Ljusglimten: Ålgräs på västkusten återhämtar sig

Gnistor från en svets blänker till vid en kajkant i Södra varvsbassängen i Malmö. En gång i tiden fogades där ihop ubåtar och andra krigsfartyg. Nu förvandlas det gamla industriområdet till en ny stadsdel. När den skissades fram ville staden värna de gamla miljöerna, ”arvet efter varvet”. Men Michael Palmgren, verksamhetschef på Naturum Öresund, ville samtidigt få stadsplanerarna att fästa blicken ännu längre bak i tiden. Innan fabrikerna gjorde sitt intåg låg här ängar av vajande ålgräs, hem till musslor, torskar, plattfiskar, rödalger och allehanda andra marina arter. Men det som fanns kvar av havet, den drygt fem hektar stora varvsbassängen, var allt annat än levande. För att inte båtarna skulle dunsa i botten, muddrades den till ett djup på upp till 12 meter. Så djupt når inte mycket av det livgivande solljuset. Men tiden fylldes bottnen också av bly, kvicksilver, kadmium, ja alla upptänkliga föroreningar från den omgivande industrin. Därefter av det bråte tidsandan bjöd på.

– Cyklar, elsparkcyklar, tvättmaskiner, en motorbåt och så alla de lustgastuber som folk tydligen inhalerar vid kajkanterna och sedan hivar i bassängen, säger Michael Palmgren, som dykt ner i dyn för att rensa skräp.

En närmast livlös botten. Så i samband med ett möte med en grupp stadsutvecklare presenterade Michael Palmgren sin vision: Att det grunda ekosystem som en gång legat där skulle återskapas.

– Jag gick tillbaka till den skånska rekognoseringskartan som visade att allt det här var gammal havsbotten som vi stulit. Jag sa att vi ska skapa hur det såg ut förr, ett riktigt regenerativt projekt.

”Naturen skulle göra jobbet”

Idén köptes ”utan att blinka”, enligt Michael Palmgren. Kanske hjälpt av att det skulle underlätta för livräddning från kajkanterna, där en del berusningsmedel bevisligen intas. För att omvandla visionen till verklighet behövde inte bara gifterna, lustgastuberna och det andra skräpet saneras, utan också bottendjupet minska så att ljuset skulle nå fram och ge det marina livet en chans. Hösten 2022 började krossad sten ösas ned från pråmar för att stabilisera botten följt av lera från ett järnvägsbygge för att isolera föroreningarna. Över det lades ett lager av 40 centimeter sand för att återskapa den ursprungliga botten, som stod klar i juni förra året. Då hade djupet minskat från som mest 12 meter till tre-fyra meter över en yta på sammanlagt fem hektar, vilket kan jämföras med sju fotbollsplaner.

– Det tog knappt ett år att fylla med sammanlagt 140 000 kubikmeter fyllnadsmassor, säger Michael Palmgren.

Men för att få tillbaka grundbulten i det grunda marina ekosystemet – ålgräset – ville han att naturen skulle göra jobbet. Tvärtemot rådande metod, att gräva ned plantor för hand med hjälp av dykare.

– Det är otroligt dyrt, ineffektivt och misslyckas nästan alltid, säger Michael Palmgren.

”En explosion av liv”

Han böjer sig över kajkanten och pekar ned mot ålgräs som flyter i stora sjok på havsytan. Michael Palmgren förklarar att de blåst in från havet efter att ha rivits upp i samband med årets stormar, så som sker varje år. Hans tes var att ålgräs som rivits upp med rötterna skulle sjunka och gradvis återta botten, om bara förutsättningarna fanns. Så hur har det gått? Att döma av Michael Palmgrens leende, inte så tokigt.

– En explosion av liv, konstaterar han.

”Det går väldigt fort”

Runtom i bassängen har ålgräs börjat rota sig, så som han hoppades. I sanden lurar plattfisk och på stenar som placerats ut som konstgjorda rev har musslor och alger fäst. De första effekterna syntes bara efter några månader, berättar Michael Palmgren. Framgångsreceptet säger han är att släppa naturen lös. Men först se till att vi människor inte håller den tillbaka – i det här fallet minska djupet och få bort föroreningarna. Per-Olav Moksnes, marinbiolog och ålgräsexpert vid Göteborgs universitet, har dykt i bassängen och ska följa de biologiska effekterna. Han ger Michael Palmgren rätt och är förvånad.

– Det går väldigt fort. Små djur som lever i sedimentet har redan etablerat sig i höga tätheter och det finns en massa arter där som inte fanns innan. Fröskott av ålgräs som blåst in från havet har etablerat sig på flera platser.

Svårare i Bohuslän

Per-Olav Moksnes har själv varit inblandad i flera projekt för att få tillbaka ålgräs på västkusten, vars utbredning är drastiskt mindre än på 1980-talet. Men han har fokuserat på att återplantera ålgräs manuellt. Att som i Malmö uteslutande förlita sig på naturens återhämtningsförmåga beskriver han som ”ganska unikt”. Så finns det en lärdom att dra från projektet i Malmö?

