Israels politik i dag är inget annat än fascism och kan jämföras med apartheidregimen i Sydafrika skriver Bo Alvberger i sitt svar på Kristoffer Åbergs replik.
Man brukade förr ironiskt om socialdemokratin säga att det var ”högt i tak men nära till dörren”. Numera verkar vad som helst kunna slinka in under socialdemokratisk flagg – dörren är borta och kvar finns bara ett väldigt hål i väggen. Där väller både det ena och andra in, till exempel den typen av åsikter som hörs från Kristofer Åberg, ordförande för ”Socialdemokratiska Israelvänner”.
Länge stod Israel för något positivt, tills man insåg att det är en amerikansk koloni, baserad på rasförtryck som en gång Sydafrikas apartheid. Redan under förberedelserna till statsbildningen kom det till uttryck i mordet på Folke Bernadotte, vår nuvarande kungs gudfar. Han var utsänd av FN för att medla fred och förespråkade en tvåstatslösning med rätt för palestinier att återvända. Någon fred kunde de ledande sionisterna inte tänka sig och lät mörda honom den 17 september 1948 i Jerusalem.*
Israelerna har gått från att vara offer till att bli förövare och deras politik i dag skiljer sig inte så mycket från nazisternas. Det som nu sker inför hela världens ögon är inget annat än fascism. Vad är förtvivlade självmordsbombningar mot stridsvagnar och bombplan från en av världens starkast rustade stater?
”Tvångsförflyttning, svält, tortyr eller avrättningar” anklagas Sovjetunionen för i ett museum i Stockholm, som Åberg nämner. Allt detta är och har varit betydande delar av Israels politik för att utvidga sitt område till det Storisrael som beskrivs i Bibeln. Jag kan inte föreställa mig att ABF och Socialdemokraterna har valt den sidan i världspolitiken. Ännu mindre de värderingar som den bygger på.
