Minst 110 000 personer, kanske så mycket som 150 000 personer, samlades i London den 13 september i vad som har beskrivits som den största högerextrema demonstrationen sedan andra världskriget. Demonstrationen, som har anordnats på kort varsel av den kände högerextremisten och grundaren av English defence league Tommy Robinson, skedde i spåren av mordet på Charlie Kirk.
Kirk har redan hunnit bli ett slags martyr för högerextrema världen över, mordet ses som ett bevis för att ”vänstern” vill krossa dem och att det är dags att kraftsamla. Men redan innan mordet på Kirk har högerextrema partier gått kraftigt framåt i ett stort antal europeiska länder. Även i Sverige har Sverigedemokraterna just nu medvind i opinionen. Samtidigt har personer aktiva i det nazistiska nätverket White boys attackerat och grovt misshandlat personer med invandrarbakgrund, överfall som till stor del har passerat under den mediala radarn.
Högerextremisterna känner också att de har medvind och att de blir påhejade av världens mäktigaste män. En av talarna under demonstrationen i London var Elon Musk som deltog via videolänk. Samtidigt har Donald Trump sagt att ”alla älskade” Charlie Kirk och yrkat på dödsstraff för den som sköt honom, medan chefen för FBI Kash Patel skickade den här hälsningen till Kirk under en presskonferens: ”Vila nu bror, vi håller ställningen. Vi ses i Valhall.” Vad han menade med Valhall är oklart, men klart är att det är en referens som gärna används av nazister.
När ett gäng nazister demonstrerade i Göteborg för åtta år sedan fanns det ett hopp och en styrka i att motdemonstrationen var så oändligt mycket större. Även i London ägde en motdemonstration rum under den gångna helgen, men den samlade endast 5 000 personer. Det betyder förstås inte att det inte finns ett stort motstånd. Med tanke på att demonstrationen arrangerades med så kort varsel har motdemonstranterna haft svårt att hinna mobilisera sig. En del valde säkert också att stanna hemma av rädsla för att det skulle bli våldsamt (vilket det också blev, till exempel ska 26 poliser ha skadats).
Men även om den här demonstrationen inte ger en helt rättvisande bild av styrkeförhållanden så säger den ändå någonting om extremhögerns kraftiga medvind just nu. En opinionsundersökning visade nyligen att det högerpopulistiska partiet Reform UK skulle få 35 procent av rösterna i Storbritannien om det var val i dag, vilket skulle innebära att de skulle få majoritet i parlamentet och därmed styra Storbritannien.
Allt handlar dock inte om hat mot invandrare. Det finns också en mer eller mindre legitim rädsla för att integriteten är hotad. Charlie Kirk ses av den här rörelsen som en representant för yttrandefriheten, en fråga som verkligen är på tapeten i Storbritannien där regeringen nyligen har lagt fram en ny lag som ska skydda unga från sajter med skadligt innehåll. För att kunna ta del av sajter som innehåller porr, självmord, självskadebeteende och ätstörningar ska man nu behöva legitimera sig och verifiera sin ålder. Syftet att skydda unga är så klart gott, och det är möjligt att den kommer hjälpa till viss del, men det är också lätt att se att lagen skulle kunna användas för en massiv övervakning och kontroll. Inom EU håller också Chat control 2.0 på att läggas vilket även det skulle kunna leda till en massiv övervakning.
För snart 20 år sedan, när frågor som FRA och fildelning var aktuella, var det framför allt vänstern och liberala partier som samlade dem som var emot. Nu är det istället de högerextrema partierna som skickligt fångar upp det missnöje som finns i de här frågorna, samtidigt som vänstern och de liberala har tystnat i dessa frågor. Jag tror att det är ett misstag. Precis som det också är ett misstag att vänstersidan har haft så svårt att skapa positiva framtidsvisioner som människor känner sig attraherade av.
De högerextrema rörelserna lockar med en gemenskap, en stark ”vi-mot-dom”-känsla och ett löfte om att saker kommer att bli bättre. Det enda sättet att hindra dem från att fortsätta växa är att bygga alternativa rörelser. Rörelser som pekar ut en annan riktning, rörelser som visar att vi är många miljoner som vill något annat än stängda gränser och hårdare tag. Det har gått förut, det kan mycket väl gå igen.
Greta Thunberg och de andra modiga personerna som fortsätter att styra mot Gaza trots att de blir beskjutna av israeliska drönare.
Mobilförbudet i svenska skolor.
