andra, gör något för att hindra katastrofen.” Det är så fruktansvärt ofattbart! Bara notiser i de stora tidningarna. Oftast inte ett ljud på Rapport. Ingen politiker som fördömer Israel. Ingen som hotar Israel med repressalier. Ingen som kräver att Israel släpper in maten, annars – vad som helst! Ingen som sätter hårt mot hårt, som mot Ryssland, i Ukraina. Inga rubriker, som när de svenska turisternas vedermödor på en flygplats någonstans i Europa beskrivs. Man låter det bara ske. Och åker på semester!
Två nyheter. Två världar.
I den ena väntar den svenska sommarfriden på de strandsatta turisterna när de kommit hem efter sin ofrivilligt förlängda vistelse på en flygplats någonstans i Europa. Kanske mer semester. Sena kvällar i värmen på uteserveringar, påtande i jorden vid sommarstugan eller bara några lata dagar att göra vad man vill. Kanske tillbaka till jobbet igen för några. Den störda hemresan är förmodligen glömd inom några dagar. Några veckor. Kanske till och med något som spetsar semesterminnena ett tag.
I den andra har det inte kommit in någon mat alls sedan början av mars, och knappt något vatten. Utmattade, utmärglade, fördrivna människor beskjuts under sin desperata jakt på överlevnad av israeliska drönare, krypskyttar och pansarvagnar, som alla siktar direkt mot människorna – sex barn dödade av en israelisk drönare vid en vattenpost. 67 människor i alla åldrar dödade vid de så kallade ”matutdelningarna”, bara i går. Ingen protesterar eller ställer Israel till svars! Ett och annat vädjande – men i stort tycks världen acceptera det som sker. Mer än hundra mördade palestinier per dag – inget som får Europas ledare att demonstrera arm i arm, som i Paris, efter terrordådet mot tidningen Charlie Hebedo 2015! Då var enigheten och beslutsamheten total! Den finns! Ta fram den igen!
Här, i sommardåsiga Sverige, ses försenade semesterflyg och tio timmar utan mat som oacceptabelt. Att Gazaborna varit utan mat och rent vatten i månader skapar inte samma rubriker! Vi hotas inte av död från alla håll, en längre försening av flyg och några uteblivna måltider gör oss upprörda. Svenska politiker fortsätter sina semestrar medan människor svälter ihjäl i Gaza! Inte en kommentar! Inga fördömande! Inga krigsrubriker. Inga krav på internationella ingripanden.
Därför vädjar jag, och många med mig – gör något för att stoppa Israel! Kräv mat till Gaza nu! Om inte kommer skammen och skulden att vila tung över media och våra politiker, i Sverige och världen. För alltid!
