Journalisten Joakim Medin är en av många deltagare på årets bokmässa. I ett samtal med Reportrar utan gränser pratade han om tiden i isoleringscell, åtalen mot honom och den senaste rättsprocessen som blivit uppskjuten.
Efter 51 dagar i isoleringscell i Turkiet dömdes journalisten Joakim Medin till elva månaders villkorlig dom. I torsdags skulle en andra rättegång ha inletts på distans. Men den har skjutits upp till januari nästa år.
I ett samtal med Erik Larsson från Reportrar utan gränsers berättade Joakim Medin att den uppskjutna rättsprocessen beror på att Turkiet inte skickat in en formell ansökan om att hålla rättegången digitalt från en svensk domstol.
– Det kan tänkas bero på att de inte lyckats skicka brevet. Eller så kan det ha en annan orsak. Den här typen av åtal är väldigt vanlig i Turkiet, och det händer att de drar ut på tiden. Det är lite grann meningen bakom, att man ska trötta ut människor, att man medvetet sölar för att det ska ta tid.
Åtalen som ska tas upp mot Joakim Medin är medlemsskap i väpnad terroristorganisation samt spridning av terrorpropaganda. Som bevis har åklagarna framförallt lagt fram skärmdumpar på texter som Medin skrivit och delat på sociala medier. De har också påpekat att ett par bilder som illustrerar Medins texter är tagna av honom (något som inte stämmer, då det var bilder från nyhetsbyråer).
– De menar alltså att min rapportering utgör terrorpropaganda, och därmed är jag kvalificerad som terrorist. Dessutom menar de att jag misslyckats med att rapportera med samma intensitet om andra länder. Så med andra ord åtalar de mig för det jag inte har skrivit, vilket ju blir väldigt konstigt. Jag förstår inte hur det kan finnas grund för det i den turkiska brottsbalken, säger Joakim Medin.
Moraliskt dilemma
Han känner samtidigt att han står inför ett moraliskt dilemma. Han vill att justitiedepartementet godkänner att han får ”låna” en svensk domstol för att kunna genomföra rättsprocessen på distans och ge sitt vittnesmål. Men han vill samtidigt inte att det blir till ett prejudikat.
– Jag tycker egentligen inte att detta och liknande förföljelseprocesser ska hållas i en svensk domstol. Men nu vill jag det, för att det ligger i mitt eget intresse. Om jag inte genomför rättegången så riskerar jag att bli internationellt efterlyst, vilket skulle hämma min rörelsefrihet och möjlighet att resa med familjen och liknande.
Han kommer med all säkerhet fortsätta att rapportera om de ämnen som också ledde till åtalet.
– Jag tänker fortsätta bevaka, fortsätta gräva om vad som händer kurder i Sverige, som ju blivit föremål för en helt ny säkerhetspolitik i Sverige, vilket min bok Kurdspåret också handlar om.
Spekulationer om frisläppandet
Han känner en oro över om hans egna frisläppande kan ha skett på grund av andra faktorer än de som redan är kända. Det har bland annat spekulerats i om gripandet av två UD-diplomater bara dagar innan hans frisläppande kan ha spelat in.
– Jag vill ha mer fakta om det här. Det ligger i mitt intresse att veta mer.
– Jag är övertygad om att det stöd jag fick från Sverige och internationellt spelade roll i sammanhanget. EU-parlamentet, Sveriges regerings protester, allt spelade roll. Men jag vet inte om det var det enda, när jag blev utsläppt under något mystiska omständigheter.
– Jag kan bara konstatera att Johan Floderus blev frisläppt från Iran efter att Säpo ingick en deal med motsvarigheten i Iran. Spekulationerna handlar ju om att Säpo skulle ha kunna gjort samma sak här.
– Om det stämmer att det skulle vara en slags uppgörelse så mår jag pyton över det, för jag vill inte att min frihet ska ske på bekostnad av någon annans.
Han lägger till en uppmaning till sina journalistkollegor runtom i landet att gräva vidare i detta.
– Naturligtvis är det en skandal om det stämmer.
Svensktalande cell-grannar
Om sin tid i fängelset berättar han om hur han räddades av att hamna granne med ett par svensktalande personer, som han kunde kommunicera med.
– Hörrudu, vi vet vem du är! var det någon som ropade till mig genom väggen, på svenska! Hej bror! Jag har varit hemma hos din familj i Sverige.
Det blev många dagliga samtal om politik, filosofi, religion och regimens utveckling. Hade han inte haft dessa samtal så hade det varit svårare att uthärda fångenskapen, konstaterar han.
– Kanske var det inte slump att jag var där, på den avdelningen. Men just den cellen, kanske var det en slump och en fantastiskt tur att jag hade människor som jag kunde kommunicera med. Annars hade det varit hemskt.
