Vi behöver en vision för ett mer socialt Sverige

Den viktigaste meningen med livet, den som ger oss störst livskvalitet, är samvaron med andra människor – med vänner och familj, med sin partner, kollegerna på jobbet, eller kanske i en förening. Men världen utanför vår närmaste sfär upplevs av många som tom och innehållslös, och det är bristen på mänsklig interaktion som är problemet: att se någon i ögonen, att säga hej och le lite vänligt, att småprata med sina grannar eller med någon på stan. Men social samvaro kan också handla om att be om hjälp att vattna blommorna, anordna bytesdagar eller ha grannmiddagar och kvartersfester.

Hur vi interagerar med andra människor runt omkring oss är något som vi lärt oss sedan barnsben och det är kanske den mest självklara delen i vår kultur. Men vår svenska kultur är inte social, och det resulterar i ett stort psykiskt lidande. Enligt SCB ser sig exempelvis hundratusentals svenskar som ofrivilligt ensamma och det är väldigt svårt att få nya vänner i vuxen ålder.  

Alla har väl hört historier hur annorlunda det sociala livet kan vara utomlands. Min tolvårige son sa exempelvis:  ”Man ska absolut inte prata med okända människor på bussen.” Sen fick han erfara att det var just det man gjorde på en lokalbuss i Spanien. Eller den franska utbytesstudent som berättade för mig om sitt år på Linköpings universitet, där han blev mer och mer nedstämd av att ha för få vänner i kombination med det svenska vintermörkret. Han räddades av möjligheten av att vandra fritt i naturen och besöka olika övernattningsstugor.

Det finns stora fördelar med att ändra vårt sätt att vara mot andra människor. Ögonkontakt och ett leende kan stanna kvar i kroppen som en varm känsla i flera timmar, både för den som ger den och för den som tar emot den. Samma sak är det med att säga ”hej” eller att kommunicera med andra än dem man redan känner. Att bli sedd eller att få möjlighet att dela sina tankar med någon annan är en av de saker som ger mest livskvalitet för oss människor. 

Två saker som hindrar vårt samhälle att utvecklas i en mer social riktning är rädsla och skam. Många människor kan inte uttrycka att de har för få sociala relationer eftersom de då är rädda för att då förlora de vänner de redan har. Om man uttrycker sina sociala behov kan andra människor anta att det är något ”fel” på en, vilket andra människor är livrädda att bli associerade med, då de själva är rädda för att bli övergivna. När vi inte har hälsat på våra grannar skäms vi och det upplevs pinsamt att börja heja efter så lång tid när man har sett varandra så många gånger. 

Vill vi förändra vår kultur måste vi synliggöra skammen och rädslan och berätta att det inte har med enskilda människor att göra utan att det kommer från en kultur som ingen av oss har valt. Alla vi återskapar dock denna kultur tills vi väljer att göra annorlunda. 

Lyckas vi skapa ett samhälle där vi känner våra grannar öppnar sig många nya möjligheter till ökad livskvalitet. Den gemensamma måltiden kan vara nyckeln till förändring då alla behöver äta, och under dessa middagar kan många nya samtal och idéer födas: att ha en musik- eller danskväll, att skapa samtalskvällar med olika teman, att ha en loppis, en karneval eller att starta ett projekt som gynnar stadsdelens utveckling. I England finns ett projekt som heter ”The big lunch”, där hela landet en dag per år uppmanas att ställa ut sina bord på gatan och äta middag med sina grannar. Omställningsrörelsen är också ett exempel där man utgår från att community är grunden för att skapa en hälsosam kultur som möjliggör att man gemensamt kan ta tag i världsproblemen.

I ett mer socialt samhälle kan ensamheten och den psykiska ohälsan minska. När vi känner våra grannar minskar också fördomarna och vi kan vara ett stöd för ungdomar som är på glid. Hjälpsamheten och generositeten kommer också att öka eftersom vi oftast bara hjälper dem som vi redan känner. Men viktigaste är att glädjen, skratten, nyfikenheten, förståelsen och tilliten ökar. Vad man gör tillsammans med sina grannar spelar inte så stor roll, då allt som man gör gemensamt skapar mening. Att umgås med andra är också det som ger mest livskvalitet för minst pengar och nästan helt utan miljöpåverkan.

Ett utökat socialt liv är också en förutsättning för ökad beredskap där man exempelvis kan starta odlingar med sina grannar. Demokratin stärks också om man kan träffas och samtala om de förändringar man vill se i sitt närområde och ta upp det med kommunen. Då blir man delaktig i samhällsutvecklingen på ett äkta sätt där man känner att man blir sedd och har inflytande på riktigt. 

Om du vill få till en förändring av vår sociala kultur börjar det hos dig. Börja le, säg ”hej” och prata med de människor som bor i ditt lokalsamhälle. Ta initiativ till ett projekt som du brinner för, där alla kan få vara med, och se till att det finns fika. Det kan vara väldigt jobbigt att ta detta steg. Våga prata om vår sociala kultur och dela din egen berättelse. Vi behöver en ny social vision för vårt land och de som arbetar med samhällsplanering måste planera samhället för social interaktion.

De flesta människor ställer sig någon gång frågan vad meningen med livet är. Men frågan skulle också kunna vara vad meningen med samhället är, och på vilket sätt man kan vara delaktig. Svaret finns mitt framför våra ögon med alla dessa människor som hela tiden omger oss.