Kos, Mytilini och Samos. Jag minns min barndoms familjesemestrar till grekiska öar. ”Hur varmt var det?” kunde kompisarna fråga efteråt. ”Sol varje dag”, svarade jag och kunde stolt visa upp de solbrända armarna. Det här var lång tid innan flygskam, UV-strålning och extremvärme. Semester var synonymt med ett soligt Sydeuropa.
I dag tänker vi annorlunda. Flygresorna är en klimatbov, förstås, men utlandsresan framstår också som ett dåligt val på individplanet. Sommartid är det helt enkelt för varmt i stora delar av Europa. År efter år har värmerekord slagits, och den här sommaren ser inte ut att bli annorlunda. Klimatkrisen har nu gått så långt att närmare 50 000 personer dör av värmeslag varje år. Bara i Europa.
Det här börjar också att påverka människors resmönster. För vem vill turista i ett Aten eller Rom i 45 graders hetta, där Akropolis och Colosseum håller stängt och skogsbränderna kastar hotfulla rökplymer över hotelltaken?
Därför tror jag inte att det är någon slump att begreppet coolcation nämns allt oftare i turistsammanhang. Brittiska the Times rekommenderade nyligen Gotland, Ystad och andra nordiska besöksmål som perfekta destinationer för en semester utan extremhetta. Tidskriften National Geograpic rankade i fjol Stockholms skärgård som ett av de 25 bästa besöksmålen i världen, i hård konkurrens med Antigua i Guatemala, Grönland och Los Angeles. Ett av skälen till topplaceringen var möjligheterna till ett stilla turistande i en unik miljö på någon av skärgårdens 30 000 öar.
Coolcation – en semester med svalka, närhet till natur och utan trängsel. Där har Sverige och de nordiska länderna mycket att erbjuda. Kan vi bara se till att få igång fler moderna nattåg och en del nya färjelinjer så blir det möjligt för stora skaror att resa till Sverige utan alltför stor klimatpåverkan. Men vi har fortfarande en bit att gå innan vi kan bli ett attraktivt besöksmål. Besökarna som vill ta cykeln på tåget går tyvärr på pumpen, när SJ säger nej. Hur ska de turister som tar sig ut i till exempel Stockholms skärgård förstå var man kan bada, campa eller vandra? Skyltningen är ofta obefintlig. Och det är snarare en regel än undantag att det inte finns vare sig soptunna, toalett eller andra faciliteter på svenska stränder och badklippor.
Men det här går att ändra på. Det krävs inte alltför stora investeringar för att se till att det finns fungerande faciliteter, skyltning och informationsmaterial på engelska. Mer turism kan också vara ett lyft för glesbygden. Avfolkningsbygder kan leva upp igen när turister blir nya kunder till det lokala kaféet och livsmedelsbutiken. Jag tror inte heller att det är någon större risk att vi får problem med överturism som man ser på en del andra platser i Europa. Men det går att stämma i bäcken genom att reglera hur många hotellrum/airbnb som får finnas på en plats, samt att ta ut en mindre turistskatt, baserad på övernattning, där pengarna går tillbaka till bygden.
Människor kommer att fortsätta att vilja resa, men allt fler vill undvika extremhetta och trängsel. Sverige och Norden har det som krävs i det avseendet, och dessutom – om vi upphör med kalavverkningarna – en fantastisk natur. Hög tid att omfamna coolcation.
Blåbären.
Netanyahu, Putin, Trump.
