Mycket kring den så kallade gröna industrialiseringen är ren och skär greenwash. Men det finns också industrier som verkligen behövs för omställningen. Solpanelerna, vindkraftsturbinerna eller energilagren behöver tillverkas någonstans. Just nu har nästan all sådan produktion utlokaliserats till Kina. Det innebär att vi bygger omställningen på lidandet av miljontals utnyttjade arbetare i världens största diktatur, dessutom drivet till största delen med kol som energikälla. Det är inte försvarbart vare sig från ett mänskligt eller miljömässigt perspektiv.
Hur beroende är vi av Kina? Statistiken talar sitt tydliga språk. Så här ser ursprunget ut för några av EU:s viktigaste klimatteknologier:
Solpaneler – över 90 procent från Kina.
Växelriktare till solenergisystem – 70 procent från Kina.
Komponenter till bilbatterier – 80-90 procent från Kina.
Vindkraftsteknologi – hälften från Kina.
Finns det någon som tror att det här beroendet inte kommer att spela roll när förbränningsmotorerna ska slopas i EU inom tio år? Eller om några decennier då solenergi kommer att vara världens största energikälla? Putins användning av fossilgasen som geopolitiskt vapen framstår som en västanfläkt jämfört med det vapen vi själva placerat i händerna på diktatorn i Peking. Växelriktarna går redan i dag att fjärrstyra från Kina. När som helst kan landet stoppa exporten av nyckelkomponenter och reservdelar till den gröna teknologin. Då står vi där med utslagna energisystem och bilar som inte går att köra.
Det är bara att konstatera att EU blivit grundlurat av Kina. Inte ens USA har varit lika blåögt. Där har man stött inhemsk tillverkning och är inte alls lika beroende av Kina som vi är i Europa.
Men i elfte timmen börjar något att hända. EU-kommissionen, pådriven av omställningskommissionärerna Stéphane Séjourné och Teresa Ribera, har beslutat att Kinadominansen måste brytas. EU har redan föreslagit att statligt stöd ska få användas för att främja europeisk klimatteknologi, trots att det egentligen strider mot EU:s marknadsfundamentalistiska fördrag. Nu är det dags för nästa steg.
Med den aviserade lagen ”Industrial Accelerator Act” skulle medlemsländerna äntligen uppmanas att stärka lokal tillverkning av strategiska klimatprodukter och tillåta krav på Made in Europe vid offentliga upphandlingar. Det gamla mantrat om att lägsta pris alltid skulle trumfa allt annat skulle överges. Frihandelsparadigmet skulle alltså åsidosättas till förmån för mer etiskt framställda solpaneler, batterier, elbilar och andra produkter nödvändiga för omställningen.
Men där tog det stopp. Ett antal medlemsländer har dragit i nödbromsen och menar att lagförslaget hotar den fria marknaden. Ett av dessa länder är – ja, ni gissade rätt – Sverige (!).
Den gröna omställningen kan inte fortsätta att bygga på Kina. EU har sent omsider vaknat till, men Tidölagets nyliberaler motarbetar det. Förstår de inte vilken räkmacka de nu serverar den kinesiska diktaturen?
Det som lyser upp mörkret.
Var är snön?
