När en ny president i USA svärs in borde det vara ett festligt tillfälle, skriver Annika Rullgård. Men mycket av det hon hörde och såg var skrämmande, och efter Donald Trumps installationstal var det som om Putin hade suttit som en fluga i taket och vinkat till honom.
DEBATT. Så blev det dags för installation av Trump som president för de kommande fyra åren. Jag beskådade med min dator tillställningen, som borde varit en fest, men det som jag såg och hörde skrämde mig på flera sätt.
USA har av sina ledare tidigare framhållits som ett föredöme, som ett fäste för demokratin och som en makt som ingripit militärt på mer än ett ställe. Trump målar istället en bild av ett utsatt USA som han ska ge upprättelse, som han ska göra stort igen genom att sätta USA först.
Trump talade bland annat om att utvisa miljontals immigranter, bevaka mexikanska gränsen med militär på grund av nödläge för USA, byta det inhemska namnet på ett berg i Alaska till namnet på en president i USA, ta tillbaka Panamakanalen, införa tullar, ändra namnet på Mexikanska golfen till Amerikanska golfen, trots stigande temperatur på Jorden öka användningen av fossil energi, säga upp Parisavtalet och avsluta arbetet i WHO, ta krafttag mot kriminella, benåda dem som åtalats och även dömts för upploppen den 6 januari 2021 och riva upp en mängd beslut som föregångaren tagit. Han förklarade även nödläge för ekonomin.
En sak som Trump inte nämnde var att skärpa lagarna för innehav av vapen.
I sitt tal angrep Trump den avgående presidenten, som beskylldes för att bära skulden till bland annat de omfattande bränderna i Los Angeles och översvämningarna i North Carolina. Att under en presidentinstallation ge sig på sin föregångare på det sätt som Trump gjorde var vämjeligt. En president i en demokrati måste, anser jag, kunna skilja på hur man uppför sig när det är fest och när man när deltar i en aggresiv valdebatt.
Hur mycket av det som som står på Trumps lista över vad han vill göra som kan genomföras utan stöd från kongressen och domstolar vet jag inte. Jag skräms dock av de högljudda ovationer som kom från åhörarna till talet. Jag skräms av att det verkar som om enda person kan sätta agendan för de närmaste fyra åren i USA genom att framställa det som om USA är utsatt från omvärlden och som om Trump kan ändra på det.
När Trump avslutat sitt tal var det som om Putin satt i taket som en fluga och vinkade till både Trump och dem som stod för ovationerna.
