Det finns inget i lagstiftningen som hindrar att barn tvångsomhändertas på grund av fattigdom, visar en ny studie. Om det blir svårare att beviljas försörjningsstöd kan det finnas risk för att socialtjänsten blandar ihop fattigdom med vanvård, varnar forskarna.
Regeringen och SD vill strama åt försörjningsstödet, tidigare kallat socialbidrag, på flera olika sätt. Bland annat vill de begränsa maxbeloppet för större familjer och utreda om bidrag kan dras in för föräldrar som tackar nej till insatser som socialtjänsten anser behövs, exempelvis i fall barnet verkar börja bli kriminellt.
Men nu varnar forskare i en ny studie för att ytterligare restriktioner av försörjningsstödet kanske kan riskera att barn tvångsomhändertas på grund av fattigdom.
– Det finns egentligen inte forskning på om barn tvångsomhändertas på grund av fattigdom. Men utifrån rättsläget är det inget som hindrar att fattigdom är en bidragande faktor till att barn placeras utanför hemmet med tvång, säger Tim Holappa, juris doktor i offentlig rätt och en av forskarna bakom studien som finansierats av det statliga forskningsrådet Forte.
Oklar lagstiftning
Forskarna har granskat samspelet mellan lagarna runt tvångsomhändertagande av barn och försörjningsstöd, som ibland kallas ekonomiskt bistånd.
Det saknas stöd för att omhänderta barn på grund av fattigdom enligt barnkonventionen, Europadomstolen och LVU, enligt forskarnas tolkning. Men samtidigt finns det inte heller något i lagarna som hindrar att så sker.
Om en familj inte kan ge sina barn exempelvis hela kläder och ordentligt med mat kan risken finnas att socialtjänsten uppfattar det som vanvård, vilket kan vara skäl för att tvångsomhänderta barn.
Det skulle kunna ske även om det är socialtjänsten själv som nekat familjen försörjningsstöd, eftersom det inte tydliggörs i lagarna hur socialtjänsten ska hantera fattigdom i barnärenden.
Generellt sett är det vanligare att barn tvångsomhändertas i socioekonomiskt utsatta familjer.
Samtidigt visar internationell forskning att om familjen får insatser som förbättrar deras ekonomi leder det till färre orosanmälningar om att barn far illa, står det i studien.
Krav på arbete
I dag ställs väldigt hårda krav på att vuxna ska söka jobb. Om man slarvar med det kan socialtjänsten neka försörjningsstöd och personen stå helt utan en enda krona.
När det finns barn i hushållet ska socialtjänsten egentligen ta hänsyn till det, eftersom barnet riskerar bli utan mat, kläder och en bra bostad om föräldern saknar pengar.
Men än så länge ”trumfar” kravet på arbetssökande framför barnets bästa, skriver forskarna.
Därför finns en risk för att omhändertaganden i praktiken blir ”lösningen” på ett problem som skulle ha kunnat hanteras på ett annat sätt, exempelvis genom att bevilja ekonomiskt bistånd även om den vuxna inte uppfyller alla krav som ställs.
– Om man tillgodoser det ekonomiska behovet och beviljar försörjningsstöd kanske inte bristerna skulle bli så allvarliga, säger Tim Holappa.
Strider mot barnkonventionen
Att barnens rättigheter villkoras med att föräldrarna måste söka jobb kan strida mot både mot barnkonventionen och Europadomstolens tolkning av barns rättigheter.
Forskarna anser därför att politikerna bör överväga att ändra lagen, och jämför med hur lagstiftningen är i Finland. I den står det att välfärdsområdet med en gång ska ordna tillräckligt med ekonomiskt stöd åt familjen i fall barnet far illa av otillräcklig försörjning, bristfälliga boendeförhållanden eller hemlöshet.
Men i Sverige går politikerna just nu i motsatt riktning, konstaterar forskarna.
– Om det är så att det ligger något i vår tes att det kanske finns ett samband mellan fattigdom och tvångsomhändertagande då ligger det i farans riktning att fler kan riskera omhändertas på grund av fattigdom om hela grupper ska undantas ekonomiskt bistånd, säger Tim Holappa.
Så fungerar omhändertagande av barn
Socialtjänstens uppgift är att stötta personer och familjer till ett självständigt och värdigt liv. Det kan ske genom ekonomiskt stöd eller andra former av insatser.
De allra flesta omhändertaganden av barn sker på frivillig väg, alltså där föräldern inser att hen behöver avlastning och därför går med på att lämna ifrån sig barnet antingen tillfälligt eller permanent. Barn ska också få vara med och tycka till.
Tvångsomhändertagande av barn ska bara ske när föräldrarna och/eller barnet inte håller med om socialtjänstens bedömning och om barnet hälsa och utveckling riskerar att fara illa på grund av att det finns brister i hemmiljön eller omsorgen, eller att barnet/ungdomen självt har ett destruktivt beteende.
Brister i hemmiljön kan handla om att barnet exempelvis blir sexuellt utnyttjat eller utsatt för fysisk eller psykisk misshandel.
Brister i omsorgen handlar om att barnet inte får tillräcklig omvårdnad i sitt hem eller utsätts för en behandling som innebär fara för den psykiska eller fysiska hälsan, eller den sociala utvecklingen. Här kan det finnas risk för att fattigdom ses som en ”brist i omsorgen”, enligt studien.
Fattigdom, social barnavård och barns rättigheter– en rättsvetenskaplig analys av Tim Holappa och Pernilla Leviner
