Säg gängkriminalitet, och du har fria händer. Vill du sätta barn i fängelse eller göra hela familjer bostadslösa för något som en i familjen har gjort? Vill du ta ifrån människor deras medborgarskap för att de inte motsvarar dina förväntningar? Beröva folk deras rätt till sekretess på lösa grunder eller låta polisen visitera vem som helst på vissa gator och torg?
Allt kanske du inte får igenom, men du kan föreslå det och tas på allvar. Trots att det låter illa, eller just för att det låter illa. I de stämningar som råder nu ska ont med ont fördrivas, även om sakkunskapen säger att det inte fungerar. Även om det gör saken värre.
De repressiva förslagen från Tidöpartierna har nämligen en sak gemensam: Det finns ingenting som säger att de har avsedd verkan, eller att de inte är kontraproduktiva, eller att de ens har något särskilt med gängkriminalitet att göra.
En rapport från Försäkringskassan meddelade nyligen att det finns gängkriminella och personer med koppling till dem som får sjukpenning, sjukbidrag eller aktivitetsbidrag. Det borde ha varit årets största jaså, eftersom andelen mottagare av dessa ersättningar var densamma bland de gängkriminella som bland befolkningen i stort.
Därmed inte sagt att det inte fuskas, men om gängkriminella fuskar väsentligt mer än andra får man anta att deras hälsa är bättre. Rapportförfattarna påpekar också att den som får inkomster av brott inte deklarerar dem – men det hade väl ändå ingen trott.
Ändå sa äldre- och socialförsäkringsminister Anna Tenje till SVT att det som rapporterades var ”häpnadsväckande” och ”djupt provocerande”. Det gav henne också anledning att glänsa med en ny lag som sedan 1 december försvagar rätten till sekretess.
Gängkriminalitet är som en magisk formel, som ibland når dit ordet terrorism inte når, som argument för Tidöregeringen för att kunna föra den politik de vill. Skala av rättigheter undan för undan, piska upp ilska mot en grupp och börja med den. Terrorister och gängkriminella passar bra, sedan är det fritt fram att fortsätta med folk från andra länder med dålig vandel, låg lön eller politiska åsikter man ogillar.
Men om det nu är en magisk formel, varför skulle den inte kunna användas för att få igenom grön, frihetlig och solidarisk politik? Det finns kunskap om i vilken typ av samhällen barn och unga mindre ofta tar sin tillflykt till kriminalitet – jämlikhet, trygghet och inkludering är bra saker. En skola som utbildar alla elever, inte bara belägger dem med närvaroplikt och betyg. Småskaliga sammanhang där människor känner varandra.
Politik mot gängkriminalitet är inte nödvändigtvis repressiva åtgärder. Det kan också vara politik som lägger grunden för ett samhälle där unga kan känna sig trygga och inkluderade. Högern älskar att kalla sådana resonemang för saft-och-bulle-politik, och låtsas tro att det handlar om att det räcker att vara ”snäll” mot ungdomar som redan skjuter varandra på gator och torg.
Det gör det förstås inte, men det går att komma tillrätta med dem också. Om regeringen vill det på allvar, och inte bara använder dem som slagträ, vore det klokt att till att börja med lyssna på de remissinstanser och andra experter som de nu så nonchalant kör över.
Vargarna slipper licensjakten.
Ansiktsigenkänning i realtid.
