Att vi fritt kan debattera, demonstrera och opinionsbilda är en förutsättning för demokratin. Aktivism är politiskt arbete, fast utanför partierna, och demonisering av aktivister hör inte hemma i vårt samhälle, skriver Anette Grinde.
DEBATT. Under den senaste tiden har tonen mot aktivister skruvats upp. Hårda ord och utmanande rubriker skapar ett klimat som känns olustigt och driver oss i en ickedemokratisk riktning. Yttrandefrihet, debatt, demonstrationer och annan opinionsbildning tillhör några av demokratins nödvändiga väsen.
När utövare möts av hårda ord från rikspolitiken och media, skapas en ovänlig och demokratiskt obekväm riktning. Vem får tala och vem får inte? Politiken har att lyssna på medborgarna. Media har att – korrekt och fakta- och helhetsbaserat – berätta om händelser, vetenskap, beslut och utveckling när de skriver sina artiklar.
Häromdagen genomfördes en demonstration mot en förening som engagerat en föreläsare – en före detta soldat i den israeliska armen. Flera riksdagspolitiker kritiserade demonstrationen utan att ta reda på hela bilden. Media hängde okritiskt på. En politiker kallade demonstranterna för ”odjur”. Media rubriksatte – och har fortsatt rubriksatt – frågan med en kritisk riktning mot demonstrationen. Media synes inte ha frågat de aktivistkritiska riksdagspolitikerna om vilken bakgrundsinformation de hade, hur det var relevant att vara kritisk, om de visste vad demonstranterna demonstrerade emot eller hur de tänker kring vår demokratis demonstrationsrättigheter. Media beskrev inte heller – initialt – hela bilden av aktivisternas demonstration.
Aktivism är att aktivera sig för viktiga frågor, till exempel folkmord, klimatet, djurs och människors rättigheter eller våtmarker. Det är politiskt arbete, men utanför partiernas medlemslistor. Det är politiskt arbete, precis som det M, KD, L, SD, S, MP och V ägnar sig åt. Att kalla demonstranter för okvädingsord är att demonisera och omänskliggöra, det är också att skada de demokratiska processer som vårt samhälle bygger på.
Jag ser fram emot politikens respekt för medborgarnas önskan om kvalificerade uttalanden och beslut. Jag ser också fram emot mediernas tanke om korrekthet, inkluderande relevanta rubriker och helhetsgranskning, när de skriver artiklar och reportage. Om medierna bara skriver om oinformerade politikers raseri mot informerade demonstranters protester – utan att redogöra för hela bilden – så bidrar de till det hårda hatsamhället och vänder oss bort från det demokratiska samhället. Vi behöver kunskap, vetenskap och kvalitet, vi behöver inte mer hatrubriker och ofullständiga texter från journalistiken. Vi önskar den större bilden.
Politiker och media bär ett stort ansvar för hur vårt samhälle ser ut och utvecklas. Ja, vi medborgare bär också ett ansvar. Vi behöver nu till exempel berätta för dem att hårdheten, hoten, de demoniserande orden, bristen på omsorg och solidaritet med jorden, världens folk, klimatet och freden inte hör vårt samhälle till.
Låt oss vrida världen, så att den hamnar rätt igen.
