Regeringens svaga klimatpolitik förvärrar problemen och gör att Sverige missar målen – vattenbristen i Stockholm är en varningssignal, skriver Steven Nordvall.
DEBATT. Stockholm uppmanas att spara vatten. Vattenverken har tvingats begränsa produktionen eftersom temperaturen i Mälaren är ovanligt hög och bakterier riskerar att växa snabbare. Kranvattnet kan inte distribueras som vanligt. Den här situationen är inte en slump. Forskningen är tydlig: mänskliga utsläpp driver extremvärme och vattenbristen. Det här är en varningssignal om hur klimatförändringarna redan påverkar vår vardag och vad som väntar om vi inte agerar.
Extremvärme och torka blir allt vanligare i Sverige. SMHI visar att värmeböljan i sommar har vissa likheter med de mycket långvariga värmeböljorna, som sommaren 2018. På bara sju år har sådana här långvariga värmeböljor blivit nästan dubbelt så vanliga. Varmare somrar betyder större risk för vattenbrist. När vi nu tvingas spara på dricksvatten mitt i augusti är det ett direkt resultat av både den globala klimatkrisen och Sveriges bristande klimatpolitik.
Vi ser att regeringens svaga klimatpolitik förvärrar problemen. Sveriges klimatutsläpp ökade preliminärt med 7 procent under 2024, största ökningen på 15 år enligt Naturvårdsverket. Ökningen beror främst på att reduktionsplikten sänktes, vilket minskade andelen biobränsle i bensin och diesel, och ökad användning av fossila drivmedel. Med den här politiken kommer inte Sverige att nå klimatmålen för 2030, 2040 eller 2045. Det är vad forskare och myndigheter redan varnar för. Att fortsätta på den här vägen är att medvetet misslyckas.
Varje förlorat år gör problemen svårare och dyrare att lösa. Vattenbristen i Stockholm är ett exempel. Med kraftig klimatpolitik hade vi kunnat bromsa temperaturökningen och samtidigt bygga upp bättre skydd mot de effekter som redan är här.
Stockholms stad satsar redan på att rusta vattenverken och klimatanpassa med fler träd, gröna ytor och regnparker. Men kommunerna kan inte bära hela ansvaret. Regeringen måste kliva fram och ta nationellt ansvar för klimatet och för att säkra vårt dricksvatten.
Det finns saker vi alla kan göra. Hushålla med vatten: duscha kortare, stäng av kranen när du borstar tänderna, undvik vattna gräsmattan eller fylla poolen. Minska användningen av fossila bränslen: välj cykel, kollektivtrafik eller tåg framför bilen eller flyget. Ät mer växtbaserat eller handla second hand, eftersom både kött och kläder kräver stora mängder vatten och bidrar till utsläppen. Men viktigast är att engagera sig politiskt. Organisera dig, ställ krav och rösta på partier som prioriterar klimatet.
Det politiska ansvaret är tydligt. Klimatminister Romina Pourmokhtari har försvarat en politik som försvårar utsläppsminskningar och som har bidragit till utsläppsökningen. När en minister underminerar sitt eget ansvarsområde är det dags att lämna platsen för någon som tar uppgiften på allvar. Vi i Grön ungdom i Stockholmsregionen vill att Romina ska avgå som klimatminister.
Stockholms vattenkris är inte en isolerad händelse. Den är en del av ett större mönster av torka, översvämningar och bränder som blir allt vanligare och allvarligare. Vi kan välja en annan väg, ett samhälle som är rustat för klimatkrisen. Men det kräver en politisk handling, att vi byter kurs nu och inte nästa decennium.
