För att förstå Israel-Palestinakonflikten måste vi gå tillbaka till 1948 då Israel med våld annekterade Palestina. Tyvärr är det bara undantagsvis som vi får läsa om det i media menar historikern Ingvar Flink.
DEBATT. Svenska medier har haft svårt att hantera Israels våld mot Palestina, något som sakta möjligtvis börjar förändras. Rapporteringen utgår fortfarande från att det är Palestina som hotar Israel när det faktiskt är tvärtom alltsedan 1948.
Hamas attack den 7 oktober 2023 var utan tvekan en terroraktion, vilket ständigt upprepas i media. Men den var inte riktad mot människor i sin egenskap av judar utan mot israeler i sin egenskap av ockupanter av Palestina. Sällan, om någonsin, betecknas Israels hantering av Palestina och palestinierna som terror, vilket har pågått till och från sedan 1948.
En anledning till denna felaktiga bild av orsakssambanden är att man utgår från ett kort perspektiv, från den 7 oktober 2023, medan de verkliga orsakerna daterar sig från 1948 då Israel med våld annekterade Palestina och fördrev dess befolkning. Endast undantagsvis hänvisas i media till de ursprungliga orsakerna. Därmed kan man skylla nuvarande våldssituation helt på Hamas.
Sionismens mål har alltid varit att annektera hela Palestina och göra sig av med dess invånare. Fram till 1947-48 försökte man med fredliga medel att få palestinierna att flytta men övergick till våld när detta misslyckades. Sionisternas ledare, Ben Gurion, klargjorde detta. Han var inte förvånad över att palestinierna gjorde motstånd eftersom Israel enligt honom hade tagit deras land.
Här finner vi den verkliga orsaken till att Hamas, Hizbollah och andra palestinska motståndsrörelser överhuvudtaget finns och fortfarande agerar. Det är alltså Israel som hotar Palestina.
Ofta understryks Israels rätt att existera. Mer sällan talas om Palestinas existensrätt. Hamas kritiseras för att de har Israels utplåning som mål. Att Israel arbetar på att utplåna Palestina börjar möjligen medierna skönja. Israels existens får inte ifrågasättas, däremot Palestinas. Israel anses ha rätt att försvara sig men Hamas har som mål att försvara sitt land. Ben Gurion såg inget konstigt med det.
Jämförelser med Rysslands försök att ta Ukraina avfärdas med att Ryssland inte anfölls av Ukraina. 1948 anfölls Palestina av Israel, vilket alltså inte accepteras av palestinierna, liksom Ukraina försvarar sig mot Ryssland.
Under andra världskriget utkom en broschyr som slog fast att Sverige aldrig vid angrepp ska kapitulera, ”Om kriget kommer”. Den gäller än idag. Palestinierna kapitulerar inte och bör ha samma rätt som Sverige.
Kritik mot Israel och sionismen karakteriseras slentrianmässigt som antisemitism, vilket den kan vara, men sällan är det. Kritiken gäller Israels och sionismens våldsamma annektering av
Palestina. Sionismen är visserligen judisk, men enbart en minoritet av världens judar är medborgare i Israel. Majoriteten är medborgare i andra länder. Judarna har alltså ingen gemensam nation, vilket gäller även andra religioner.
Israels existens bygger på våld, västvärldens dåliga samvete och arabisk splittring och får enligt media inte ifrågasättas. Är det den palestinska förintelsen vi bevittnar idag, i Gaza och på Västbanken?
Svenska regeringens reaktioner är svaga och motsägelsefulla. De kritiserar visserligen Israels övergrepp men fortsätter vapenhandel med landet och upphör med stödet till Unrwa.
