”Ta gärna med dig hunden i naturen. Men för att skydda vilda däggdjur och fåglar är kraven på dig som hundägare stora.” Så står det på Naturvårdsverkets hemsida om hundar i naturen. Och det är en bra uppmaning – hundar är rovdjur med förmågan att döda vilda djur. Mellan 1 mars och 20 augusti får hundar inte springa lösa i skogen eftersom de vilda djuren då har sina ungar, enligt paragraf 16 i Lagen om tillsyn över hundar och katter. Samtidigt får den som äger skogen där hundar ska vara kopplade för de vilda djurens skull när som helst på året totalförstöra de vilda djurens hem. Det är minst sagt absurt.
I vår iver att tjäna pengar på skogen glömmer vi att vi inte är den enda art som behöver skogen för att kunna leva. Med dollartecken framför ögonen är vi blinda för det faktum att dagens skogsbruk har ihjäl många fler än träden som huggs ner. I skuggan av människans girighet känns koppeltvånget för hundar över vår och sommar ynkligt och tafatt – även om det absolut inte är onödigt. Det är bra att de vilda djuren skyddas från våra tama rovdjur, och framför allt från jakthundar (som de borde skyddas från alla dagar året om, men det är en annan fråga). Det är bara det att det saknas en lag som säger att de också ska skyddas från att få sina hem totalförstörda, och från att riskera att bli utrotade.
Den svenska skogspolitiken sammanfattas ofta med uttrycket frihet under ansvar. Kortfattat innebär det att vi har ganska få tvingande lagar kring skogsbruket och att man som skogsägare förväntas göra mer än vad lagen kräver. Man behöver själv ta ansvar för att skydda ekosystem och biologisk mångfald, och i vissa fall välja andras liv framför egna pengar. Det är lättare sagt än gjort i ett samhälle där pengar ses som det främsta värdet.
Vi lever i en värld där människor kan äga inte bara enskilda individer ur andra arter, utan också stora områden med komplexa ekosystem. Att de som äger ekosystem kan ha lägre krav på sig att skydda det vilda livet som de själva äger än en hundägare är oerhört skevt. Var finns lagarna som ställer krav på ekosystemägare? Hur kan trakthyggesbruket, med sin groteska framfart, massaker av träd och totala fragmentering av livsmiljöer vara tillåtet, när skogsvårdslagen (den enda reglering vi har av skogsbruket) säger att produktion och bevarande av biologisk mångfald ska vara jämställda mål?
Rapporterna är tydliga: Sveriges skogsbruk är inte så hållbart som vi vill få det att låta. Frivilligheten hos skogsägare överskuggas gång på gång av girighet, som i SCA:s pågående konflikt med Ohredahke Sameby. På hemsidan för miljömålet Levande skogar står att vi saknar styrmedel för att göra det som krävs för att uppnå det. Naturskyddsföreningens ordförande skriver i en debattartikel i GP att den senaste skogsutredningen riskerar att minska skyddet för skogen ännu mer. Frihet under ansvar tolkas alltför ofta som pengar framför liv. Ska man kunna äga ekosystem behöver vi ha ett samhällssystem som kräver att man tar ansvar för det, inte bara hintar om det. Vi kan inte separera oss själva från de ekosystem vi är en del av och som ger oss förutsättningar att leva. Det ligger i allas intresse att skogsbruket förändras radikalt, från den destruktivitet vi ser i dag till hållbara, hyggesfria avverkningsmetoder och en djupare förståelse och respekt för alla de som lever i skogen.
Universitet som stämmer Trump.
Trumps oerhört människofientliga politik.
