I en krönika förespråkar Birger Schlaug förhandlingar för att få slut på kriget i Ukraina, men skriver att den som föreslår det riskerar att anklagas för putinism. Det är inte så underligt, svarar Nils Sylwan – förhandlingar måste föras utifrån en styrkeposition. Birger Schlaug svarar direkt.
DEBATT. Birger Schlaug har på baksidan av Syres augustinummer skrivit en artikel om Rysslands krig mot Ukraina. Innehållet summeras i rubriken: ”Ni borde ha lyssnat på fredsrörelsen”. Han påstår att svenska politiker och experter har varit emot förhandlingar:
”De som förordat förhandlingar som ett sätt att få slut på dödandet har till och med anklagats för att vara putinister.”
Det svenska folkets stöd för Ukraina är överväldigande, tillsammans med samtliga politiska partier i Sveriges riksdag och regering.
Nyligen träffade Putin Donald Trump för fredssamtal. Resultatet är att Rysslands bombningar av civila mål och attacker vid fronten har ökat. Efter mer än tre och ett halvt år av ryskt anfall är den svenska opinionen klar över att det enda som kan stoppa Putin är militärt motstånd. Förhandlingar måste därför ske utifrån en styrkeposition med uppbackning från Europa. Och det är Ukraina som bestämmer över sina förhandlingar.
Det är därför inte märkligt om många kommer att uppfatta Birger Schlaugs osammanhängande resonemang, rätt eller fel, som ett utslag av putinism.
Nils Sylwan
Svar direkt från Birger Schlaug
Hej Nils, formellt är det förstås Ukraina som bestämmer över sina förhandlingar. I praktiken är det däremot inte det. Beroendet av USA och länder i Europa är helt avgörande. Vi som i debatten redan tidigt argumenterade för förhandlingar hävdade att Ukrainas förhandlingssituation riskerade att bli sämre ju längre kriget skulle pågå. Dels därför att Trump skulle kunna bli president, dels därför att opinionen inom EU-länder skulle tröttna.
Senaste opinionsmätningen (Gallup) visade att över 50 procent av ukrainarna ville se förhandlingar. Jag antar att du inte antyder att dessa skulle vara putinister.
Den som just nu motsätter sig förhandlingar är för övrigt Putin. Han får tragikomiskt nog stöd av ett antal opinionsbildare i Sverige som motsätter sig förhandlingar av helt andra skäl.
Det bästa vore en rättvis fred. En sådan innebär att de ryska trupperna drog sig tillbaka. Men också att personminor försvinner, att förstörd natur återuppstår, att alla de som dött återuppstår, att alla de som blivit av med armar eller ben får tillbaka dem (redan efter ett år hade 15 000 ukrainska soldater fått amputera ben eller/och arm enligt det ukrainska hälsodepartementet). Men en rättvis fred blir det inte.
Förhandlingar leda fram till vapenvila, slut på dödandet och den totala miljöförstörelse som pågår. Alternativet är krig i många år till, med stegvis upptrappning och risk för att alla parter tappar kontrollen.
Säkerhetsgarantier måste till. Rysslands kommer inte att acceptera soldater från Natoländer inom säkerhetszonerna. FN-styrkor med soldater från länder som inte varit direkt inblandade kan vara en lösning. Brasilien, Pakistan och kanske Irland som enbart gett Ukraina ickemilitärt stöd.
Dessvärre delfinansierar EU det ryska kriget genom att köpa fossila bränslen (förra året för 245 miljarder kronor) och konstgödsel från Ryssland. Samtidigt som vi stöder Ukraina genom att skicka vapen som de kan försvara sig med. Hyckleriet saknar nästan motstycke!
Birger Schlaug
