Inför högnivåmötet i FN:s generalförsamling, som öppnar i dag, erkände flera länder Palestina. Först ut var Australien, Kanada, Storbritannien och Portugal och i går kom bland annat Frankrikes. Palestinska myndigheten välkomnar beskedet medan Israels premiärminister Benjamin Netanyahu rasar.
Under ett tal i FN:s generalförsamling på måndagen kom det franska erkännandet av Palestina.
– I dag i den här kammaren måste vi leda vägen till fred. Vi måste göra vad som krävs av oss för att möjliggöra en tvåstatslösning. Det är därför jag idag kan meddela att Frankrike erkänner en självständig palestinsk stat, säger Macron i sitt inledande anförande, rapporterade SVT.
Även Maltas, Luxemburgs och San Marinos erkännande kom under mötet den 22 september. Belgien och Andorra aviserade att de avser att erkänna Palestina när gisslan har frigetts och Hamas inte längre styr i Gaza. Dagen innan erkände Storbritannien, Australien, Kanada och Portugal Palestina.
Israels premiärminister Benjamin Netanyahu har kritiserat erkännandena och sagt i ett uttalande att ”ingen palestinsk stat kommer att etableras väster om Jordanfloden”, skriver Reuters. Han säger också att Israel kommer att utöka sina bosättningar ytterligare.
”En politisk seger”
Men vad får erkännandena för effekter? Ulf Bjereld, professor i statsvetenskap vid Göteborgs universitet, säger att det politiskt har stor betydelse.
– Det stärker Palestinas ställning och vi har en konflikt där styrkeförhållandena är så olika. Den israeliska staten är så stark gentemot den palestinska. Däremot påverkar det inte verkligheten på marken i Gaza. Men en politisk seger är också viktig inför en eventuell fredsprocess, säger han.
Erkännanden och att det internationella samfundet isolerar Israel ökar också pressen på landet, menar Ulf Bjereld.
– Sverige erkände Palestina redan 2014. Då hade ju Sverige hoppats och trott att flera EU-stater skulle följa efter. Nu kan man se att Sverige har gått före och visat vägen. Bättre sent än aldrig, säger han.
Totalt har nu 150 av FN:s 193 medlemsländer erkänt staten Palestina. 2024 erkände Norge, Irland, Slovenien och Spanien Palestina.
Tvåstatslösningen
Även Isabell Schierenbeck, professor vid Institutionen för globala studier vid Göteborgs universitet, säger att erkännanden främst är en symbolisk handling.
– Ska det hända mer krävs det att stater aktivt jobbar för att få till stånd ett närmande mellan parterna för att få igång någon form av fredsprocess igen. Det krävs att ledarskap och att etablera relationer med alla parter, Israel och Palestina, i nuläget främst den palestinska myndigheten, för att i steg kunna ha dialoger och försöka få parterna med på en tvåstatslösning. Diplomati är helt avgörande, säger hon.
Tvåstatslösningen grundar sig i fredsprocessen på 1990-talet, där parterna kom överens om att en framtida tvåstatslösning är slutmålet. En framtida palestinsk stat skulle utgöras av Gaza och Västbanken.
– Att stater erkänner Palestina pekar väldigt tydligt på att man vill se en tvåstatslösning och att man inte accepterar att Israel ockuperar Gaza, säger Isabell Schierenbeck.
Markerar mot Israel
Storbritanniens erkännande, den 22 september, markerar ett skifte, då landet tidigare velat erkänna Palestina inom ramen för en fredsprocess. Vice premiärminister David Lammy uppgav till brittiska The Guardian att erkännandet av en palestinsk stat är ”en följd av den omfattande expansionen vi ser på Västbanken och det ökande bosättarvåldet”, något som han menar slår undan möjligheten till en tvåstatslösning.
Samtliga länder betonar att Hamas inte har någon roll i Palestina.
Samma dag aviserade också Danmarks utrikesminister Lars Løkke Rasmussen en ändrad position och en öppning för att erkänna Palestina. Tidigare ställde landet krav på en förhandlad tvåstatslösning men nu kan Danmark erkänna Palestina med följande villkor: att gisslan friges samt att Hamas inte får regeringsmakt och måste avväpnas, enligt Danmarks radio.
Andra större europeiska länder, som Tyskland och Italien, har tidigare gått ut med att de inte ämnar att erkänna Palestina som stat, men hänvisning till att förutsättningarna inte finns.
Lösning långt borta
Isabell Schierenbeck säger att någon typ av lösning är oerhört långt bort.
– Detta ligger flera år fram i tiden, om det någonsin kommer att ske. Först få till stånd en vapenvila. Sedan behöver frågan om vem som ska styra Gaza lösas, och vem som ska återuppbygga det. Legitimiteten för det palestinska ledarskapet saknas och vi har en israelisk regering som inte stödjer en tvåstatslösning. Om ett år är det val i Israel men det är oklart om det ändrar något, säger hon.
Även Ulf Bjereld är inne på att nya ledarpersoner, som inte ”grävt ner sig i konflikten”, skulle kunna vara vägen framåt.
– Hur man ska lösa konflikten har ju varit en sak som vi diskuterat i hundra år. Men grundplåten som ligger fast är en tvåstatslösning. För att komma dit tror jag att det behövs ett ledarskifte på båda sidor, säger han.
