Det senaste året har det förts en livlig debatt om huruvida Israels krig mot Hamas ska räknas som ett folkmord eller inte. För att förstå diskussionen kan det vara bra att både titta på FN:s definition av folkmord och på tidigare folkmord genom historien.
Historia och definition
Den person som etablerade ordet folkmord var den polsk-amerikanske juristen Raphael Lemkin. Lemkin var själv jude och hade studerat massvåldet mot armenier under det tidiga 1900-talet. Under andra världskriget myntade han folkmordsbegreppet i syfte att förebygga framtida folkmord, både mot judar och mot andra etniska grupper.
Utifrån Lemkins arbete antog FN:s generalförsamling 1948 Konventionen om förebyggande och bestraffning av folkmordsbrott. Enligt konventionen innebär folkmord att det ska finnas en intention att helt eller delvis förinta en specifik grupp som kan definieras utifrån nationalitet, religion, etnicitet eller ras. Förintandet kan ske på olika sätt, till exempel genom att döda medlemmar av gruppen, att förorsaka allvarlig fysisk eller psykisk skada på medlemmar av gruppen, att införa åtgärder som syftar till att förhindra att barn föds inom gruppen eller att tvångsförflytta barn från gruppen till en annan grupp.
Konventionen slår också fast att det inte bara är ett faktiskt genomförande av folkmord som är straffbart utan också offentlig uppmaning, försök, deltagande och konspirationer för att begå folkmord.
Kritik av definitionen
En del menar att FN:s folkmordsdefinition är för snäv och att man fäster för stor vikt vid grupptillhörighet. Eftersom det måste finnas en intention att förinta en specifik grupp innebär det att Josef Stalins massavrättningar under 1930-talet, då miljontals människor dog, inte brukar räknas som folkmord helt enkelt eftersom det inte var riktat mot en specifik grupp utan mot alla som ansågs vara ”folkfiender”. Samtidigt skulle klausulen om tvångsförflyttning av barn innebära att det räknas som folkmord om barn rövas bort eller tvångsadopteras. Kritikerna har också pekat på att förintelsen under andra världskriget inte bara var riktat mot etniska eller religiösa grupper utan också mot till exempel, homosexuella, funktionshindrade och fackligt aktiva.
En annan kritik handlar om att FN inte anger hur många som ska omfattas för att det ska räknas som ett folkmord. Det innebär att ett terrordåd riktat mot en religiös grupp, som till exempel attacken mot en moské i Christchurch på Nya Zeeland 2019, kanske skulle kunna räknas som ett folkmord.
Folkmord genom historien
Vanligtvis brukar dock folkmord förstås som storskaliga attacker riktade mot en grupp ofta utförda av en stat. Det mest klassiska exemplet är förstås judeförintelsen under andra världskriget. Men det finns också en rad andra kända folkmord till exempel Turkiets folkmord på armenier under första världskriget, folkmordet i Rwanda 1994 och massakern i Srebrenica under Jugoslavienkriget.
En del forskare har menat att folkmord är en relativt ny företeelse i mänsklighetens historia, medan andra hävdar att det har skett folkmord under tusentals år. Exempelvis skulle Djinghis Khans utrotande av tanguterna i Kina på 1200-talet kunna ses som ett folkmord. Under kolonialtiden dödade de europeiska länderna miljontals människor i kolonialstater världen över, men trots det brukar dessa generellt inte räknas som folkmord. Det finns dock ett undantag. Det gäller Storbritanniens krig mot ursprungsbefolkningen på Tasmanien i slutet av 1800-talet. Under kriget utrotades ursprungsbefolkningen nästan helt, ett fåtal överlevde tack vare att de fick barn med de engelska kolonisatörerna och en del skeppades till reservat på närliggande öar där de dock senare dog. Tasmanien är ett exempel på när ättlingarna till överlevarna inte vill att det ska klassas som ett folkmord eftersom de skulle kunna ge bilden av en fullkomlig utplåning.
Israel/Palestina
I december 2023 lämnade Sydafrika in en anmälan till Internationella brottmålsdomstolen i Haag (ICJ) där de anklagade Israel för att bedriva ett folkmord mot palestinierna i Gaza. I sin anmälan hänvisar de till FN som har pekat på att det råder en humanitär kris och att det inte finns några säkra platser att fly till i Gaza. De har också lyft fram uttalanden från israeliska regeringsföreträdare som de menar visar att det har funnits en intention att begå folkmord. Den slutgiltiga domen från ICJ väntas dröja flera år men redan i januari 2024 godkände de sex av de provisoriska åtgärderna som Sydafrika ansåg att Israel behövde genomföra, bland annat att de ska göra allt i sin makt för att skydda palestinierna från ett folkmord”. Det kan tyckas paradoxalt att det inte innebar ett fullkomligt krigsstopp, men ICJ menade att Israel har rätt att försvara sig men att de samtidigt måste se till humanitärt stöd når fram till civilbefolkningen (något som Israel dock i hög grad har ignorerat).
Många har också ifrågasatt vilken makt ICJ har. Eftersom de inte kan utfärda några sanktioner så måste de förlita sig på att staterna väljer att följa besluten och bland annat Ryssland har valt att ignorera ICJ:s beslut.
Källor: Forskning & framsteg, Föreningen för utvecklingsfrågor, Amnesty, Al-Jazeera
