Nattdjurens ögon och nervsystem är anpassade efter stjärnornas och månens svaga ljus. När vi lyser upp nätterna påverkas djurens förmåga att klara sig, och därför behöver nattens mörker skydd av lag, skriver Emil Siekkinen.
En kväll för några år sedan drabbades storstaden Los Angeles av ett omfattande strömavbrott.
Strax ringde mängder av människor nödnumret 911 och rapporterade ett oroande ljusfenomen på himlavalvet. Det var Vintergatan man sett. Människans ljusföroreningar är omfattande och har stor påverkan på liv och hälsa.
I takt med att det elektriska ljuset spridits över världen har det fundamentalt förändrat de visuella förutsättningarna för nattaktiva djur. Under årmiljoner har arter – från insekter till fåglar och däggdjur – anpassat sina ögon och nervsystem till de ytterst svaga ljusnivåer som råder under stjärnljus, månsken eller molniga nätter.
Men artificiellt ljus under kvällen och natten höjer ljusnivåerna markant och skapar en helt ny ljusmiljö som djurens känsliga synsystem inte är byggda för att hantera. Det förändrar kontraster, döljer himlakroppar, och tillför kraftiga ljuskällor som kan överglänsa månen. Följden blir att de visuella signaler som djuren är beroende av för att navigera, undvika rovdjur, finna föda, eller kommunicera kraftigt förvanskas.
Forskningen visar att de skiftande och ofta extrema ljusskillnader som uppstår i ljusförorenade miljöer överstiger det dynamiska omfång som djurens synsystem kan hantera. När starka ljuskällor plötsligt dyker upp – exempelvis gatlyktor eller bilstrålkastare – riskerar viktiga visuella kontraster att gå förlorade genom bländning eller mättnad i fotoreceptorerna. Samtidigt kan de mörkare delarna av landskapet sjunka undan så att ingen meningsfull information längre kan urskiljas.
Detta innebär att även om mer ljus intuitivt kan verka gynnsamt för nattaktiva djur, leder ljusföroreningar i praktiken ofta till sämre orienteringsförmåga, ökad risk för kollisioner, störda födosöksbeteenden och djupgående förändringar i ekologiska nätverk.
Trots den växande mängden kunskap fortsätter människan att bygga samhällen som om mörker och tystnad vore irrelevanta inslag i miljön. Men för nattaktiva djur är mörkret ett helt grundläggande inslag i livsmiljön. När deras finstämda system rubbas hamnar de i en svårmanövrerad tillvaro som forskare har beskrivit som en ekologisk kollaps.
På samma sätt bryter ljudföroreningar sönder den akustiska miljö som många arter är helt beroende av. Buller konkurrerar ut fåglars sång, maskerar fladdermössens, ekolokalisering, och stressar marina däggdjur till den grad att de ändrar sina migrationsmönster. I en värld där ljudlandskapet fylls av motorvägar, lågfrekventa vibrationer, och konstant maskinbrus förlorar djuren sin förmåga att höra varandra – och i förlängningen att överleva.
Där ljusföroreningarna förblindar, gör bullret naturen döv.
Tillsammans skapar dessa två föroreningar en djupt onaturlig nattmiljö, där vilda djur tvingas navigera i en värld som aldrig tystnar, aldrig mörknar, och där deras evolutionära anpassningar plötsligt blivit obrukbara. Det är därför allt fler forskare menar att samhället måste börja betrakta mörker och tystnad som ekologiska resurser – lika skyddsvärda som vatten, jord, och luft. Att återställa natten på detta sätt är en helt grundläggande åtgärd för att bevara den biologiska mångfalden.
En lagstiftning gällande detta skulle kunna slå fast att:
- vilda djur har rätt till funktionella livsmiljöer, inklusive mörker, tystnad och ostördhet. Ljus- och ljudföroreningar ska beaktas i stadsplanering, infrastruktur och kustutveckling;
- skyddade områden ska inkludera mörkerskyddszoner och tysta zoner – ett internationellt etablerat koncept;
- artanpassade riktlinjer för belysning och industribuller måste utvecklas av myndigheter;
- all belysning i natur- och känsliga områden ska vara riktad, svag och rödtonad, när ljus över huvud taget behövs;
- kommuner får skyldighet att minimera onödig ljussättning, särskilt i parker, stränder, och naturområden.
Såväl naturens som människans välmående är beroende av tystnad och mörker. Genom att värna mörkret och stillheten går det att skapa landskap där djur kan jaga, orientera sig, kommunicera, och föröka sig som de gjort sedan innan människan började producera artificiella ljud och ljus.
Med hjälp av lagstiftning, smartare belysning och bullerbegränsning går det att minska skadorna drastiskt, ofta till låg kostnrad. Det som krävs är att mänskligheten börjar se ljus och ljud som det de faktiskt är – kraftfulla miljöfaktorer som formar livet.
