Djur blir ofta skadade där vi människor far fram. Det behövs tydliga regler som skyddar de vilda djuren och bättre villkor för rehabiliteringscenter och andra som hjälper skadade och sjuka djur, skriver Annika Anastassiou.
DEBATT. Vilda djur är en grundpelare i våra ekosystem, men i Sverige lämnas de alltför ofta utan det skydd de behöver. Trafikolyckor, förgiftning, exploatering, jakt och sjukdomar skadar tusentals djur varje år – och när de behöver hjälp möts de av ett system som är både splittrat och otillräckligt.
Viltvårdare och rehabiliteringscenter gör ett avgörande arbete, men de gör det under bristande förutsättningar. Lagstiftningen är otydlig och ibland direkt hindrande – vanliga människor får inte ens hjälpa ett skadat djur utan att först passera en byråkratisk snårskog. Det här är inte hållbart.
Viltvård handlar om att hjälpa djur som har skadats eller blivit sjuka, med målet att rehabilitera dem och återföra dem till naturen när de är friska igen. Detta kan innebära att ta hand om djur som har blivit påkörda av bilar, eller som har fått i sig giftiga ämnen från nedskräpning i naturen. Viltvård innebär också att vårda föräldralösa ungar som har förlorat sina föräldrar, vilket ofta sker på grund av jakt, trafikolyckor eller andra mänskliga aktiviteter.
Sverige behöver tydligare och starkare regler för viltvård, både för att möjliggöra snabb hjälp och för att förebygga att djuren skadas från början. Rehabiliteringscenter måste få bättre resurser, och det måste bli enklare att få tillstånd att hjälpa djur på ett professionellt och ansvarsfullt sätt. Åtgärder som minskar viltolyckor, regler för hur byggprojekt får påverka naturen och ett tydligare ansvar för att undvika onödig skada är nödvändiga steg.
Vilda djur har rätt till skydd, precis som tamdjur. När de lider ska de få hjälp, inte fastna i byråkrati. Mer stöd till rehabiliteringscenter. Tydliga regler. Skärpta krav på hur våra vägar, projekt och vardagsval påverkar djurlivet.
Om vi menar allvar med att värna vår natur måste vi skapa ett system som inte lämnar skadade och utsatta djur åt sina öden. Sverige kan bättre – och det är hög tid att vi bevisar det genom att stärka lagstiftningen och respekten för våra vilda djur.
