Om mindre än ett år slutar massflyktsdirektivet gälla, och vad händer då med flyktingarna från Ukraina? Fatta ett politiskt beslut som ger dem trygghet och stabilitet, vädjar fyra debattörer från organisationer som arbetar med ukrainska flyktingar.
DEBATT. I dag, den 23 april 2025, diskuteras i riksdagens kammare vad som ska hända med de ukrainska flyktingar som befinner sig här, vid massflyktsdirektivets upphörande. Vi som dagligen arbetar nära ukrainska flyktingar, som kolleger och som deltagare i insatser för att hjälpa gruppen, lägger stor vikt vid vad som sägs i dag och följer debatten med oro.
Massflyktsdirektivet aktiverades av EU den 4 mars 2022 och innebär att personer som flytt kriget i Ukraina har rätt till tillfälligt skydd, men det finns inget som säger att länder inte får vara mer generösa än lagen påbjuder (i flera andra länder har det tagits beslut om att ukrainare får omvandla det tillfälliga skyddet till andra typer av uppehållstillstånd). Sverige har erbjudit skydd åt över 40 000 ukrainska medborgare. Nyligen publicerades tidiga resultat av ett pågående forskningsprojekt i Oslo; det visar att ukrainare i Sverige har och har haft ett betydligt sämre utgångsläge än i de andra nordiska länderna. Trots detta har ukrainare här i högre utsträckning blivit självförsörjande.
Många ukrainare lider av psykisk ohälsa. Vi vet också att barn med föräldrar som mår dåligt är i riskzonen för att själva utveckla psykisk ohälsa, vilket kan leda till negativa konsekvenser som risk för våld, utnyttjande och kriminalisering. Trots detta är det här individer som byggt upp ett liv här och integrerat sig i vårt samhälle. Enligt en rapport från FN:s migrationsorganisation IOM har 66 procent av de arbetsföra ukrainarna i Sverige nu arbete, och nästan hälften talar bra svenska. En av våra kollegor är utbildad maskiningenjör, pluggar SFI på heltid och jobbar extra som pedagog hos oss. En annan är utbildad lärare, har tre barn och jobbar heltid som samordnare samtidigt som hennes make och far till barnen är kvar i krigets Ukraina. De har lärt sig svenska, trots att de blev beviljade SFI först i november förra året, de har jobbat, gått i skola och betalat skatt, varit aktiva i föreningsliv och bidragit till vår gemensamma framtid.
Riksdagen diskuterar alltså en motion i april 2025, med mindre än ett år kvar av direktivet, som ska förtydliga hur processen ska se ut för de dryga 40 000 ukrainska flyktingar som bor i Sverige i dag. Att de levt här i nästan fyra år när massflyktsdirektivet upphör kommer inte att ”räknas” i en eventuell senare asylprocess. Dessutom prövar inte Migrationsverket om de har andra asylskäl förrän massflyktsdirektivet upphör. De ukrainare som befinner sig i Sverige lever alltså i total ovisshet om sin framtid och vilka lagar som kommer att gälla när det tillfälliga skyddet upphör, om mindre än ett år.
Tankesmedjan Katalys släppte nyligen en rapport som räknar på hur viktigt det är för Sverige med arbetskraftsinvandring; vi kommer att behöva höja kompetensförsörjningen och lönerna inom den offentliga sektorn och detta kommer rapporten Vinsten med invandring fram till att vi åstadkommer genom en ökad arbetskraftsinvandring. SKR och Svenskt näringsliv pekar också på att vi står inför en arbetskraftsbrist.
Låt dem som redan är här och integrerade få samma rättigheter som andra (att tiden de varit här räknas in i asylprocessen och att deras asylansökan prövas på samma sätt som andras – så att de har rätt att ansöka om uppehållstillstånd på andra grunder än massflyktsdirektivet). Då kan de fylla det behov som Sverige har, samtidigt som vi tillgodoser deras behov av tydlighet och trygghet. Låt oss fatta ett politiskt beslut som ger trygghet och stabilitet åt de ukrainare, våra grannar, kolleger och vänner som nu kallar Sverige sitt hem.
