Vore en gemensam stat för israeler, palestinier och alla andra i Israel/Palestina en framkomlig väg? Kristofer Åberg skriver i sitt svar till Karl Andersson, som förespråkar en enstatslösning, att ingendera sidan vill det och att det skulle sluta med mer terror.
DEBATT. Karl Andersson fortsätter debattera för en palestinsk enstatslösning i Syre 16/1. Hans argumentation visar att han inte är intresserad av att lyssna på någon annan än sig själv. Han svarar inte på några av de frågor jag lyfte i min replik. Han ville beväpna palestinska terrorgrupper, vilka då? Och om israeler inte ska få försvara sig, tror han verkligen att de frivilligt går med på att utsättas för fler massakrer likt 7 oktober? När det lyfts att PLO:s enstatslösning inkluderade etnisk rensning av 90 % av alla judar, då byter han samtalsämne.
Det är tydligt att Andersson bara är teoretiskt insatt i frågan. Enbart med en svartvit ideologisk övertygelse kan man tolka FN:s tal om väpnat motstånd som att israeler ska bli levande måltavlor för Hamas. Likaså vittnar hans motvilja att lyssna på palestinier och israeler själva om denna dogmatism. Hade en demokratisk enstatslösning haft stöd av 9/10 av alla israeler och palestinier, då hade det varit en toppenidé. Då hade det inte behövts någon tvåstatslösning. Verkligheten, den som dogmatiskt övertygade ofta missar, är tvärtom. Det är bara en tiodel av palestinierna som stödjer en sådan idé. Anderssons vaga begrepp ”många” och ”allt fler” syftar alltså på en bråkdel av medborgarna. I Sverige är det inte ett enda parti i riksdagen som stödjer hans idé.
De missvisande utsagorna rör även Hamas. Hamas är inte för en tvåstatslösning. Ett syfte med 7 oktober-massakern var att motarbeta fred mellan Israel och Saudiarabien (vilket hade kunnat leda till fred även mellan Israel och Palestina). Hamas har aldrig varit beredda att erkänna Israel. Deras förslag handlar om att börja med en palestinsk stat à la 1967, en kort vapenvila, och sen fortsatt terror för att förgöra Israel.
Likaså har vi aldrig förespråkat bosättningspolitik. Däremot har vi visat att den problematiken kan lösas vid en tvåstatslösning genom landbyte länderna emellan.
Vantolkningar, dogmatism och ovilja att lyssna är inte fredligt. Anderssons linje leder bara till nya krig.
