Prenumerera

Logga in

Glöd · Krönika

Birger Schlaug: Sverige sviker sina hjälpare

”Bara 1 procent av de tillfrågade ansåg att de utländska trupperna var i Afghanistan för att utveckla landet!”

Säga vad man vill, men Sverige tycks sakna både heder och moral. Minns ni Sveriges militära verksamhet i Afghanistan? Den var i sig ett fiasko. Och nu består efterskörden av ett moraliskt moras. 

För att de svenska soldaterna ens hjälpligt skulle kunna fungera i kriget behövdes såväl tolkar som praktisk hjälp av afghaner. När Sveriges krigsmakt lämnade Afghanistan med svansen mellan benen fanns afghaner som arbetat för vår krigsmakt kvar i landet. Hotade, hatade. Övergivna av sina svenska bossar. I vissa fall dödade av dem som såg dem som förrädare. 

Andra länder har tagit ansvar. Sverige har inte tagit ansvar. Ännu finns afghaner som betalats av den svenska krigsmakten kvar i Afghanistan. Nyss mördades ännu en. 

Det gick bra att utnyttja afghaner för att sedan försätta dem i en helvetisk situation. Det är Sverige anno 2025. 

Nu har hotbilden också mot barn vars föräldrar jobbat för den svenska krigsmakten aktualiserats. Medan Sverige utreder frågan, smiter undan sitt ansvar, beter sig som en sketen kolonialmakt. Kristersson, Busch och ni andra: skämmes, ta mig fan! Erbjud dem en plats i det svenska samhället. Nu.

Kommer ni ihåg hur det var? När USA beslöt att hastigt och lustigt fly landet så flydde också den svenska krigsmakten. Trots att det hette att ”Sveriges försvar börjar i Afghanistan”. (Känner ni igen det? Nu heter det att Sveriges försvar börjar i Ukraina. Den retoriska uppfinningsrikedomen är inte stor.)

I krig ingår lögner som en retorisk självklarhet. Så också för Sverige. Krigsmakten levererade bilder på hur bra det gick för de svenska soldaterna. Lögner tillhör krig. Också de krig Sverige är med i. I själva verket var det i nästan alla stora afghanska regioner bara 1 procent av de tillfrågade som ansåg att de utländska trupperna var i Afghanistan för att utveckla landet! Övriga såg dem som fiender i en eller annan form.

Den 15 maj 2021 lämnade den svenska krigsmakten Afghanistan, flaggan halades ner medan inte en enda av de politiker som tog beslut om krigsmedverkan masade sig dit. I själva var ingen beslutsfattare överhuvudtaget där. Som om de skämdes. Vilket de hade all anledning att göra. Det gick nämligen exakt som kritiker sagt att det skulle gå.

Regeringens egen utredning om det svenska deltagandet, som kom 2020, slog fast att inget av de fem mål som gällde Afghanistan – minskad fattigdom, säkerhet och stabilitet, social och ekonomisk utveckling, ett demokratiskt samhälle, stärkt ställning för kvinnorna – blivit uppfyllt. Till en kostnad för Sverige av 30 miljarder kronor.

Det sjätte och sista målet var ”trovärdighet och förmåga som deltagare i internationella insatser”. Det målet, som inte gällde utvecklingen i Afghanistan, uppnåddes. Troget stod vi upp och övade krigföring medan vi såg de andra målen krackelera. Kanske ville vi fjäska för USA.

Fiaskot var totalt. Och nu avslutas det med ett moraliskt moras.

Sol, ljummet vatten i sjön och kvällsdoft av grill.

Natochefen Mark Rutte.

Prenumerera gratis på vårt
NYHETSBREV
Prenumerera gratis på vårt
NYHETSBREV