Klimatminister Romina Pourmokhtari skickar en statssekreterare för att ta emot Klimatpolitiska rådets utvärdering av regeringens politik. Och hon har läst rapporten i förväg, meddelar hennes presstjänst DN.
Ändå är det en händelse att hon inte kommer när de nu presenterar sin årliga rapport. Alla tidigare rapporter har tagits emot av minst en minister, och Pourmokhtari brukar komma.
Klimatpolitiska rådet är en myndighet och ett oberoende tvärvetenskapligt expertorgan med uppgift att utvärdera hela regeringens politik i förhållande till de klimatmål som riksdag och regering har beslutat om. Det skulle kunna fungera som en demokratisk garant, och det skulle kunna hålla politiken på jorden. Om regeringen lyssnade, alltså.
Rådet bildades 2018 av den dåvarande regeringen, och den första rapporten kom i mars 2019. De första åren handlar kritiken om otillräckliga förändringar, svag styrning och att man till exempel inte utnyttjade det ”möjlighetsfönster” som öppnades under pandemin.
Sedan tillträdde Tidöregeringen, och den första rapporten efter ett helt år då de regerat var den som kom i mars 2024. Där skriver Klimatpolitiska rådet att regeringens mål att ha ”en ambitiös och effektiv klimatpolitik” inte speglas i handling, och att ”den beslutade politiken under 2023 ökar utsläppen” och inte leder ”i riktning mot att Sveriges klimatmål och EU-åtaganden till 2030 uppnås”.
Med andra ord är det mycket snack och lite verkstad, och det mesta som görs på verkstaden är kontraproduktivt. De konstaterar att regeringen ”bortser från de etappmål för 2030 som riksdagen har fastställt” och att dess handlingsplan ”brister i konkretion” och är för smalt inriktad på att bygga ny kärnkraft. Det var ord och inga visor, men Romina Pourmokhtari slog ifrån sig kritiken.
Ett par veckor därefter kom Naturvårdsverkets analys som sa att inte ett enda klimatmål skulle uppnås. Knappt en månad senare sågade Finanspolitiska rådet klimatpolitiken, och i oktober KU-anmäldes Romina Pourmokhtari av MP, S och V efter en granskning av klimatpolitiken i SVT. I december medgav hon i Sveriges radio att utsläppen hade ökat och koldioxidinlagringen minskat, och talade om att regeringen går vidare och vill ha nya urangruvor.
För en vecka sedan fick klimatpolitiken kritik av OECD, för att den ökar utsläppen och minskar skogens möjligheter att lagra koldioxid. När DN frågade hur hon såg på det svarade hon bland annat att det var viktigt att ta till sig. ”Samtidigt är det också så att Sverige har demokrati och när en ny regering med nya ideologiska grunder träder i kraft, då vill man tillämpa sin egen politik, en liberal klimatpolitik.” Med andra ord behöver man inte bry sig om klimatet i ett Tidögäng som av ideologiska skäl inte bryr sig.
I tisdags skrev så Jimmie Åkesson på DN Debatt att han ansåg att EU:s klimatmål borde rivas upp, nu när vi måste rusta för krig. ”Det Sverige behöver i dag är inte ineffektiv symbolpolitik”, sammanfattar han sitt totala oengagemang på slutet.
Så kom nu 2025 års rapport, som Romina Pourmokhtari alltså redan har läst. Klimatpolitiska rådet konstaterar att regeringens politik fortfarande inte räcker till för att nå klimatmålen 2030. De beslut som går åt rätt håll kan inte på långa vägar kompensera för det faktum att utsläppen ökar. Planerna för att nå målen bygger på ”optimistiska antaganden” som enligt rådet inte kommer att hålla, och koldioxidinlagringen i skogen fortsätter att minska till följd av skogspolitiken.
Nej, varför skulle klimatministern vilja komma på presentationen? Hon måste ju skämmas ögonen ur sig, och resten av regeringen vill uppenbarligen ha minsta möjliga ljus åt det hållet. Vilket är en anledning i sig att göra tvärtom. Så många som möjligt borde läsa rapporten och ställa regeringen till svars.
Blåsippor i skogsbacken.
Utländska studenter i USA avråds från att uttala sig på ett sätt som kan irritera Trump och Musk – de riskerar utvisning.
