På 70-talet bet delar av vänstern fast sig i ett groteskt försvar och kramande av Röda khmererna och Pol Pot, utifrån en i många delar rimlig kritik av USA-imperialismen. Utifrån hatet mot USA blundade man för det terrorvälde som Pol Pot skapade. På samma sätt har nu delar av högern, ända in i regeringen, låst sig fast i ett kramande av Israels regering och fortsätter att försvara Netanyahus terror i Gaza. Hur uppenbart och groteskt terrorn och svälten än blir försvaras Israel fortfarande utifrån ett hat mot Hamas. Ett rimligt hat, men som i alltför många fall även grundar sig i ett helt oförsvarbart rasistiskt hat mot muslimer.
Det går att förstå att en del försvarade Israels rätt att gå in i Gaza efter 7 oktober, även om det redan då innebar att oskyldiga drabbades på ett helt orimligt sätt. Den historiska situationen runt Israel och Palestina är komplex, med enormt många olika lager. Men att nu, som bland annat Ebba Busch, hålla fast vid ett försvar av Israels regerings brutala ondska, utifrån idén att fiendens fiende alltid är god, är att vara lika ideologiskt förblindad som Jan Myrdal var.
