Klimatarbetet hade behövt lägga i en ny växel och accelerera med ett vrål. Men EU-länderna tyckte sluttexten blev så svag, att de övervägde att inte ge det sitt gröna ljus. Så varför gjorde de det ändå?
Nyss hemkommen från klimattoppmötet i Belém deltar Sveriges chefsförhandlare Mathias Frumerie i ett frukostseminarium i Malmö. Runtom i världen har rapporter från mötet kablats ut om ett svagt COP. Skämtsamt säger Mattias Frumerie att ”det resulterade i två rapporter och ett par workshops”. Men han säger också att mötet levererade på ett par punkter. Han nämner ett beslut om indikatorer för anpassning och att tredubbla finansieringen till anpassning inom ramen för fjolårets beslut om att öka klimatfinansieringen till 2035. Men också en ny mekanism för rättvis omställning.
– Något civilsamhället var väldigt angelägna om.
”Blev inte så bra som vi hoppats”
En av de mest omtvistade frågorna var om en färdplan för utfasning av fossila bränslen skulle nämnas i sluttexten, vilket flera oljeländer vägrade – medan EU-länderna hörde till de som ville att det skulle vara med i beslutet. Till slut gav EU med sig.
– Det var en högst levande diskussion inom EU om vi faktiskt skulle avstå från att gå med på det som låg på bordet.
Med ett nej, säger Frumerie, skulle klimatarbetet ändå fortsätta och de tidigare besluten från COP-mötena gälla. Men det ”hade skakat om det internationella arbetet för mycket”.
– Särskilt i en tid när mycket av det multilaterala arbetet ifrågasätts, så sammantaget blev bedömningen att vi ställde oss bakom detta, även om det inte blev så bra som vi hade hoppats.
Lyfter städernas betydelse
Med på seminariet är också Katrin Stjernfeldt Jammeh, Malmös ledande socialdemokrat som var på plats i Belém som ordförande för ICLEI, ett nätverk av borgmästare som arbetar med hållbarhet. Hennes budskap under COP var att det behövs initiativ som ökar motståndskraften och minskar utsläppen – utan att trycka bort folk som inte har råd att bo kvar.
– Nu nådde det inte hela vägen fram. Men jag har aldrig varit med om att städerna haft så mycket inflytande som under Brasiliens ordförandeskap.
”Kan utvecklas till ingenting”
Mathias Fridahl, forskare i klimatpolitik vid Linköpings universitet, konstaterar att COP30:s resultat blev svagt. Men att det togs mindre beslut som kan växa i betydelse. Han nämner en frivillig process som Brasilien initierade som ska resultera i en färdplan bort från fossila bränslen, en process som backas av runt 80 länder. Liknande beslut togs också för avskogning.
Förhoppningen är att sammanslutningen växer och tar fram ett eget avtal om att fasa ut det fossila från energisystemen. På sikt kan det då komma att omfatta en stor del av världsekonomin. Något som kan öka omställningstrycket i världen, trots oljeländernas motstånd.
– Det kan också utvecklas till absolut ingenting. Vi har ju sett massor med sådana här initiativ under åren som ligger vilande i fyra-fem år och så försvinner hemsidan. Så det kan ta vägen åt många olika håll.
Saknad krisinsikt
Var femte år måste länderna uppdatera sina bidrag till de globala målen om att begränsa uppvärmningen till en bra bit under två grader – och sträva mot 1,5 graders uppvärmning. Med årets COP har Parisavtalet genomgått en sådan femårscykel. Men Parisavtalet, konstaterar Fridahl, levererar för långsamt. Något han menar borde ha återspeglats i beslutet från Belém. Men krisinsikten, säger han, den saknades.
– Den finns ju bara där som små frön.
Tycker du att EU kunde varit hårdare och avstått från att ha gett avtalet grönt ljus?
– Jag hade hellre sett ett mycket mer långtgående beslut. Men hellre det än ingenting, det är ändå små steg som skapar möjligheter för processen när vi rör oss vidare.
