Blomstertiden är i full gång, och En syl i vädret går på upptäcktsfärd bland blommornas namn. Syrener och klöver, till exempel, varför heter de så? Och varför växer det käringtänder på ängen?
Det fanns en gång, och finns kanske än i dag, en botaniker som under sina blomstervandringar försökte lura i deltagarna att käringtandens latinska namn är Ragata dentata. Det är förstås inte sant – även om dentata betyder ”med tänder”.
Enligt en växtidentifieringsapp antyder käringtandens namn ”en koppling till styrka och uthållighet, vilket kan förklara varför de är så älskade i folklig tradition”. Hmm, namnet är belagt sedan 1600-talet, och jag undrar just om äldre kvinnors tänder verkligen var en sinnebild av styrka och uthållighet. Det är nog hittepå.
Namnet verkar ändå vara inspirerat av käringtänder, men på ett annat sätt. Den historiska ordboken SAOL berättar att ”blommorna med de olika långa, gula kronbladen […] påminna om tänderna hos gamla gummor”.
Smör och rovor
Jag sitter i en park för pollinerare och skriver det här. Det växer käringtand, smörblommor och massor av raps, som får hela ängen att dofta honung. Det finns ett bihotell, en liten damm som behöver vatten och små humlor som dunsar runt i rapsen.
Smörblommorna är gula och blanka som smör, och svårare är det inte med deras namn. Men när jag googlade för att se om det fanns någon historia bakom kom det upp något oväntat. Enligt en AI-tjänst heter smörblomman så för att den trivs vid vatten, ”precis som små grodor”.
Det visade sig vara en kortversion av en text som i originalversionen berättar att det är smörblommans latinska namn, Ranunculus, som betyder liten groda och har att göra med att smörblomman trivs vid vatten. Så kan det gå när man inte har ett mänskligt öga som kollar texten.
Rapsen växer i moln av gula pytteblommor, men namnet är intetsägande på svenska. På tyska heter det också Raps, på nederländska raapzaad och på engelska rapeseed, som låter värre än det är. Ordet går tillbaka på latinska rapa, som betyder rova. Rapsen är nämligen släkt med rovor och kål.
I allmänhet heter kålväxterna Brassica i förnamn och något annat i efternamn. Det finns ett kålsläkte som heter Brassica rapa, och dit hör kinakål, majrovor, senapskål (alias rucola) och rybs, som är en oljeväxt precis som raps. Men rapsen tillhör Brassica napus, liksom för övrigt kålroten, och napus betyder kålliknande, så i princip heter den ”Kål, typ”.
Varken mask eller ros
Blåklint, blåklocka och vallmo har i skrivande stund inte slagit ut ännu, det är gult överallt där det inte är grönt. Och där är några senkomna maskrosor – som inte är rosor, och inte är det mask i dem heller.
Ros kommer från latinet, och innan dess sannolikt från grekiska rhodon, som också betyder ros. Men så noga var det inte – rhododendron är till exempel ingen ros, men namnet kan direktöversättas till rosenträd. Alla möjliga stora och/eller vackra blommor har kunnat kallas rosor. Det finns julrosor, stockrosor och solrosor, och en engelsk primrose är en gullviva.
Vad som är en mask har inte heller alltid varit så noga. Diverse småkryp kunde kallas mask, och diverse småkryp fanns och finns det i maskrosorna. I norrländska dialekter – ordboken är inte mer exakt än så – har de kallats kusblommor.
Men visst är väl kusen en häst? Jo, det trodde jag också, men det kan vara mycket annat. En klump, en bulle, en myndig och mäktig person, en buse eller rentav djävulen själv, en varg eller en insekt, enligt SAOB. Hellquists etymologiska ordbok berättar att ursprunget sannolikt är ett ord för något stort, tjockt eller uppsvällt – ”mäktig, myndig man, husbonde, person som man är rädd el. har respekt för”.
I svenska dialekter har björnar och vargar kallats för kusar. Långkuse var en orm och skärpkuse var en skalbagge, så en kuse kunde rymmas i en kusblomma.
Turkiska pipor
Syrenerna var lila tills de blåste bort, och lilac betyder just syren och syrenlila på franska. Ordet, liksom växten, kom till Europa från Istanbul, och engelska Etymology online gissar att det ursprungligen kommer från Balkan. På turkiska heter syrener leylak.
Men ordet syren, var kommer det ifrån? Var det en trädgårdsmästare Syren som införde dem i Sverige, kanske? Nej, det kommer från ett ord som betyder rör, kanal eller pipa, först på grekiska och sedan på latin och flera andra språk – engelska syringe kommer också därifrån.
Syrenens grenar är nämligen ihåliga, och har bland annat använts till turkiska pipor, berättar Hellquists etymologiska ordbok. Syrinx är också ett ord för panflöjt, och namnet på den nymf i den grekiska mytologin som jagades av Pan och förvandlade sig till ett vasstrå för att komma undan. Men Pan skar sig en pipa av vasstrået, och så var hon fast i alla fall.
Blommor och bin
Det börjar bli för blåsigt för att sitta här och skriva, vinden vill ha datorskärmen som segel, och det vill inte jag. Kanske blir det regn, så det kommer vatten i dammen.
Jag packar ihop datorn och kaffetermosen, börjar gå hemåt och får syn på rölleka, vitklöver, mandelblom, åkervinda, tusensköna, midsommarblomster och blommande fläder. Röllekans namn betyder små rullar, och den heter så för att blomkorgarna ser ut så när de torkar. Den har använts som medicinalväxt, till örtte och för att framkalla sanndrömmar – den som är nyfiken kan lugnt prova hemma, hela blomman är ätlig.
Klöverns namn kommer från den söta, klibbiga saften som finns längst ner i kronbladen. Den som bina och humlorna vill åt. De kommer nog tillbaka när solen tittar fram igen.
