FN varnar för rasande artdöd – Sveriges insatser sågas av expert

Den 22 maj 1992 signerade 150 länder Konventionen för biologisk mångfald. I samma veva kom också Klimatkonventionen och Konventionen om bekämpning av ökenspridning på plats. Celibriteter likt Dalai Lama och den franska havsforskaren Jacques-Yves Cousteau deltog i konferensen som ägde rum i Rio de Janeiro. Men också världsledare som Fidel Castro och George Bush. Världen framstod som enad i att tackla de tre sammanvävda kriserna. Men kanske gjorde den 12-åriga flickan Severn Cullis starkast avtryck genom att gå till angrepp mot de vuxnas hyckleri, utan att själv använda sig av ordet.

– Du lär oss hur vi ska bete oss i världen. Du lär oss att inte bråka med andra, att lösa saker och ting, att respektera andra, att städa upp efter oss, att inte skada andra varelser, att dela med oss, att inte vara giriga. Varför går du då ut och gör de saker som du säger åt oss att inte göra?

Hennes uppfodrande ord fortsätter att citeras när Riokonferenserna kommer på tal, som nu i samband med Biologiska mångfaldens dag. Från FN:s olika instanser och en rad världsledare kablas nu en rad uttalanden ut för att uppmärksamma dagen.

– Mänskligheten förstör den biologiska mångfalden i en rasande fart – ett resultat av föroreningar, klimatkris, förstörelse av ekosystem och – i slutändan – kortsiktiga intressen som driver på den ohållbara användningen av vår natur, säger FN:s generalsekreterare António Guterres i ett uttalande.

Krävs extraordinära saker

Han lyfter också det globala avtal som antogs i Montreal den 19 december 2022 som ska resultera i att den pågående förlusten av biologisk mångfald ska ha stoppats och vänt till 2030. Men det är bara en milstolpe på vägen. Till 2050 ska vi ha en värld ”där människan lever i harmoni med naturen, där biologisk mångfald är värdesatt, bevarad, återställd och används på ett klokt sätt”, enligt avtalet som signerades av 196 länder. Men enligt Torbjörn Ebenhard, expert på biologisk mångfald vid Sveriges lantbruksuniversitet (SLU), går det trögt med att fylla ramverket med handling.

– Det är relativt få länder som faktiskt har skrivit en ny strategi för biologisk mångfald och satt upp nya nationella mål för vad de ska åstadkomma, inklusive Sverige.

Vad skulle kräva för att vi ska lyckas?

– Extraordinära saker. En del tror att det handlar om naturvård, att vi kan lösa det när alla andra problem är lösta i världen. Men så är det inte. Det här handlar om allt människan gör, hur mycket energi vi använder, hur vi bygger ut våra samhällen hur vi brukar jorden, skogen och fisket – det är en genomgripande samhällsomvandling som krävs.

Hur avgörande skulle du säga att det är att vi klarar det här målet till 2030?

– Det är inte så att det är kört efter 2030. I Sverige utrotade vi arter redan på istiden men det går brantare och brantare utför.

Torbjörn Ebenhard säger vidare att utdöendehastigheten per art nu ligger på hundra till tusen gånger över den naturliga. Det vill säga kraftigt förhöjd, vilket är ett av två kriterier för att det ska räknas som ett massutdöende av arter, likt det som utrotade dinosaurierna. Men då måste vi också ha förlorat 75 procent av artstocken. Det har vi inte gjort – ännu, utan ligger snarare på ett par procent, enligt Ebenhard. Men fortsätter vi i nuvarande takt kan vi ha orsakat ett massutdöende inom loppet av ett par hundra år, säger han.

– Sverige är långt ifrån att vara bäst i klassen, säger han och beskriver regeringens insats på området som ”skamlig”.

”Försöker manipulera”

Istället för att öka ambitionen i arbetet med att bevara mångfalden har regeringen fattat beslut som rör hur den biologiska mångfalden ska rapporteras, för att slippa de insatser som krävs, enligt Ebenhard.

– Man försöker alltså manipulera det som vetenskapligt ska räknas som en säker nivå. Vore man ärlig skulle man säga att det skulle behövas så här mycket. Men det klarar vi inte av, av ekonomiska eller andra skäl, så att vi kommer att läggas på en annan ambitionsnivå.

Framgångshistorier

Så om inte Sverige, som ofta framställer sig som en miljöhjälte, lever upp till vad som krävs, vad finns det då för hopp om att vi kan av att bevara den mångfald vi och kommande generationer behöver?

– Vi har kunskapen. Vi vet vilka hoten är. Vi vet vad som är fel i samhället. Vi vet vad vi behöver göra. Hur det går till. Och vi vet att det fungerar och vi har fortfarande inte förlorat jättemycket mångfald jämfört med tidigare massutdöenden. Det finns fortfarande mycket att rädda och det finns massor av framgångshistorier i det lilla formatet, säger Torbjörn Ebenhard.

Men han vänder sig samtidigt mot att lyfta ”hopp” i sammanhanget.

– Om människor bara får höra framgångshistorierna för att få hopp men inte har begripit hur illa det är, hur kommer de då att förändra sitt beteende? När jag är ute och pratar om biologisk mångfald med folk, då pratar jag inte särskilt mycket om hoppet. Det får andra göra. Jag berättar om hur saker och ting är. Hur det förhåller sig och vad vi behöver göra.