– Ja, framförallt i områden som redan har generellt bra vattenkvalitet som man har i Öresund. Där tror jag absolut att det är något som man kan upprepa om man inte längre har de aktiviteterna som kräver de här djupen.

Men i Bohuslän, där han själv främst är verksam, är det svårare.

– Jag tror att det har att göra med att det är väldigt bra vattenomsättning i Öresund med tanke på att haven möts där och det strömmar väldigt fort. Det gör att vattenkvalitén naturligt blir mycket bättre, jag tror att det är en skillnad.

En långsam återhämtning

Ålgräsets utbredning används ofta som ett sätt att avgöra hur havet mår. Är det övergött grumlas vattnet och ljusinsläppet försämras samtidigt som fintrådiga alger täcker ålgräset, som kvävs. På samma gång skapar ålgräset i sig klarare vatten genom att stabilisera botten. Men försvinner det – så som det gjort på många håll längs den svenska kusten – kan sand spolas bort och den kvarvarande lerbotten grumla vattnet ytterligare. Något som i sin tur försvårar för ålgräset att komma tillbaka, även om övergödningen skulle minska.

– Vi har försökt hitta metoder för att bryta de här negativa cyklerna. Det verkar som det går när vi lägger ut sand till exempel men det är väldigt dyrt, säger Per-Olav Moksnes.

Totalt har ålgräsängarna minskat med runt 45 procent i de norra delarna av Västerhavet sedan 1980-talet, berättar Per-Olav Moksnes. Men en ny sammanställning till Havs- och vattenmyndigheten som ännu inte publicerats, visar på en återhämtning, om än ojämn. Bland annat växer ålgräsängarna i södra Bohuslän och i de centrala delarna av länet, vilket han härleder till bättre vattenkvalitet.

– I de flesta områden sker en långsam återhämtning men det är fortfarande 45 procent som saknas. Men i början av 2000-talet var det runt 55 procent.

Bakslag

Arbetet med att få tillbaka ålgräset kantas samtidigt av lokala bakslag. I skärgården norr om Göteborg och runt Stenungsund minskar ålgräset fortfarande – trots insatser och bättre vattenkvalitet.

– Vi är fortfarande osäkra på varför.

Ett stort återplanteringsprojekt i Kosterhavets nationalpark har också stött på patrull i form av krabbor som käkat upp ålgräset. Det efter att ha ökat kraftigt i antal då deras huvudsakliga predator – torsken – fiskats ut.

– De har för lite mat så de ger sig på ålgräset istället, så vi är oroliga för att det är ett växande problem. Men det fungerar bättre vid Lilla Askerön och Gullmarsfjorden där vi gjort en del större projekt och där det växer bra.

Bättre också i Öresund

För Öresund finns ingen referensnivå att jämföra med så som för norra Halland och Västra götaland. Men Michael Palmgren som dykt i Öresund sedan 1980-talet säger att det skett en klar förbättring där, vilket han tillskriver de stora miljöprotester som rasade i slutet av det decenniet. Som en följd genomfördes insatser för att hejda utsläppen av gödningsmedel och flera tunga industrier försvann. Städer på båda sidor sundet fick kväve- och fosforrening på sina reningsverk, samtidigt som lantbruket minskade sin användning av konstgödsel.

– Vi som har dykt på 1980- och början av 90-talet ser en stor skillnad. Då kunde det ligga döda bottnar utanför kallbadhuset och en stor bit längs med Ribban (Malmös strandlinje reds anm). Idag har vi ålgräsängar. Så det är en stor skillnad. Gör vi saker så det blir bättre så har det en tendens att bli bättre. Gör vi saker så att det blir sämre, ja då blir det min själ sämre också.

”Vi tar tillbaka havet in i staden”

Men likt i Bohuslän har det också skett lokala bakslag för ålgräset i Malmö och Öresund. Samma politiker som tog beslut om att återställa fem hektar havsbotten, har banat väg för att 26 hektar grunda havsområden med ålgräs ska kunna exploateras i Norra hamnen för att ge plats åt ett logistikföretag. På andra sidan sundet bygger Köpenhamns kommun en konstgjord halvö som också det väntas påverka ålgräsängar. Men Michael Palmgren är ändå hoppfull och tror att framgången i Södra varvsbassängen kan ge ringar på vattnet, då det kan bidra till en större ”havsmedvetenhet” som kan få allmänhet och politiker att värdesätta havet mer – och på så sätt ge det en chans att leva igen.

– Vi tar tillbaka havet in i staden. Vi skapar en blå biodiversitet som vi inte har haft sedan 1800-talet början. Naturens återhämtningskraft, den är otrolig.