Arla talar om omsorg om djur och miljö och respektfulla relationer, men det är långt från kornas verklighet, skriver sex debattörer. De hör inte skriken och ser inte blodet från de skjutna och uppskurna djuren.
DEBATT. I de tempererade styrelserummen på Arla-kontoren runt om i Europa administreras mjölkproduktionen. Det är här besluten fattas kring de miljoner kor som detta multinationella företag äger. Ledningen består av koncernchef Peder Tuborgh och Chief Operations Officer för Europa, Peter Giørtz-Carlsen. Dessa två chefer tjänade tillsammans 53 miljoner kronor under 2023 på mjölken från korna.
Ledningen och tjänstemännen på Arlas kontor jobbar nog hårt för att få koncernen att tjäna mer pengar, men de sitter långt från kornas verklighet. De hör inte mammans skrik när hennes barn tas ifrån henne kort efter födseln. De slipper stoppa in sin hand i bakdelen av kon för att föra upp spermier. De behöver inte se blodet efter att kalvarna och korna skjutits med bultpistol och sedan skurits upp.
Lidandet för korna inom mjölkindustrin är väldokumenterat. Dagens mjölkkor har avlats för att producera enorma mängder mjölk. Denna överproduktion leder till allvarliga hälsoproblem såsom juverinflammation, kroniska smärtor och ledproblem. Att hålla korna inlåsta dygnet runt under många månader i sträck innebär ett stort psykiskt lidande. Dödandet av ännu unga djur på landets slakterier utgör det slutgiltiga övergreppet i kornas liv.
I Arla Foods årsredovisning från 2023 pratas det om ”respekt för de mänskliga rättigheterna” och ”omsorg om djur och miljö samt respektfulla relationer”. Vd:n skriver om arbetet för att ”leverera en stark varumärkestillväxt”. På de blänkande kontoren produceras vackra ord i ett försök att skyla över lidandet som korna utsätts för.
Det är dags att vi utkräver ansvar från alla som är delaktiga i djurutnyttjandet. Bönder och slakterier har ett ansvar i sin direkta hantering av djuren. Men ledning och tjänstemän, inklusive inhyrda pr- och reklamfirmor, har ett minst lika stort ansvar för de miljoner kor som utnyttjas inom Arla. Naturligtvis har också vi konsumenter ett ansvar. Så länge vi betalar för mjölkprodukter så upprätthåller vi den dödliga mjölkindustrin. Rent moraliskt håller chefer och tjänstemän i nycklarna till kornas fängelse och vi konsumenter avfyrar bultpistolen i kalvarnas pannor. Även om det är någon annan som utför de faktiska handlingarna så bär vi alla ansvar för deras liv och död.
Dessbättre behövs varken produktion eller konsumtion av komjölk. Låt oss dricka mjölk från våra egna mammor när vi är bebisar och låt kons mjölk gå till hennes egna barn!
