PFAS i potatisfälten: Hur jordbrukets kemikalier hotar vårt grundvatten

Potatisbladmögel ställer till det för konventionella potatisodlare som varje år kan behöva bespruta sina fält 10–12 gånger för att bli av med organismen som orsakar sjukdomen. Bekämpningsmedel med PFAS hör till de effektivaste produkterna. Samtidigt börjar forskare oroa sig för att vi i samma veva kan bereda väg för vår egen ohälsa när vi använder medlen. Flera studier har på senare år flaggat för att de aktiva ämnena i produkterna bryts ned till trifluorättiksyra (TFA), som till sist läcker ned i grundvattnet. Ett ultrakort PFAS-ämne som är extremt beständigt, ökar i miljön och kan vara reproduktionsstörande. 

– De här ämnena har ökat väldigt mycket sedan några decennier från det att de inte funnits alls, säger Lars Rosenqvist, statsgeolog på SGU, som i fjol genomförde en screening av PFAS i grundvatten utan kända lokala föroreningskällor, där man fann TFA över hela landet.

”Inget annat i verktygslådan”

Globalt är den största källan till TFA fluorerade gaser som används i alltifrån värmepumpar till anläggningar för luftkonditionering. Då TFA-molekylerna är extremt lättrörliga i miljön sprids de genom luftströmmar och regnar ned över planeten. Men under jordbruksområden pekas också bekämpningsmedel ut som en bidragande orsak till höga halter TFA i grundvattnet. I vintras publicerade den danska Miljøstyrelsen en studie för att undersöka kopplingen och bara ett halvår senare kom det första beslutet. Myndigheten förbjöd sex verksamma ämnen som fick användas i 23 bekämpningsmedel – och fler beslut är att vänta.

– Jag har full förståelse för att det kommer ett förbud. Det är bara en utmaning när vi inte har något annat i verktygslådan, kommenterade en potatisodlare till Dr.dk det drastiska beslutet.

Tidsfristen varierade från sex respektive 15 månader, vilket han konstaterade var allt för kort tid för att ta fram nya mer resistenta sorter – eller få nya bekämpningsmedel godkända.

– Det här är verkligen allvarligt, konstaterade Carl Detlef Heiselberg, ordförande för branschorganisationen Dansk potatis.

Potatismögel blir alltmer resistent

I Sverige används bekämpningsmedlen flitigt visar färska siffror som Syre tagit del av. Under 2024 såldes 48 ton av de sex ämnen som nu avvecklas i vårt grannland, visar Kemikalieinspektionens statistik. För ett av ämnena, Fluazinam, har användandet ökat från 1,2 ton till 12,1 ton på bara fyra år. Användandet var än större runt millenieskiftet. Men ökningen väcker oro. Fluazinam är ett ämne som i den danska studien pekas ut som särskilt problematiskt, då varje molekyl har två ändelser av kolatomer med fluoratomer på, som därför kan brytas ned till dubbelt så många TFA-molekyler. Orsaken till ökningen av preparat med den aktiva substansen fluazinam, berättar Lars Wiik, forskare vid Hushållningssällskapet Skåne, är bland annat att potatisbladmögel blivit alltmer resistent mot andra bekämpningsmedel.

– Ett problem, konstaterar han.

”Bör begränsa alla källor”

Nyligen väckte två europeiska studier stor uppmärksamhet, då TFA hittades i skyhöga halter i vin och spannmålsprodukter som pasta och bröd. I vilken grad den svenska användningen av PFAS-ämnena återfinns i rester i potatis, jord och vatten är något Lars Wiik nu undersöker i ett projekt finansierat av Jordbruksverket. Men redan med den kunskap som vi har idag, tycker han att Sverige bör följa Danmark.

– Jag säger inte att andra medel är mycket bättre ur andra synpunkter. Men just när man vet och känner till det här bör man begränsa alla möjliga källor på bästa möjliga sätt och så får man försöka lösa problematiken med resistens på andra sätt, säger han.

