När Donald Trump svors in som president igen gick decennier av kamp för minoriteters rättigheter om intet, skriver Susanna Johansson. Nu gäller det att resten av världen står emot.
Den 20 januari 2025 kommer bli ihågkommen som en sorgens dag i mänsklighetens historia. Den dagen fick ett av de största och mest inflytelserika länderna i världen och världspolitiken beskåda installationen av den nya president som de röstat fram.
En president med storhetsvansinne, en president som är dömd för brott, en president som ljuger utan att blinka, en president som ser upp till diktatorer, en president som är misogyn, transfobisk och rasistisk, en president som sprider konspirationsteorier för att vinna röster, en president som flirtar med extremhögerns ledare runt om i världen och har en förvriden bild av verkligheten och sin egen förträfflighet. En president med hämndbegär. En president (och man) som inte tar ett nej och ”destroys” allt motstånd som kommer i hans väg. En president som är skolboksexemplet av en narcissist.
Det var dagen då kampen för mänskliga rättigheter i USA en gång för alla stoppades av en rasistisk högerpopulist som slopade alla inkluderingsplaner för minoriteter i det offentliga och i skolor.
Det var dagen då rättighetsrörelser inte skulle kallas för rättighetsrörelser, utan för woke-trams. Och under sitt installationstal nämnde Trump, som en rad av alla de åtgärder han ska styra om den politiska skutan till, att allt arbete för rättigheter för minoriteter ska stoppas.
Det är en spik i kistan för möjligheten att ens ha chans att hävda sina rättigheter framöver. Trump säger att landet ska bli blint för olika hudfärger och allt istället ska utgå från meriter – det vill säga utan att ta hänsyn till den strukturella rasismen som är stark i den amerikanska historien. Det var en sorgens dag. Ny agenda uttalad av en man som haft alla förutsättningar och pengar på sin sida och som är blind för strukturella skillnader och privilegier. Strukturer som skapades av just rasism genom USA:s historia genom Jim Crow-lagarna, en rasism som Trump nu, i handling, väljer att förneka. Och i samma andetag sedan har mage att nämna frihet för alla.
Trump har även satt stopp för andra rättigheter än de som direkt gagnar vita kristna heterosexuella medborgare (främst män). I talet proklamerade han att i USA ska från och med nu bara finnas två kön, män och kvinnor. Och med ens sopade han decennier av hbtqia-kamp under mattan.
USA kommer bli ett intellektuellt u-land. Människor med ”progressiva” åsikter kanske kommer vilja lämna landet. I så fall blir det samma tendens som i exempelvis Ryssland efter att Putin kom till makten, ett annat land styrt av en man med storhetsvansinne. Fenomenet kallas för brain-drain och innebär att landets intellektuella och progressiva befolkning flyr landet. Hbtqia-flyktingar kommer kanske framöver nu att komma från USA till de länder som fortfarande innehar hbtiqia-rättigeheter? De som har råd att fly, vill säga.
Jag vet inte om ni förstår, ni som tillhör den vita, heterosexuella massan, hur livet ter sig om man inte har alla era privilegier, om man inte tillhör den accepterade och eftertraktade gruppen som har alla rättigheter på sin sida – män då, märk väl, inte kvinnor.
De andra måste kämpa för rättigheter som innebär att de kan fokusera på att bara leva, och inte endast överleva i ett liv där vi måste kämpa för att få de rättigheter ni ser som självklara. En kamp som Trump, och ni, underminerar och förminskar genom att kalla den vänster-intellektuell och för woke-trams när det i själva verket handlar om mänskliga rättigheter. Och varför måste man kämpa för sina rättigheter kan man fråga sig? Jo för att rättigheterna inte har givits alla, det rättigheter som tagits av de som tillhör gruppen vita, kristna och heterosexuella, genom just diskriminering, våld och utrensning.
Det som de, högermänniskor, populister och Trump-anhängare, kallar för woke, det kallar de kampen för ett likvärdigt liv, ett liv med samma förutsättningar som de vita, heterosexuella, kristna som tilldelats/tagit sig rätten till att vara status quo medan de kallar de andra för ”de andra”.
Den 20 januari 2025 har den kampen och rättigheten att lära ut om diskriminering och mänskliga rättigheter, för alla, i ett slag slagits i bitar av en man som aldrig haft några odds emot sig. Och har han det, har han bokstavligt krossat motståndet. För det är sådan han är, Donald J Trump. En man med storhetsvansinne. Han talar om frihet och refererar till Martin Luther King, men i samma tal säger han att han avslutar arbetet mot diskriminering och talar om ett färgblint USA. Martin Luther King vänder sig i graven.
Med denna retorik vill Trump, JD Vance och Elon Musk bereda en väg för att USA, ska bli stort igen. Historien ekar i dessa herrars olika tal under installationskvällen, och Elon Musk heilar två gånger för alla som har ögon att se med. Vi vet alla vart de är på väg, till ett vitt Amerika, till ett vitt Europa, och för det målet krokar Trump-delegationen arm med högerpopulister världen över för att likt korstågen på medeltiden med våld stöpa alla i samma form – återigen. Det är det Maga-rörelsen handlar om.
Vi alla som hoppades på att Kamala Harris skulle vinna har siat om att demokratin skulle gå en långsam död till mötes. Dock kunde vi aldrig tro att det skulle ske så snabbt! För när en regering har som mål att motarbeta allt arbete mot diskriminering, då har demokratin redan börjats nedmonteras. Därefter kommer det gå fort. Det kommer vara svårt att överblicka alla konsekvenser i förväg. För demokrati betyder att alla ska kunna göra sin röst hörd i ett land och frihet innebär att alla har sin frihet.
Nu gäller det för resten av världen att stå emot. Att Europa vänder sig bort från denna högerpopulistiska retorik och politik innan vi alla går samma öde till mötes som USA.