Med omvärldens hjälp kan palestinier och israeler tillsammans bygga ett fritt land – en kamp som gynnar hela världen. Det skriver Taha Khatab i en replik till Kristofer Åberg, som inte tror på en enstatslösning.
DEBATT. Vid Göteborgs universitet strävar vi efter en lösning som bygger på mänskliga rättigheter för alla, där Palestina är fritt från floden till havet och kolonialismen avvecklas. Vi kan inte acceptera en väg framåt som gynnar individer som Benjamin Netanyahu, som inte bara har uppmanat till etnisk rensning i Gaza tillsammans med sin allierade Donald Trump, utan också bär ansvaret för det pågående folkmordet.
FN:s resolution 181, som föreslog delningen av Palestina, var odemokratisk och påtvingades det palestinska folket utan representation eller möjlighet att påverka beslutet. Vid tidpunkten utgjorde palestinierna två tredjedelar av befolkningen, men deras rättigheter ignorerades. Internationell rätt legitimerade då fortfarande rasistiska system, men har senare utvecklats för att motverka sådan diskriminering. Många FN-länder var vid den tiden fortfarande koloniserade och utsatta för starka politiska och ekonomiska påtryckningar, särskilt från Storbritannien och USA – två länder med koloniala ambitioner i Palestina och Mellanöstern. Ett tydligt bevis på detta är Balfourdeklarationen, Storbritanniens offentliga åtagande från 1917, där man lovade att upprätta ”ett nationellt hem för det judiska folket” i Palestina – ett område där judar utgjorde en liten minoritet och där ingen folkligt förankrad judisk rörelse existerade vid den tiden.
Den palestinska forskaren och revolutionären Bahjat Abu Gharbiah, som deltog i 1948 års krig, förklarar i sin bok Mitt i kampen för den arabiska palestinska saken att arabernas mål aldrig var att förinta judar, utan att stoppa den sionistiska expansionen. Palestinierna motsatte sig delningsplanerna eftersom de visste att de skulle innebära fortsatt markförlust och ökat förtryck – en farhåga som historien har bekräftat.
Kolonialmakten Israel har alltid utövat systematiskt förtryck och begått allvarliga brott mot mänskliga rättigheter. De sionistiska milisgrupper som senare utvecklades till Israels försvarsmakt (IDF) har historiskt använt våldsamma metoder, inklusive terror, mot både palestinier och delar av den egna befolkningen. Massakrer utförda av IDF är dokumenterade av Haaretz, däribland tillämpningen av Hannibal-direktivet den 7 oktober 2024, då israeliska styrkor attackerade sina egna soldater för att förhindra att de tillfångatogs.
Israel har även genomfört flyganfall mot egna fångar i Gaza genom att ha förvandlat området till ruiner. Dessutom håller Israel tusentals oskyldiga palestinier – däribland kvinnor, barn, äldre och personer med funktionsnedsättningar – som gisslan utan rättssäker process. Varje år fängslar Israel mellan 500 och 700 palestinska barn, vissa så unga som 12 år, och åtalar dem i militärdomstolar. Den vanligaste anklagelsen är stenkastning, vilket kan vara riktad mot stridsvagnar som blockerar deras väg till skolan, förstör deras hem och i många fall är tillverkade i väst.
För att konfrontera och stoppa Israels apartheidliknande system krävs motstånd och globala sanktioner – inte tystnad och repressalier mot dem som lyfter frågan om mänskliga rättigheter, såsom vår rektor Malin Broberg gör. De som vill se en rättvis lösning måste stå upp för rättvisa, vilket innebär att erkänna och kämpa för mänskliga rättigheter i ett fritt Palestina för alla dess medborgare – från floden till havet, en kamp som gynnar alla världsmedborgare och den globala rättvisan.
En korrekturändring är införd den 27 februari 2025. /Syre
Läs även tidigare inlägg i debatten:
• Fred kan bara byggas på jämlikhet
• Replik: Hamas vill inte ha ett demokratiskt Palestina
