Den nya lagen om ökat informationsutbyte slår mot våra grundläggande rättigheter och kommer utsätta oss för osäkerheter. Det är hög tid att vi protesterar mot den tycker Dan Lakss.
DEBATT. 1 december 2025 föreslås (Prop. 2024/25:180) nya bestämmelser enligt Ökat informationsutbyte mellan myndigheter (SOU 2024:63) träda i kraft.
Bestämmelser som ska möjliggöra ett nästan obehindrat utbyte av sekretessbelagd information om individer mellan kommuner och myndigheter. På begäran eller på eget initiativ och baserat på ytterst lösa grunder. Utan den enskildes samtycke eller vetskap.
Hur ska det gå till? I utredningen framhålls att myndigheter och kommuner bör vidta interna strategier samt åtgärder för att uppfylla principerna om dataskydd. Alla myndigheter och landets 290 kommuner ska alltså själva stå för den praktiska samt tekniska tillämpningen.
Problemen? Det är inte genomförbart utan enorma investeringar, omfattande tillsyn, utbildning av personal och nya system för bedömning, loggning samt integritetsskydd. Enligt utredningen måste förslaget vara förenligt med grundläggande fri- och rättigheter samt internationella åtaganden.
Det är det inte. Förslaget innebär ett avsevärt försämrat skydd för enskildas rättigheter och integritet, mot staten såväl som externa aktörer. Det strider mot grundlagen samt mot flera FN- och EU-konventioner:
Regeringsformen (2 kap. 6 §):
”Var och en är gentemot det allmänna skyddad mot påtvingat kroppsligt ingrepp, kroppsvisitation eller husrannsakan samt mot intrång i hans eller hennes privata förhållanden.”
Offentlighets- och sekretesslagen (OSL):
Denna lag reglerar sekretess och tystnadsplikt, inklusive skyddet av känsliga uppgifter.
Artikel 8 i Europakonventionen (EKMR):
Skyddar rätten till privat- och familjeliv. Inskränkningar kräver att de är nödvändiga i ett demokratiskt samhälle och att de sker med rättssäkerhet.
Artikel 17 i FN:s konvention om medborgerliga och politiska rättigheter (ICCPR):
Ingen får utsättas för godtyckligt eller olagligt ingripande i fråga om sitt privat- och familjeliv, sitt hem eller sin korrespondens.
Artikel 16 & 3 i Barnkonventionen (CRC):
Artikel 16 ger barn rätt till skydd mot godtyckliga & olagliga intrång i sitt privatliv.
Artikel 3 kräver att barnets bästa alltid ska ha företräde.
Förslagets omfattande och ospecificerade informationsutbyte är inte att skydda någons privata förhållanden. Det är inte att skydda känsliga uppgifter. Det är en attack mot våra rättigheter, privatliv och säkerhet. Utan tydliga, enhetliga riktlinjer samt garantier för förhandsprövning, insyn och rättsmedel att invända finns ingen rättssäkerhet, vilket krävs i en demokrati.
Det är att servera allt till onda aktörer på ett fat. Det finns något som kallas för lokala förutsättningar. Det kommer leda till enorma skillnader i nivåer av säkerhet. Det kommer leda till godtyckliga utlämnanden. Det kommer skapa massor med nya så kallade attackytor för de som olovligt vill peta hål och ta sig in rent digitalt. Det är inte att ta ansvar för Sveriges cybersäkerhet. Det är lika oansvarigt och ignorant som önskan att införa chat control. Det är att utsätta alla för fara.
Flera remissinstanser inklusive Sveriges Kommuner och Regioner (SKR), Barnombudsmannen och Sveriges läkarförbund uttrycker att det finns betydande risker för just godtycke, felhantering och rättighetsintrång.
Så var är alla som nyss skrek över bedrägerivågen? De som tycker läckan från Sportadmin var illa.
De som beklagat sig över problem med Swish eller Bank-id på sistone. Har folk glömt skandalen med journalsystemet Millennium? Ett projekt från en region med goda ekonomiska förutsättningar.
IT-attackerna mot SVT ska tilläggas.
Det är dags att vakna och väsnas. Detta drabbar alla och det är bråttom.
