Ett urvattnat avtal som i alla fall nämner rättvis omställning och urfolks inkludering. Och som gör att Parisavtalet lever, men mest står och stampar. Så sammanfattar Björn-Ola Linnér vid Linköpings universitet årets klimattoppmöte i Belém.
– Det var inte ett steg framåt. Men man har lyft foten iallafall, så sammanfattar Björn-Ola Linnér, professor i klimatpolitik vid Linköpings universitet, COP30.
Han har följt förhandlingarna på plats och pratar med Syre över telefon en kort stund innan han ska ta en flodbåt vidare från Belém till en forskarstation i Amazonas. Totalintrycket är att förhandlingarna inte gick speciellt bra.
– Formuleringarna var väldigt vaga. Det hade absolut kunnat gå att komma längre, fram till onsdagen ungefär fanns det hoppet. Men det var uppenbarligen så att det fanns en oenighet inom den brasilianska regeringen, och en stark lobby från fossilstaterna, säger Björn-Ola Linnér.
Han är också kritisk till hur COP-ordföranden skötte de avslutande förhandlingarna den sista dagen. Under det avslutande plenarmötet lyfte flera länder, däribland Colombia, Panama, EU och Schweiz, kritik mot att flera frågor skyndats igenom och klubbats utan att ge tillfälle för länderna att kommentera. Protesterna ledde till att mötet fick pausas en stund för ett slutet samråd, men efter denna paus konstaterade COP-ordförande André Corrêa do Lago att de beslut som klubbats igenom fortfarande skulle anses antagna. Han bad däremot om ursäkt för att han inte sett de i lokalen som hade flaggat för att få ordet, och tillade att han liksom många andra hade sovit lite natten innan.
Urvattnat avtal ändå viktigt
Under COP fanns en tydlig allians med drygt 80 länder som ville komma längre och få till en skrivelse om att fasa ut fossila bränslen. Motståndet från oljeländerna blev dock för stort, och till sist valde EU och de andra länderna i alliansen att ändå skriva under avtalet, trots det urvattnade innehållet.
– Det var ändå viktigt att få till ett avtal. Men nånstans går ju en smärtgräns, och det märktes också under förhandlingarna, säger Björn-Ola Linnér.
Han menar att det geopolitiska läget i världen helt klart påverkat utgången.
– EU har agerat så gott man kunde under förutsättningarna. Men det hade kunnat gå bättre om man hade lämnat in sin NDC (nationella klimatplan, EU lämnar in en gemensam, reds. anm.) i våras såsom man skulle. Hade det varit tydligt var man står, så hade man kunnat bygga allianser med andra länder nu när inte USA är med och se till att kunna stötta mer i frågan om finansiering av klimatanpassning än vad man lyckats med. Man hade kunnat förbereda marken bättre.
Samarbete utanför kan också ge resultat
Att ordförandeskapet valde en ovanlig väg med att fortsätta arbetet med att utforma färdplaner för utfasning av fossila bränslen och skydd av skogar utanför COP är åtminstone ett steg på vägen, enligt Linnér.
– Alla bidrag är bra. Men det hade varit mycket bättre om man hade fått in det inom ramen för COP. Då hade det hjälpt alla länder. Nu blir det frivilligt, vilket är negativt. Men det är ett bra sätt hålla dialogen levande och att skapa ett tryck och momentum inför framtida förhandlingar.
Han vill samtidigt lyfta att organisationen kring klimatmötet i Belém fungerat betydligt bättre än vad som rapporterats på många håll.
– Överlag har allt fungerat jättebra. Alla som jobbat med det här har gjort ett jättejobb och slutit upp för att det ska bli bra. Det är roligt att det verkligen blivit ett ”peoples COP” också, där det har kunnat hållas större demonstrationer och där det funnits en större närvaro av urfolk som haft möjlighet att komma hit. De kan ge en bild av både styrkan som finns, men också de många utmaningar som finns, och som jag tror att det är bra att makthavare som kommer hit får uppleva.
