Efter det så kallade Gad-uppropet uppstod en diskussion om journalister som skrivit under kan rapportera opartiskt eller inte. Det är en diskussion som bygger på en myt om att journalister skulle kunna vara opartiska och neutrala. En myt som journalister och medier gärna sprider och använder för att skydda sig och slippa ta ansvar för vad de förmedlar. Och framför allt en myt som hotar journalistikens och mediernas trovärdighet.
Journalistik eller journalister är aldrig opartiska eller neutrala. Alla människor har en ryggsäck med erfarenheter och åsikter som färgar hur de ser på samhället och olika frågor. Myten om den neutrala journalistiken är farlig eftersom den framställer journalistik som något som det inte är. Det i sig blir alltså inte en ärlig och transparent journalistik.
Att ingen kan vara opartisk och neutral hindrar inte att nyhetsjournalistiken ska vara saklig, öppen, balanserad och beskriva det den rapporterar om på ett så ärligt sätt som möjligt. I den mån det går bör nyhetsjournalistiken alltid låta alla de berörda parterna i en situation/konflikt komma till tals och det som bäst beskriver vad de tycker/står för i frågan förmedlas. Frågan som bör ställas är därför om berörda journalisternas journalistik lever upp till ovanstående. Inte om journalisten döljer eller eller är transparent med sina åsikter.
Om de 500 som skrev under Gad-uppropet, jag var en av dem, inte hade skrivit under uppropet hade de fortfarande haft samma åsikter. Skillnaden hade varit att åsikterna hade dolts för mottagarna av deras journalistik. Resultatet hade inte blivit mer opartisk och neutral journalistik, utan bara att journalistens ingångar och tankar hade mörkats. Så som de oftast gör hos de stora medierna i Sverige. Den bristen på transparens snarare hotar än stärker tilliten till journalistiken och är en viktig del av den växande trovärdighetskris som media drabbats av.
