Den gröna omställning som pågår i bland annat Marocko och Egypten riskerar att bli en upprepning av tidigare koloniala mönster, där förlorarna blir lokalbefolkningen och vinnarna blir europeiska länder som importerar fossilfri energi. Det skriver Greenpeace MENA i en ny rapport.
Genom investeringsbanker och globala företag så investerar Europa i en rad olika energiprojekt i Nordafrika. Greenpeace MENA (Mellanöstern och Nordafrika) och det feministiska nätverket MENAFem movement har i en ny rapport tittat extra på länderna Egypten och Marocko och beskriver en situation där gamla nykoloniala mönster riskerar att upprepa sig; export av grön energi gynnar de europeiska ländernas gröna image, medan kostnaderna får betalas av lokalbefolkningen i Marocko och Egypten. Detta då projekten innebär en rad miljökostnader, såsom att stora landområden tas i bruk, liksom stora vattenmängder, i ett område som redan har ont om sötvatten.
Dessutom är de båda länderna beroende av import av fossil energi, och till och med nettoimportörer av energi, samtidigt som den rena energin alltså exporteras och planeras exporteras till Europa. Priset blir att den redan höga skuldbördan ökar ytterligare.
– Vi behöver ett akut systemskifte i hur globala energiomställningar genomförs. Investeringar i förnybar energi och grön vätgas i länder som Egypten och Marocko bör prioritera lokal utveckling, hållbarhet och rättvisa snarare än att vidmakthålla en nykolonial dynamik. Det globala nord måste ta ansvar för att minska sin egen konsumtion och bygga inhemsk förnybar kapacitet, istället för att externalisera sociala kostnader och miljökostnader till det globala syd. Vi måste fortsätta kämpa för att avkolonisera och omvandla den globala finansiella strukturen, säger Hanen Keskes, kampanjchef på Greenpeace MENA, i ett pressmeddelande.
Lokalmiljön och jämlikheten får stå tillbaka
Rapporten tittar närmare på de negativa lokala effekterna av såväl olje- och gasprojekt som projekt för förnybar energi, och lyfter bland annat miljöförstöring, fördrivningar, otrygga jobb och begränsad tillgång till viktiga resurser som allvarliga problem. Samtidigt drar de också en parallell till investeringarna i storskaligt jordbruk, som exempelvis tomat- och citrusodlingarna i Marocko, som skapar liknande effekter, med bland annat vattenbrist i ett område som redan har knappa vattenresurser.
Även jämlikhet får sig ofta en törn när det investeras i storskaliga projekt, skriver rapportförfattarna, bland annat genom att kvinnor ofta blir förvisade till lågavlönade, osäkra roller liksom ökande, obetalda vårdsysslor.
Behövs en feministisk modell
Istället för att rulla på i gamla hjulspår med en utvinningslogik behövs det snarare ett feministiskt perspektiv, med fokus på självtillräcklighet, menar Greenpeace och MENAFem movement.
– Vi behöver omedelbart röra oss bort från utvinnings- och nykoloniala investeringar som undergräver samhällen och ekosystem, och övergå till en feministisk, tillräcklighetsbaserad, välmående ekonomisk modell som sätter människor och planeten i centrum. Endast genom transformativ förändring kan vi bygga hållbara, inkluderande och rättvisa samhällen för framtiden, säger Shereen Talaat, chef för MENAFem movement, i pressmeddelandet.
Hanen Keskes tillägger:
– Övergången till en grön ekonomi kan inte upprepa orättvisorna i eran med fossila bränslen – den måste vara transformativ, inkluderande och centrerad på behoven hos dem som är mest utsatta. Detta innebär att omvandla det globala finansiella systemet för en rättvis övergång, genom att avskriva orättvisa skulder och tilläggsavgifter, upphöra med finansiering av fossila bränslen och anta en progressiv beskattning. Regeringar måste sätta välbefinnande högst upp på agendan.
