Hur mycket el behöver vi egentligen – och hur mycket energi har vi som vi inte använder? Det finns enorma mängder energi i biologiskt avfall, som vi skulle kunna använda istället för att bara spola bort den, skriver Petra Söderholm.
DEBATT. Ellevios nya Effektrapporten 2025 varnar för ett akut läge i Sveriges elförsörjning. Importen av el väntas öka dramatiskt, och effektbehovet ska enligt rapporten nästan fördubblas till 2045. Samtidigt ökar sårbarheten i elsystemet när elproduktionen blir allt mer beroende av väder.
Men frågan vi borde ställa är inte bara hur vi kan producera mer el – utan varför vi inte använder de resurser vi redan har.
Varje dag spolar vi bokstavligen bort potentiell energi. Vårt toalettvatten, matavfall och avloppsslam bär på enorma mängder biologiskt material som kan omvandlas till biogas. Med dagens teknik – vakuumtoaletter, källsorterande avlopp och lokala rötningsanläggningar – kan bostadsområden producera sin egen energi och återvinna näring till jordbruket.
Det här är inte science fiction. I stadsdelen Jenfelder Au i Hamburg och i Oceanhamnen i Helsingborg fungerar det redan. Fastigheter där människor bokstavligen driver energiproduktionen – med sina toalettbesök och matrester.
Samtidigt bygger vi i Sverige ett alltmer centraliserat och sårbart energisystem, där lösningen på varje problem är fler kablar, mer storskalighet och ökad import från ett Europa där elen ofta kommer från fossila källor. Det är inte hållbart – varken ekologiskt, ekonomiskt eller socialt.
Vi behöver tänka om. Inte bara kring hur vi producerar energi, utan hur vi organiserar samhället. Lokala, decentraliserade energisystem bygger resiliens. Biogas från avfall och avlopp kan ersätta el i uppvärmning, transporter och industri – och dessutom minska övergödningen i Östersjön, minska utsläpp och ge oss tillbaka värdefull fosfor till jordarna.
Ellevio föreslår tre åtgärder i sin rapport: mer elproduktion, bättre samordning och färre hinder för nätutbyggnad. Men det de inte nämner är kanske det viktigaste: att vi måste börja bygga från grunden – bokstavligen. Vi behöver energisystem som utgår från människan, från platsen, från kretsloppet.
Det här är inte bara teknik – det är ett helt annat sätt att tänka. Ett sätt som utmanar dagens linjära system, där vi tar – använder – och kastar. I ett verkligt hållbart samhälle återför vi. Vi skapar lokala flöden och bygger gemenskaper kring resurser, inte beroenden av marknader.
Vi kan fortsätta elektrifiera, men vi får inte blunda för de systemförändringar som verkligen skulle kunna göra skillnad. Låt oss börja med att ta vara på det vi redan har.
