I år har det gått 80 år sedan andra världskriget slutade. SVT:s serie Sverige och kriget släppte sin första del under helgen. Den är sevärd, även för den mest inbitna andra världskriget-nörden (och sådana finns det gott om).
Till grund för serien ligger ett unikt bildmaterial. Det är till stor del den svenska befolkningen som bidragit till den unika samlingen. Det är vykort, berättelser och filmer med hög upplösning. Flera saker slog mig under seriens gång: hur mycket – men samtidigt lite – som har förändrats på 80 år.
Den politiska osäkerheten är densamma, kriget alltid närvarande, så även i Europa. Den ökade rasismen och extremhögern i västvärlden.
Kanske hade reformisterna och de amerikanska historikerna Schlesinger Sr och Schlesinger Jr en poäng när de lanserade The cyclical theory. Teorin menar på att politiken går på repeat: en progressiv liberal era som präglas av reformer som byter av med en företagsliknande konservatism. Och vise verse. Varje era är ungefär 30 år lång, vilket bland annat beror på generationsväxlingarna i politiken.
Teorin är främst baserad på den dragkamp som finns inom amerikansk politik, till stora delar olik de politiska faser som format Sverige. Istället har Sverige haft långa perioder av socialdemokratisk politik.
Men när jag ser på Sverige och kriget funderar jag på hur vårt samhälle till stora delar påminde om den för 80 år sedan. Folkhemmets tid som hade inspirerats av nationalistiska tendenser i Europa, det växande hatet mot vänstern och då särskilt dem som ansågs vara kommunister.
Serien lyfter även de koncentrationsläger som fanns i Sverige. Där samlades de som var kommunister, men även så kallade ”radikala” socialdemokrater, utlänningar, minoriteter. Människor som på olika sätt beskrivs som potentiella landsförrädare. Den dominerande hållningen i svensk politik var nationalistisk, de som på olika sätt inte platsade i sinnebilden av det gemensamma Sverige internerades.
Schlesingers teori om politiska cykler kan appliceras på Sverige. Enligt förra årets Mångfaldsbarometer som sedan 2005 kartlägger svenskars attityder till etnisk mångfald och invandring har en trend med förbättrade attityder till mångfald brutits. Istället har andelen positiva till mångfald minskat till 61 procent (64 procent 2022), medan andelen negativa ökat till 33 procent (31 procent 2022).
Andra studier visar på en liknande utveckling.
Men samtidigt som nationalismen och rasismen tycks ha varit en röd tråd i svensk politik så vet vi att trender kan brytas. Det har gjorts historiskt, och det kan göras igen. I dag finns mer rasismforskning, i dag har vi diskrimineringslagstiftning. I dag har vi fler verktyg inom skolan än vi hade för 80 år sedan.
I dag har vi allt fler som har möjligheten att göra sina röster hörda.
Trots allt en tröst.
Zelenskyjs oräddhet. Han är gång efter gång beredd att göra det som krävs för freden.
Folkmordet i Gaza fortsätter i all sin brutalitet.