”Två praktexempel”

Också Charlott Gissén, miljösamordnare på Jordbruksverket, ser användningen av PFAS i bekämpningsmedel som problematisk.

– Vi har många potatissorter i aktiv odling som tyvärr har dålig resistens mot bladmögel. King Edward och Bintje är två praktexempel på sorter vi borde slutat odla för 50 år sedan. Men frågar du handeln så säger de att konsumenterna vill ha dem.

En stor användning sker just i potatisodlingen, fortsätter hon. Men andra problemområden där medlen också används är ogräsbekämpning i höstspannmål och som insektsmedel i ”nästan alla grödor”.

– Har du inte rent vatten är mycket problematiskt oavsett var föroreningen kommer ifrån, därför måste vi vara otroligt försiktiga med de här produkterna, i första hand för dricksvatten till människor men också för livsmedelsproduktionen, säger hon.

”Uppseendeväckande”

Grundvattnet hör till våra mest värdefulla resurser omgärdat av skydd som ska garantera att föroreningar inte når farliga nivåer. En sådan brandvägg är EU-kravet att rester från bekämpningsmedel inte får överskrida 0,1 mikrogram per liter vatten. Det var det som fick Danmark att ta det drastiska beslutet att förbjuda PFAS-ämnena. Samtidigt visar också en studie från SLU:s centrum för kemiska bekämpningsmedel i Miljön (CKB) på förhöjda halter av TFA under fyra jordbruksintensiva områden i Halland, Skåne, Västergötland och Östergötland, med ett medianvärde på 16 gånger gränsvärdet på 0,1 mikrogram. Skillnaden är också stor jämfört med den undersökning som SGU gjorde samma år – där platser utan kända föroreningskällor undersöktes.

– Det är uppseendeväckande att man inte haft koll på det. Men det har inte setts som en relevant metabolit (nedbrytningsprodukt reds anm) tidigare. Nu märker man att det är höga halter och det verkar inte bra, vi har också gjort prover i år och de är på samma nivåer. Har det väl hamnat i grundvattnet, blir det svårt att bli av med, säger Gustaf Boström, biträdande föreståndare på (CKB).

Sverige måste agera

Så kommer Sverige följa vårt grannland i söder? Då EU-lagstiftningen är tänkt att harmoniera så att länder inte får en konkurrensnackdel när ett ämne förbjuds i linje med lagstiftningen måste också övriga EU-länder i samma zon agera, förklarar Mats Allmyr, handläggare på Kemikalieinspektionen. Danmark är likt Sverige i den norra zonen.

– Så när ett medlemsland, i det här fallet Danmark, har beslutat om återkallande eller ändring av produktgodkännanden ska andra medlemsländer i samma zon åtgärda, återkalla och ändra sina produktgodkännanden, ”beaktat nationella förhållanden”.

Kan få stora konsekvenser

Det vill säga, kan produkterna inte användas utan att de bidrar till att föroreningen överskrider gränsvärdet på 0,1 mikrogram, ska de inte tillåtas. Men Mats Allmyr vill inte föregå beslutet, då nationella förhållanden också ska beaktas.

– En sak kan man i alla fall säga och det är att TFA är väldigt läckagebenägen och det förekommer överallt och i jordbruksmark mer än på andra typer av mark, så det är ett tecken på att det faktiskt sker ett bidrag genom jordbruksmarken.

Än har myndigheten inte tagit beslut om hur man ska gå tillväga. Men en arbetsgrupp har tillsatts som nu har ett omfattande arbete framför sig. Mats Allmyr konstaterar att så vitt han vet har myndigheten inte stått inför en liknande situation gällande tillståndsprövning tidigare.

– Då det kan få stora konserver för livsmedelsproduktionen gäller det att vi har klart för oss skälen till att vi reagerar som vi gör.