Häromdagen släppte Israel in den första nödhjälpen på nästan tre månader till Gaza. Anledningen som Israels premiärminister Benjamin Netanyahu angett till att hjälpen nu släpps in är att ”Israels vänner” inte gillar bilder av massvält. Ett uns av insikt från Netanyahus håll om att omvärlden faktiskt ser och ogillar det han håller på med?
Det är långt från tillräckligt, dock. Det handlar än så länge bara om några få lastbilar med mat, och det är ju inte bara bilder av massvält – det handlar om faktisk massvält, om en brutal slakt på människor, krigsbrott och folkrättsbrott, om etnisk rensning. Och när Netanyahu nu meddelat att området Khan Yunis bör evakueras i den senaste offensiven blir det tydligt att nödhjälpen bara är ett litet plåster på en avhuggen kroppsdel. Målet är nu, enligt Netanyahu, att Israel ska ta över hela Gaza. Kosta vad det kosta vill.
I och med eskaleringen av Israels krigföring i Gaza, framför allt användandet av svält som vapen, har fler kritiska röster höjts. Bland annat använder nu vår utrikesminister Maria Malmer Stenergard (M) allt hårdare ord mot Israels agerande, och inom EU pratas det om hot om sanktioner och förslag på ”översyn av EU:s handelsavtal med Israel”. Det är dock långt från tillräckligt, säger Johan von Schreeb, läkare och professor i katastrofmedicin till SVT. För det är fortfarande bara ord – ingen handling. Jag kan inte annat än hålla med. Situationen i Gaza är brutal. Hur många människor ska dö innan handelsavtal stryps? Innan vapenhandel upphör? Innan sanktioner införs? Var går gränsen för Sverige – som har aktiva handelsavtal för krigsmateriel med Israel – och för EU? Vid 70 000 döda? 80 000? 100 000? Hur många skolor ska bombas, hur många människor ska svälta ihjäl trots att mat finns bara några mil bort?
Det är som att omvärlden står still, handlingsförlamad mot de israeliska styrkornas våld. Som att det inte går att säga ifrån när det är just Israel som är våldsutövaren, eftersom staten Israel bildats ur en vilja att be om förlåtelse för det våld som världen utsatt judar för. Antisemitism är lika fel som allt annat etniskt motiverat våld, och det våld judar utsatts för (och fortsatt utsätts för) är av en svårgreppbar magnitud. Det är begripligt att vilja agera mot Hamas efter deras fruktansvärda terrordåd i Israel den 7 oktober. Men våld kan inte rättfärdiga mer våld – i så fall skulle vi med dagens trender snart inte ha många människor kvar på jorden. Vi måste också skilja den israeliska regeringen från judar i stort, och från det israeliska folket. Det här är en regering som är motiverad att rensa ut människor, från planetens yta om så krävs, för att uppnå politisk makt – inte religiös.
Det går – det måste gå – att se det våld som palestinier nu utsätts för bortom förövarens histora. Det måste alltid gå att fördöma den här sortens våld, att använda de fredliga verktyg vi har för att utöva påtryckningar, oavsett vem det är som utövar våldet. Om vi ska ha en värld där man kan komma undan med etisk rensning för att man själv har en historia av etnisk rensning, kommer en etnisk rensning bara leda till en annan. Är det den världen vi vill leva i?
Sverige bör omedelbart (helst för längesen) fördöma Israels krigföring i Gaza. De verktyg som finns behöver användas nu. Det finns gott om saker vår regering och EU och resten av världen kan göra: avsluta samarbeten, avbryt handelsavtal – i synnerhet de som handlar om vapen och krigsmateriel, låt den israeliska regeringen få veta gång på gång på gång att de inte kan utöva så hänsynslöst våld medan världen handfallen ser på.
Tryck på för att den internationella rätt vi har ska fungera – det finns en arresteringsorder från internationella brottsmålsdomstolen ICC ute på Netanyahu, men han kunde ändå besöka Ungern utan att bli arresterad. De fredliga vägar vi har att motverka den här sortens brott mot mänskligheten måste användas – det är ju just det de är till för. Påtryckningar från omvärlden ledde till att ett fåtal hjälpsändningar kunde nå Gaza. Kan vi eskalera de påtryckningarna ännu mer – och arrestera krigsförbrytarna – kanske det här fruktansvärda kriget kan få en början till ett slut.
Skribentens namn är tillagt i rubriken den 20 maj kl 14.22. /Syre
Namninsamlingar och demonstrationer mot Israels agerande.
Politisk handlingsförlamning i tider av krig och kris.
